Raise the flag in fairytale city

citycouple
Jag stod där vid Hovedbanegården i Köpenhamn och tittade mig omkring. Vilse bland människor i en suddig decemberdag. Allting var rörligt, flyktigt och lite främmande i luften. Jag skulle hoppa på ett tåg till Odense, till staden som Edward kommer ifrån, till gator där han har vandrat och sett många gånger innan. ”Jag ska hissa flaggan där, bara för att markera att det är mitt nu också” hade jag sagt till vänner i förväg. Det var blå himmel och vår i luften sist jag såg honom och hans minne hoppar längre bakåt i arkivet i mitt huvud och jag minns inte hans lukt nästan, eller om jag vill så gärna tro det att om jag inte vill minnas honom så är han så obetydlig nu. Nästan som om det aldrig hände. Bara nästan.
Jag gick av vid stationen där i sagostaden som H.C Andersen kommer ifrån och blev förvånad över att inget där påminde om Edward. En stad som jag hade hört namnet på så många gånger innan, ”I am going to Odense to see my family”. Jag kunde höra hans röst i mitt huvud lika tydligt som då när sagan om oss tog sin början men det doftade inte av honom, inte av någonting faktiskt och jag satte mig i en bänk på stationen och sms:ade Henrik om att jag var där.

3 comments
  1. Jag tänker också rätt ofta sådär… Typ ”här gjorde vi detta, vi pratade om det och det på den bänken” och sen tanken att det känns som om det var i ett annat liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: