When a bird comes your way

Vi stod där, på en backe i Lissabon, omringade av många, väldigt många personer omkring oss. Jag som grät sittandes på en kullerstengata i en fin blå klänning och håret som hängde åt sidan och gömde mitt ledsna ansikte från världen och Mats som plockade upp mig från marken, kramade mig hårt hårt och sa ”it is just things, it doesn’t matter, let’s go home now”.
”No, this cannot be the day I got my wallet stolen, let’s get more drunk!” sa jag mellan tårarna och Mats skrattade och erbjöd sig att gå och köpa drinkar. Fågeln tog över i att hålla mig stadig på fötter och jag lutade huvudet mot hans bröstkorg och grät lite till. Han lyfte upp mitt huvud med ena handen och såg mig i ögonen och ännu mer tårar rann längs med kidnerna. Jag såg ledsnare än ledsnast ut medan hans ögon såg så vänliga ut, han ville inget annat än att få det tråkiga att försvinna.
”This is not how I pictured this day would end, I was looking so pretty this afternoon and now I am gonna look like hell after all of this crying..and I am really really really sad right now” gnällde jag mellan snyftningarna och han släppte mig inte en enda sekund.
”You still look very pretty to me” sa han med sin lenaste röst och i nästa stund lutade han sig fram och kysste mig på läpparna. Det fanns någon uppriktighet i hans ton och hans ögon såg så klargröna ut och lugna. Jag tittade på honom med stora ledsna ögon och röda kinder. ”Maybe a bit puffy” la han till och vi skrattade båda två, jag torkade bort ett par tårar med ena handen och log mot honom.

Put your red dress on

Det var en gång för någon månad sen, kanske i slutet av maj eller så när de avslöjade eller snarare höll hemligt om var och hur sommarfesten med jobbet skulle vara. Jag var sjuk den dagen, dödssjuk med lunginflammation och ”kommer inte att överleva detta” meddelanden på Mats inbox på Facebook. Han var i Nya Zeeland då och dejtade hejvilt eller vad han nu gjorde för att komma över sitt ex. Jag fick ett mail med info om sommarfesten och att det skulle vara i två delar. Del ett har vi redan haft, det var öl och kött vid Carsbergsbryggeriet och en del festande med fågeln efteråt. Del två är imorgon. Det vi har fått veta är att vi samlas klockan sju på morgonen på Kastrup och att vi ska till ett EU land. Det har spekulerats och pratats, gissats var. Det började med Barcelona och sedan Nice, till att övergå i Las Palmas på Gran Canaria, till Lanzarotte i morse. De allra flesta spekulationer började vid mitt skrivbord, där folket kommer för information eftersom *Nat har koll på informationen innan den kommer ut*. Och i eftermiddag kom en uppdaterad väderrapport och vi är nästan, nästan helt säkra om att vi ska till Portugal imorgon. En hel helg med folket och jag och Mats måste nästan sitta bredvid varandra för det går inte annars och fågeln hoppas säkert på korta sommarkjolar och sundresses. Och Klint är sjuk och alla andra hostar medan jag tvättar händerna i ren alkohol flera gånger om dagen. Och jag tänker inte bli full och hångla med Fågeln.

En fin man, del 4.

Vi hade tappat bort Caro eller om det kanske var så tydligt att vi skulle hem precis då och brydde oss inte om att följa efter de andra. Han höll min hand och frågade om vart jag hade parkerat cykeln. Utanför Caros jobb, bakom en buske stod min fina underbara Jaguar.
”Say hi to the Jag, most awesome bike ever!” sa jag till honom helt stolt i rösten medan jag viftade ut med händerna mot finaste cykeln.
”It is very cool indeed” svarade han lekfullt och jag log stort för att jag tycker om min cykel väldigt mycket. Jag tog på mig cykelhjälmen och medan jag spände den fast på huvudet hörde jag honom skratta.
”Ååååh” sa han gulligt när jag log mot honom som en tönt och jag skrattade också för att hans ansiktsuttryck var priceless.
”Jag har redan haft två hjärnskakningar och har hört att den tredje är värst så jag vill inte utmana ödet” sa jag medan jag låste upp cykeln och drog ut den från cykelställningen. Han ledde vägen och jag följde efter. När jag tänker på det så vet jag inte riktigt var han bor, min hjärna ville inte riktigt lägga märke till andra detaljer än det som skulle hända om några minuter.  Tänkte hur casual jag var om det hela, jag och den här mannen som jag precis har träffat, vi ska hem tillsammans. Jag kommer att se honom naken och vi kommer att ligga.
Vi var i närheten av Nørrebroparken och han bad mig vänta på honom medan han la in sin cykel i källaren på byggnaden. Jag tog mig min tid med att låsa fast allting, mina två lås och cykelhjälmen. Han öppnade dörren och ropade på mitt namn men jag var så upptagen med min cykel att jag inte riktigt la märke till det.
”Svenska tjejen, kommer du?” frågade han på dansk-svenska och jag vände på huvudet och såg honom innanför dörren.
”Mmmm…ja” sa jag leendes och hoppade in från under hans arm som höll dörren uppe åt mig. Han kollade sin postlåda och vi började gå uppför trapporna till fjärde våningen. Han låste upp dörren till sin lägenhet och välkomnade mig in. Man kom in i en hall som var öppen till köket och som ledde längre in mot sovrummet. Allting var så fint, från mysiga mörka trägolv till tavlor och fotografier på väggarna, till blommor placerade som dekoration lite överallt. Som tagen ur en inredningstidning där allting passade ihop, materialen, färgvalen, karaktären på möblerna. Allting exklusivt och estetiskt.
”Vad fint du har det” sa jag överraskad medan jag fortfarande tittade mig omkring.
”Synes du det? Tack” svarade han ödmjukt. Tänkte att han måste vara väl medveten om hur fint han bor. Jag stod i hallen mellan sovrummet och vardagsrummet och tittade mig omkring. Han tog av sig den öldränkta skjortan och hånglade upp mig mot dörrkarmen. Drog ner dragkedjan där framme på min klänning och la båda händerna innanför kuporna på min svarta b:h. Jag drog upp hans bomullslinne och tryckte mina fingrar mot hans ryggrad.
”Ska vi gå till rummet?” frågade han mig på danska medan hans ansikte var hela tiden bara några centimeter ifrån mitt.
”Skulle vi inte duscha?” påminde jag honom om det som vi hade pratat innan eftersom vi båda var dränkta i öl och delvis för att jag aldrig har duschat tillsammans med någon one night stand. Ville inte gå miste om upplevelsen.
”Okay” sa han och plockade upp mig från golvet, bar mig hela vägen till badrummet medan jag höll mig hårt med båda händerna runt hans nacke.
Han ställde mig försiktigt med fötterna på golvet och tog av sig resten av sina kläder. Jag tittade honom i ögonen hela tiden, vågade knappt titta någon annanstans medan jag tog av mig min blåa klänning. Mina strumpbyxor och trosor hade redan åkt av därute i hallen.
Han slog på vattnet till duschen och höll i handtaget försiktigt riktad mot sina fötter tills vattnet blev varmt. Jag stod i ett hörn och observerade allt han gjorde utan att säga något och han lutade sig fram mot mig igen och kysste mig mjukt och lite smått gulligt, snabbt på läpparna och direkt efter kände jag det varma vattnet rinna längs med min rygg. Han riktade vattenstrålen mot sig själv och fäste den sedan i mitten.

Jag såg honom plocka fram en tvål och tänkte såklart att han kör lite old style som resten av hans lägenhet, ingen liquid shower gel här inte. Han gnuggade in tvålen mellan sina blöta händer och log hela tiden mot mig medan han gjorde så. Sedan gjorde han det jag aldrig hade förväntat mig av någon, han gick ner på knä och började tvåla in mina fötter, en i taget. Sedan jobbade han uppåt mot mina lår, reste sig upp och tvålade in ena armen och sen den andra, ryggen och magen. Jag log hela tiden, förvånad över hur sexigt det var att vara i duschen med en okänd människa, någon som drar sina händer långsamt längs med min rygg och drar mig in närmare vattenstrålen. Han gick över till sig själv och tittade på mig hela tiden medan han tvålade in sin långa kropp. Vi stod där i duschen en stund, hånglade under varmt vatten, han kände på min kropp och jag på hans.
”Ska vi gå till sängen?” viskade han i mitt öra och jag fick fram ett ”mm” i stunden. Han stängde av vattnet, virade in mig i en handduk och la mitt blöta hår åt sidan. Jag började gå mot rummet och frös på vägen. Satte mig vid sängkanten och darrade. När han kom till rummet satt jag där och darrade, såg ledsnare än ledsnast ut och han tittade på mig med mjukaste blicken, ”fryser du?”.
”Mmmm” sa jag och försökte att få pli på min kropp. Han kom mot mig och tog av mig den blöta handduken och slängde den på golvet. La mig försiktigt i sängen och höll om mig hårt under täcket. Kunde känna hans huvud bakom min nacke, han som andades lugnt och hans starka armar som höll om mig. Åh vad jag har saknat att få vara i just den här stunden med någon som tar hand om mig när jag behöver det, någon som inte är rädd för närhet även om vi precis har träffats. Jag kände mig varm nog så jag vände mig om mot honom och vi kysstes igen. Hans högra hand vandrade längs med mina bröst, min mage och sedan längre ner söderut. Slutade aldrig att kyssa mig samtidigt som han förflyttade sin kroppsvikt på mig och kom ännu närmare. Han rörde sig uppåt med lätta små rörelser och sedan var det jag som ville ta kontrollen ovanpå honom. Vi fortsatte så ett tag, låg ibland på sidan, kysstes och sökte varandras närhet en bra bit in i natten.

Han tog fram ett extratäcke till mig och jag fick låna en t-shirt att sova i. Jag la mig bakom honom, la min hand över hans revben och han fångade upp den och höll min hand i sin. Jag somnade sådär tätt inpå honom och morgonen efter vaknade jag på min sida med honom tätt intill mig. Han vaknade samtidigt som jag och började kittla mig i ryggen, drog sina fingrar lättsamt över min hud, uppe vid skuldrarna och sedan nere vid svanken. Höll om mig hårt, så främmande när vanligtvis natten skapar ännu större avstånd till främlingen bredvid en, så olikt mina tidigare erfarenheter. När jag skulle gå, kramades vi hejdå där i sängen väldigt länge, pussades på läpparna och kinden som man gör när man är ihop och sa tack för igår och idag. Medan jag låg på honom och kände hans armar hålla mig hårt mot hans kropp tänkte jag att honom hade jag kunnat gifta mig med.

Spanish for beginners

Sedan jag flyttade ihop med en spanjorska består mina dagar numera av salsa, bachata och dans varje kväll. Vi går till Mambo, en klubb vid Rådhuspladsen på torsdagar, en ny klubböppning på fredagar, bachatakvällar på lördagar och Park Café på söndagar. Danslektioner på universitetet resterande dagar. Jag brukar skoja och säga att jag går nu spanish for beginners, en intensiv kurs i dans och spanska eftersom mina spanjorer glömmer bort efter ett tag att prata engelska och går över till spanska. Vilket är helt okej för det mesta då jag pratar italienska och har läst lite spanska i mina dagar.

I torsdags cyklade vi till Mambo i vanlig ordning, lämnade in väskor och ytterkläder i garderoben och jag stoppade min läppbalsam i bh:n. Beroendet kickar in när man minst anar det så jag får inte skiljas från den en enda stund. Kvällen till ära hade jag på mig en tunn svart kjol i stretchig bomull från H&M:s basic avdelning och en svart topp med öppen rygg och en minirosett. Till det svarta strumpbyxor och svarta skor med liten klack.

Kvällen började med introlektioner för nybörjare i columbiansk bachata och vi mötte en till tjej som också hade anlänt samtidigt som vi. Resten av spanjorerna går på spanska tider och man vet inte riktigt när de dyker upp. Vi satte oss i ett av båsarna för att beskåda det överfulla dansgolvet och brydde oss inte om att delta i nybörjarlektionerna. Någon tog tag i min arm, en gammal gubbe, sextioplussare eller så klädd som min morfar i randig skjorta med korta armar och höga byxor. ”Vi manglar tre piger i kizomba intro hvis i er intresserade” sa han och verkade inte vilja ta ett nej för ett svar så vi reste oss upp för att delta i dansandet på dansgolvet längre in i lokalen. Bara män, medelålders och märkliga vid första anblick och kanske två eller tre tjejer till. Och vi.
”Ehhmm…okay..” sa jag med vilsna ögon till min vän Maria och hon log lite blygt och ryckte på axlarna.
Vi delade på oss, kvinnor på ena sidan och män på andra sidan och våra lärare framför respektive sida. Sedan var det dags att lära sig grundstegen innan de bad oss att dela på oss två och två i par och dansa väldigt nära varandra. Jahapp jag såg gubben som sneglade åt mitt håll och suckade lite inombords, varför gick du med på detta Nat, varför.
Medan gubben började gå tvärs över salen åt mitt håll, såg jag någon som räckte fram handen och frågade om jag ville dansa med honom. Jag tittade på honom förvirrad och såg gubben som verkade svära för sig själv för att han inte var snabbare. Framför mig hade jag en ung kille med mörkbrunt hår och ett charmigt leende. Oj hade jag missat honom där i mörkret och neonljusen?
Han tittade på mig utmanande medan jag samlade på mig någon sekund för länge och jag kunde se i ögonvrån hur gubben väntade på min reaktion. Jag la min hand på hans och log, tackade ja till att dansa med honom och lät honom dra mig nära sig. Han doftade gott och han var söt.
”In kizomba you have to be very close to each other, almost like resting your head on your partner’s chest ladies” sa instruktören och jag tittade på killen och log. ”Alright, very close” sa jag och gick någon centimeter närmare. I didn’t mind.
”Have you ever danced this before?” viskade han i mitt öra och jag skakade på huvudet. ”No, I joined this because they needed girls” sa jag mjukt tillbaka och han skrattade.
”Oh is this so bad that nobody wants to dance it?” sa han flörtigt medan han höll ena handen mellan mina skulderblad och andra handen var flätad med min i en dansposition.
”No, it’s just that I love bachata more so I keep to the other side” svarade jag väldigt medveten om hans fingrar som lekte med min ryggrad och neonljusen som fick dansgolvet att se väldigt nittiotaligt ut och mitt hjärta som slog i takt med beatsen.
”So do you promise to save the next bachata dance for me?” frågade han om möjligt ännu mer charmigt och jag tror nästan att jag blev lite röd om kinderna där.
”Sure, I’d love to” svarade jag lite smått berusad och förförd av stunden, hjärtat pumpandes på något som endast kan klassas som livets elixir när han höll ett stadigt grepp om min rygg och tvingade mig bakåt med sin kroppsvikt utan att ta bort blicken från mina ögon.

En fin man, del 3.

”Jag kan inte fatta att du kan italienska!” sa jag helt fluffig i huvudet medan jag höll fast båda händerna på hans högra arm och hej det finns ingen annan här än vi två för att jag är för tillfället upptagen med att flörta med dig.
”Jag tycker om språk” sa han på danska och jag kunde tänka klart i kanske två sekunder för att komma fram till slutsatsen att det händer aldrig att någon kan prata både svenska och italienska och att den här personen sitter här bredvid mig och det finns ingen annan utväg än att gå hem med honom för att det händer aldrig. I fylleberusningen blev det hela så himla mycket större i mitt huvud och jag tänkte att Caro hade rätt, det var en bra match.
Någon tappade sin öl i trappan ovanför oss och det landade överallt på honom och lite över min vänstra arm. Jag började skratta högt åt det hela för att vi hade tittat uppåt hela kvällen och var nästintill säkra på att det skulle hända någon gång. Han reste sig upp hastigt väldigt arg över sin öldränkta vita skjorta och sprang uppför trapporna för att ta ett snack med de där ”ungdomarna”. Jag fortsatte att skratta och när alla ögon kring bordet riktades åt mitt håll så ryckte jag på axlarna och visste inte vad han gjorde kvar däruppe. Till nästa tanke och impuls tog över mina ben och fick mig att hoppa upp från bordet och gå uppför trapporna efter honom.
Han var precis på väg ner när han fick syn på mig och fångade upp mig där mitt på trappan.
”Var är du på väg?” frågade han på danska medan han höll i båda mina underarmar och tittade mig intensivt i ögonen.
”Jag letade efter dig” sa jag helt oskyldigt och nej det finns ingen skam i kroppen längre, jag säger vad jag tycker och tänker och gör vad som faller mig in. ”Har du sagt åt de där ungdomarna nu?” sa jag med retig röst och han skrattade.
”Mmmm ja men vi borde kanske gå ner till de andra” sa han och försökte att ta ner mig med sin kroppsvikt. Jag tappade balansen och höll på att gunga lite i sidled, ”oops” sa jag skrattandes och viftade på händerna i luften. Han la båda sina armar omkring mig och drog mig närmare honom på ena sidan trappen. ”Jag kanske inte vill gå ner till de andra” sa jag trotsigt och charmigt medan jag fortfarande tittade honom i ögonen.
”Så vad vill du göra då?” sa han utmanande, hans ansikte som var några centimeter ifrån mitt och jag som stod stadigt på tår för att nå honom.
”Det här” svarade jag utan någon eftertanke och jag stängde in det lilla avståndet mellan våra läppar och han verkade inte vilja annat just då heller för han kysste mig fint och mjukt där på trappan medan det blåste några smått kyliga sensommarvindar omkring oss.
”Kom” sa jag till honom efteråt och drog med honom lite högre upp i trappan för allra högst upp fanns det en liten balkong där man kunde se över folket och lite till, den där suspekta ölvagnen vid entrén, de svaga kvällsljusen och myllrandet av röster som kom från underifrån.
”Nat, vill du gå hem med mig i afton?” frågade han mig på danska och jag tänkte att jag skulle spela lite svårflörtad, för det ska man väl kanske göra i sådana situationer.
”Mmm..jag vet inte” svarade jag lite utmanande och tittade på honom i ögonen med en blick av en som funderar över vad som är smart att göra i den här situationen när jag i själva verket visste det långt innan han frågade att jag skulle hem med honom. Jag närmade mig hans kropp igen, tryckte honom mot väggen och vi hånglade igen.
”Du är stark du” sa han förvånad och jag log lite nöjd inuti för de förväntar sig aldrig att någon i min storlek kan knuffa till någon som är mycket större. Borde kanske börja bete mig lite mer mjukt och gulligt, tänkte jag i nästa tanke, män blir rädda av sånt.
”Nat, jag vet inte om jag kan vara din prins ikväll” sa han out of the blue och fick min mage att krympa ihop sig.
”Va, vad menar du?” frågade jag förvånad och lite smått panikslagen över att mina planer för resten av fredagen höll på att ryckas loss under fötterna på mig.
”Jag vet inte, jag känner mig lite trött nu och detdär med ölen..eh vet inte” sa han och nej detta får inte hända hann jag tänka i en millisekund och det kunde han kanske också uppfatta i mina ofokuserade ögon. ”Ska vi gå ner till de andra?” frågade han mig och jag protesterade inte, lät honom ta mig i handen och gå nedför trapporna medan jag försökte att koka ihop en krisplan.
Caro stod och väntade på oss där nere, ”Samla dina grejer, vi festar vidare på en annan bar” sa hon entusiastisk och lite smått full hon med och jag tittade på honom medan han skakade på huvudet och jag visste att om vi gick någonstans så skulle han bara gå hem och bara tanken på att inte se hans lägenhet..hmm, nej.
”Den säger att den vill hem” sa jag panikslagen till Caro och hon tog över situationen, ”Nej nej, vi går vidare till det här stället, det är andra som väntar på oss där” sa hon till oss båda och han verkade lite maktlös.
”Du ska inte hem, du ska ta en till öl med oss ikväll, det bestämmer jag” sa jag till honom och släppte inte hans hand. Han gjorde inte det för den delen heller medan han ledde oss mot cyklarna. Så fint att hålla hand ibland och nej han får inte gå hem. Caro och resten av gruppen försvann någonstans medan vi fortfarande stod och debatterade i ett mörkt hörn utanför baren.
”Nat vad säger du, ska vi ta hem till mig?” frågade han mig på danska igen och jag var högst medveten om hur lättad jag kände mig i den stunden, nu har jag min chans igen, I am back in the game.
”Jag trodde att du var trött..” retades jag och klämde hans fingrar.  Han log.
”Ehh.. jo men jag vill inte dricka mer, jag vill nog hem med dig” sa han igen charmigt och jag log i den stunden, berusad av miljontals känslor och en fredagsnatt som hade förändrat allting helt.
”Okej”.

Miss your teeth dug in my shoulder

Vi hade ett projektmöte idag, kanske mitt viktigaste, kanske ett av mina sista någonsin här på företaget. Vem vet hur framtiden ser ut efter december, vem vet vart jag tar vägen. Vill så gärna bli kvar här nu när den här staden inte är lika förpestad längre av minnen på honom.

Honom som jag så stolt säger att jag har kommit över. Det är över ett år nu och han finns så många kilometer bort att det inte ens blåser samma vindar omkring oss. Honom som jag spenderade så många värdefulla minuter framför spegeln i morse för med att lägga håret på den perfekta vinklingen, med att borsta ut lockarna till stora vågor, med att välja en svart klänning som framhäver mina former och min mammas pärlor. Med att fortfarande bli besviken för att mina ögon ser trötta ut och han kommer att se det, där på mötet genom skype, han kommer att se det.

Kommer man någonsin över någon egentligen? Kommer det en dag när det absolut inte spelar någon roll om vad han tycker om mig för att jag inte vill ha honom längre? En dag när jag tar på mig skorna vid ytterdörren och gör mig redo för att möta världen utan att tänka på vilken tid det är nu där i Singapore där han befinner sig. Kommer jag någonsin att sluta se hans förvridna ansiktsuttryck när jag går ur duschen utan att torka fötterna för att jag kanske förstör de fina trägolven?

Han är inte här och jag kommer på mig själv med att säga tack och lov att det tog slut med honom, att den historian är bakom mig och jag kan se framför mig den där bilden på internet om att man frågar sig själv om man var full under hela tiden man var med honom?
Jag skrattar för mig själv för att i nästa stund få ett hugg i hjärtat, i ett bestämt område som bara var hans en gång i tiden. Man kanske kommer över en person men man kommer inte över hur ont det gjorde när han lämnade en, när man satte sig ner i duschen för att vattnet skulle skölja bort ens tårar och önskade så mycket att inte finnas längre. Så mycket som han sårade mig, så mycket dumt jag gjorde mot mig själv för hans skull, för ett stycke kärlek.

Och jag satte mig där på min vanliga plats i mötesrummet, samlade alla krafter för att bara se business ut och inget annat. Tänkte att det inte spelar någon roll längre, att jag är över honom. Och när hans ansikte syntes någonstans i bakgrunden så tittade jag bort snabbt men kanske inte tillräckligt snabbt. Jag såg hans symmetriska ansikte och han såg smal ut, kantig, klädd i en vit skjorta. Det högg till i hjärtat igen och jag ville sjunka ner i stolen, bli till ingenting och inte finnas något mer.

The royal treatment

Det var en fredag, en solig fredag där vi skulle åka på utflykt med företaget till någonstans nära havet, lite längre bort än universitetet. Vi har fått en ny stor maskin som ska producera i stor skala och eftersom det inte är tillåtet att ha en produktionsanläggning inne i stan där vi normalt håller hus så hyr vi nya lokaler lite utanför.  Jag gick omkring i korridoren den dagen, lite lätt uttråkad och ur fas, ovetandes om när vi skulle åka eller hur vi skulle ta oss dit.
”Nat, do you know how we’re getting at the production site today?” frågade Karla på lunchen och alla tittade på mig.
”No idea, haven’t heard anything but I’m guessing that they have arranged transportation there” sa jag fortfarande lika ovetandes.
”I’m asking because you normally know everything around here before everyone else”
”Haha somehow gossip seems to find me” sa jag skrattandes. Det brukar vara sant att jag hör och vet allt. mest för att jag är nyfiken och vill gärna ha koll på situationen omkring mig.
Efter lunchen gick vi alla upp till kontoren och när Sølver frågade om jag visste hur vi skulle ta oss dit så bestämde jag mig för att gå direkt till källan, vår VD, Per.
”Hellooo..” sa jag charmigt och han tittade upp och log. ”When are we going to the production site today?”
”We leave from here at two-thirty” svarade han vänligt.
”And have we arranged some kind of transportation?” frågade jag igen.
”We’re leaving by cars, we’re only twelve people today so we should be fine”.
”Ah great” sa jag bubbligt och förberedde mig för att lämna kontoret.
”And I promise this time you won’t have to ride on the kids’ seats in the back”. Per ville skoja lite.
”But I always end up in the kids’ seats” sa jag med låtsasgnällig röst och Per log ännu bredare.
”If you ride in my car you’ll have the front seat this time” erbjöd han sig out of the blue. Per har en väldigt fin bil.
”Really, I get the royal treatment this time?” sa jag förvånad.
”Yes, if you ride in my car” sa han igen.
”Well thank you, how nice of you” sa jag tacksamt och förvånad över vad jag fick. Hade inte behövt tjata mig till någonting denna gången.

Klockan var redan halv tre och vi samlades alla i korridoren redo för nästa äventyr. Vi tog hissen ner till bottenvåningen och Per plockade fram en back öl från ena kylskåpet.
”Ooooh nice” var jag först med att ropa högt ut och Per såg väldigt nöjd ut när han avslöjade att han även hade köpt lime till coronan. Vi började gå mot bilen och packade in ölen i bagageutrymmet. Sølver sprang förbi mig och jag märkte att han var på jakt efter passagerarsätet där framme.
”I call a shotgun” skyndade han för att säga och precis när hans hand nådde handtaget på bilen och jag hade stora sorgsna ögon som en unge som precis blivit snuvad på en leksak, hoppade Per in i leken.
”Actually I promised the front seat to Nat today” sa han högt och tydligt och Sølver mumlade något för sig själv och backade ur bilddörren medan jag jublade på insidan om min fantastiska seger. Jag satte mig där framme och alla andra fick snällt hoppa där bak med en mumlandes Sølver som inte kunde acceptera att jag fick framsätet.
”Isn’t the front seat for people with long legs?” sa Julia lite smått sarkastiskt men vad gjorde väl det.
”It is also for people with tall egos. I plan to enjoy every second of it” svarade jag snabbt tillbaka och Per skrattade högt. Jag tror att han beundrar min förmåga att tänka snabbt och ge svar på tal.
Vi körde förbi IKEA och jag jublade av glädje igen. IKEA är alltid hem för alla utflygna svenskar. Vår produktionsanläggning låg lite utanför, i ett grönt område där man inte alls hörde bilarna från motorvägen. Ollie satt där tillsammans med en maskiningenjör som var ansvarig för att installera maskinen och få det att komma igång. Lokalen var rätt så gammal och söndrig och där omkring november skulle vi komma och ta en till öl för att se förändringen.
Vi tog en tur omkring, jag fick sparka på maskinen för det ska man göra tydligen första gången och sedan berättade Ollie alldeles stolt om hur det fungerade och hur man startade igång makapären. Finaste maskinen någonsin, gjord helt i tjockt plexiglas och stål och jag kunde förstå varför Fågeln så ivrigt ville visa bilderna innan maskinen blev fraktad till oss. Fågeln som inte kunde vara med oss den eftermiddagen för att han skulle flyga iväg till Skottland eller någonstans på semester. Fågeln som jag knappt har sett, delvis för att jag har tröttnat på hans lekar och delvis för att han har spenderat mycket tid utanför kontoret med att klappa på nya maskinen.

Jag fick syn på en ballong gjord på en uppblåst labhandske som var fasttejpat på väggen och någon hade ritat stora animeögon på den, en näsa och en mun och även knytit fingrarna till öron på varje sida likt min ballong här i labbet som jag fick av fågeln för någon vecka sen. Åh, vi må inte umgås lika mycket nu men jag var där, på en uppblåst lila labhandske. Fågeln, han saknar mig lika mycket som jag saknar honom och jag log stort för att ingen annan kunde förstå. Det kanske är dags för vapenvila nu.

En fin man, del två.

 

”Så du är svensk du?” sa han på bräcklig svenska med någon mindre dansk brytning i bakgrunden. Det fick mig att le stort. Alltid när de försöker att uttala svenska ord så är det så fint, så högtidligt och långsamt. Danskarna alltså, de kan vägen till mitt hjärta.
”Jaaa, det är jag” svarade jag glad och berusad. Det var den perfekta kvällen för att sitta på en uteservering och känna dagens sista solstrålar bli svagare för att sedan överröstas av hundra ungdomsröster där bakom oss. Vi delade en bänk med många andra, jag satt rygg mot rygg med en annan kille och på något sätt blev allting till bakgrundsmusik för jag var inte intresserad av något annat än hans grön-blåa ögon. Det blev en till öl och sedan en tredje kille kom och satte sig med oss. Caro var upptagen med att prata med en rolig gubbe från deras IT avdelning och jag var modig nog av alkoholen att ta över all uppmärksamhet vid bordet. Jag gillar dig såhär Nat, tänkte jag för mig själv, rolig och karismatisk och on top of your game.
”Vad kan du för språk förutom svenska då?” frågade ena killen och allas ögon var på mig igen. Jag rablade upp ett gäng språk och när jag kom till italienska så lyste det om hans ögon. ”Parli italiano?” frågade han mig och då var det min tur att tappa hakan. Han hade bott i italien i åtta månader och kunde konversera fritt på italienska. Jag kände mig lite kär i honom.

Och när han pratade med andra istället för mig så gjorde det inget, jag såg till att socialisera med hans kompisar, hålla mig på en glad och flörtig nivå men utan att gå över gränser. Och de var som väluppfostrade hundar, svarade på mina signaler, tittade och log och skrattade åt något roligt som jag sa.
Jag pratade på, viftade med händerna för att illustrera något och just då tog han båda mina händer, tittade på mig och log, fladdrade med ögonlocken och sa entusiastiskt..”mmhhmmm”. Jag skrattade högt och tittade bort med blicken, alldeles röd om kinderna och han släppte inte mina händer över bordet, höll de hårt och klämde till lite då och då. Det var hans sätt att ta uppmärksamheten tillbaka när jag hade lite väl roligt med hans kompisar. Ah herregud det krävs så litet för att få mig att flyga bland rosa moln.
”Kvinna, behöver du gå på toa?” frågade Caro som satt bredvid mig och jag tittade åt sidan och log, händerna fortfarande låsta vid hans stora händer.
”Jooo..” svarade jag lite förvirrad, med huvudet som kändes som bomull. Jag tog bort händerna från hans, plockade upp mina lilla väska och räckte den åt honom. ”Håll koll på den okej?” sa jag helt seriöst med flörtiga ögon och jag insåg inte att jag lutade lite väl mycket över bordet och att han kunde se rakt in i min urringning. Eller så gjorde jag det med flit, vem vet. Han la båda händerna över väskan och svor där och då att den var i säkert förvar. Jag reste mig upp från stolen och log mot honom, att lämna väskan hos honom var mitt sätt att se till att han inte skulle försvinna någonstans medan jag var borta.
Jag och Caro började gå mot hennes arbetsbyggnad som ligger på andra sidan gatan. Enklast att gå där för att slippa stå i kö vid bartoaletterna.
”Hördu, dens kompis Niklas, den är snygg osv men min kompis Johanne har varit där och…”. Caro hann inte avsluta sin mening för att jag avbröt mitt i, ”Den har en liten snopp?”. Vi pratar alltid om killar som ”den”, they’re male objects.
”Ja!” sa hon och vi skrattade båda två medan vi gick uppför trapporna på hennes byggnad.
”Men jag är inte intresserad av kompisen, jag vill ha dendär långa, Mads” erkände jag fortfarande lite röd om kinderna.
”Ja den är lång och vältränad..så det kan bli bra detdär” sa Caro road av det hela. Förmodligen lite stolt över sina people matching egenskaper också.
”Jag tänker gå hem med den” sa jag när vi kom ut från toaletterna på andra våningen där Caro håller hus. Jag drog ner dragkedjan där framme på klänningen någon centimeter till och tittade på Caro, ”I förebyggande syfte”.
”Japp” sa hon och vi skrattade igen medan vi gick nedför trapporna för att gå tillbaka till baren.
”Måste ju undersöka den där lägenheten du pratade om på nära avstånd” la ja till och Caro nickade medhållande.
”Hur har jag blivit så slampig det här sista året kommer jag aldrig att förstå..men men” filosoferade jag i fyllan och snart var vi vid baren och han satt kvar där jag lämnade honom. Det kändes som en lättnad, det här kanske händer på riktigt, bara jag spelar mina kort rätt.
”Här har du din väska” sa han på fin svenska igen och jag kunde inte låta bli att le igen. Hade det varit möjligt så hade jag kunnat smälta och dö där på plats, så charmig var han. Vi fortsatte som om inget och när han pratade så lutade jag mig över bordet för att höra honom. Rösterna bakom mig hade blivit högre i takt med ölkonsumptionen och jag ville så gärna komma honom lite närmare. Hans kompis Niklas sa hejdå och jag tog min chans igen för att hoppa in bredvid honom.
”Hör ingenting där borta” ursäktade jag mig och ryckte på axlarna oskyldigt. Det var så uppenbart vad jag ville, det visste vi båda två. Han pratade i mitt öra och jag skrattade, minns knappt vad vi pratade om snarare att det var som i en dröm där allting flöt på och jag hade så roligt.
”Så du är kittlig du” sa han med retig röst och attackerade min kropp. Jag försökte förgäves att försvara mig med händerna men hans armar var så mycket kraftigare att han tog över hela mig och höll fast mina händer bakom ryggen på mig. Hans ansikte var bara några centimeter ifrån mitt och jag såg så hopplös och söt ut, helt utan försvar. Det är kanske så det känns att bli kär i någon, om än för en kväll, att det bästa som kan hända är att han håller fast mig i ett grepp i några sekunder för länge och att jag inte vill att han ska släppa mina händer, aldrig någonsin.

En fin man

 

Det var en fredag, en solig fredag och en ljusblå a-linje klänning till tunna svarta strumpbyxor. Fint vågigt hår och nätta svarta höstskor med mini-klack och ett silvrigt spänne på sidan av skon. Kände mig som om jag hade gjort allting rätt för att komma i fredagsstämning men huvudet ville inte riktigt hänga med. Fredagsdepression, fredagströtthet och när klockan närmade sig tre på jobbet planerade jag i hemlighet att bara gå hem och lägga mig under täcket, lyssna på lite Keaton Henson och somna till en film. Sådant som man absolut inte får göra på fredagar för fredagar är endast reserverade till fina vänner, öl på uteserveringar och fyllecyklande.

Jag packade ihop mina grejer, slängde nycklarna i väskan och plockade ner min gula regnjacka från det vita jackträdet vi har inne på kontoret. Kunde redan se i mitt huvud samma väg hem, förbi samma tråkiga gator, min säng med blommiga fluffiga täcken, min favoritkudde, min dator, min fredagstristess.
”Sitter på Avej och tar en öl, kommer du?” skrev Caro på sms och jag funderade i en sekund om jag verkligen orkade socialisera med folk.
”Kommer!” skrev jag snabbt tillbaka och kände mig upprymd för första gången på den dagen. Tog min cykel och svängde in till vänster vid korsningen, cyklade längs med Jagtvej och Falconer Allé förbi Edwards gata, kände ett litet stick i hjärtat som för varje gång jag är i de trakterna och sedan kände jag någons lags trygghet över att denna är min stad nu. Mina gator, mina vänner, mitt sätt att parkera utanför Caros jobb. Min fredagsbar där det finns människor jag har lärt känna genom Caro, folk som hälsar till mig också. För några okända är jag den lille svensken som dyker upp då och då och jag känner mig välkommen och accepterad i en stad som inte är så ny längre.

Caro mötte upp mig utanför dörren till uteserveringen. Det kryllade av nya, unga, förväntansfulla studenter, sådana som fortfarande klassas som tonåringar och de ser så unga ut fast vi late twenties inte har åldrats en dag sedan vi fyllde tjugo.
”Jag har hittat några gamlingar att hänga med, några phDs och post-docs” sa Caro fredagsglad. ”Den ena killen har precis lämnat in sin doktorsavhandling och han är över trettio, lång, snygg, han tränar och har en fin fyrarumslägenhet inte så långt ifrån min” hintade hon snabbt så att jag skulle fatta vinkeln.
”Alright, I’ll hit that” sa jag förväntansfull och glad, som om min fredagstristess var helt bortblåst.
Vi gick in till bordet där de andra hängde och jag såg honom direkt, klädd i vit skjorta med några uppknäppta knappar där framme. Han hade kavlat upp ärmarna upp till armbågen och satt självsäker på andra sidan bordet och pratade med en annan kille. Jag introducerade mig själv och skakade hand med båda två och fokuserade sedan på att skaffa mig en öl och socialisera med världens bästa Caro. Hon hoppade in först och jag satte mig efter henne men sedan såg hon till att röka en cigarett och sätta sig till höger om mig så att jag hoppade in en plats. Hade studerat honom en halvtimme eller så, funderat ut en strategi för att bryta isen och när den andra tjejen som satt bredvid honom lämnade bordet insåg jag att min chans hade kommit. Jag vände mig om mot dem, log och höjde på ögonbrynen och var redo att säga något och jag märkte att han reagerade direkt, svarade på mina signaler och bjöd mig in bara genom att se nyfiken ut och som om han hade spanat in mig också.

”Socialisera med mig också!” krävde jag på gullig svenska och de log mot mig båda två och jag tittade med stora ögon mot honom. Våra ögon låstes i en sekund eller två, en kort stund var allt som krävdes för att veta att vi skulle gå hem tillsammans och att jag skulle ta av honom dendär vita skjortan och dra mina fingrar längs med hans bröstkorg. Vi skulle bara spela lite först..

To be continued..

Flamenco dancer

Jag kom till jobbet idag och möttes av en glad Klint som tittade upp från sitt skrivbord medan jag försökte att smita in obemärkt till min hörna.
”Heeeej Nattieee” ropade han och log sådär charmigt och snällt som bara han kan och det glittrade till om ögonen.
”Well hello” sa jag förvånad över sådan glädje så tidigt på morgonen. Han måste ha hunnit få i sig en kaffe redan och blivit människa.
”How was salsa yesterday?” frågade han medan jag satte mig ner på min lila stol täckt med ett fårskinn i äkta cougar style. Snodde den i Birdies kontor en gång när jag var uttråkad och eftersom ingen vill säga nej till mig häromkring så fick den bli min.
”It was good in the beginning when I could follow. Then towards the end it got too complicated and I sucked” svarade jag ärligt. Klint skrattade. ”At least I wasn’t as bad as some people who dance like furniture around”
”That’s always positive” svarade Klint som skrattade åt ordet furniture.
”I should always go to the university! Do you know how popular I am out there? They’ve never seen one of these in real life” sa jag och viftade med händerna mot mig själv, idag klädd i svart a-linjeformad klänning och min mammas pärlor. Klint skrattade igenkännande, det är ingen hemlighet att folket på universitetet är lite nördiga jämfört med industrivärlden.
”You know, once I took Flamenco classes” sa han helt out of the blue och fick mig att tappa tuben med läppglans som jag hade i handen.
”You whaaaat?” ropade jag högt och kunde inte hindra mig från att skratta, ”Flamenco?? Hahahahaha”
”Yeah, me and a friend thought that it could be fun to take flamenco classes..you know like twenty years ago or so” svarade han helt casual och fortfarande med ett leende på.
”You never cease to surprise me” sa jag helt hyper efter Klints avslöjande.
”Yeah I keep on revealing my secrets one piece at a time” sa han medan han lutade sig tillbaka i stolen och verkade teleporteras tillbaka till the good old days.
”First the spandex, then the flamenco.. I wonder what else is there on that list?” sa jag medan jag skakade på huvudet och Klint skrattade längre bort i rummet.