arkiv

Månadsarkiv: september 2012

I fredags hade jag på mig min röda klänning. Den är helgonförklarad nu och får beundrande blickar varje gång jag ser den hänga på galgen. I fredags cyklade jag hem snabbt efter jobbet och visade trosorna halva vägen. Den röda klänningen envisades med att åka upp och jag hade inte tid att dra ner den.

Jag skulle träffa Finn och hjälpa honom att välja ut en present till sin mamma. Jag var uttråkad dagen innan och ville hångla lite. Tänkte i min desperation att jag kanske hade varit lite väl hård mot Finn, han kanske var varm på riktigt i sin kostym och svettades om armhålorna. Alla har inte upptäckt vuxen-deo än trots allt. Caro hade sjukt roligt åt hela grejen och ville att jag skulle släpa med mig Finn på fredagsbaren hon hänger på för att beskåda de svettiga armhålorna.

Väl hemma lockade jag håret lite extra, tog på lite torrschampo för att dölja det äckliga, lite parfym, deo och slängde datorn på sängen. Kommer ändå inte släpa hem någon så jag tänker inte ens ställa i ordning här, det får vara stökigt på bordet, jag kan gå och störa mig på det i några dagar till.

Buller var hemma. ”I sooo don’t want to do this.. why am I doing this?” sa jag helt less medan jag höll på att locka håret.
”So don’t see him, tell him you don’t want to see him” säger Buller.
”I’ve already told him yes..now I have to carry along with it…right?”. Jag hoppades på en nödlösning från Buller.
”Well I guess so.. just go and help him with that present and call if you need to be saved from the situation”.
”Okay..okay! Crap, I need to learn to say no” och jag vände mig mot spegeln. ”Hör du det..” sa jag till mig själv högt ”may this be a lesson to you for next time. Next time you say No”. Tänkte en stund att jag hade blivit knäpp som pratade med mig själv.

Åker till Frederiksbergcentret där en viss Edward bor i närheten så jag gick omkring med klappande hjärta. Låser fast cykeln mittemot shoppingcentrat, på en liten park med mini-labyrinter där det finns cykelställ bakom varje buske. Låser fast min hjälm, drar ner klänningen, tar ett djupt andetag och börjar gå mot huvudingången. Man måste korsa en gata först för att komma till andra sidan, en bilgata och två mindre cykelspår. Ser Finn gåendes med sin cykel, såg honom på sidan och en röst från insidan säger ”Nej!”. Jaha that settles it tänkte jag. I mörkret förra fredagen såg han så stilig ut i kostym och spotlightsen från gatan som föll på honom så fint gjorde att han såg lite mystisk och filmisk ut. Nu i dagsljuset med den gråa himlen i bakgrunden ser han så alldaglig ut, korta ben, tråkiga kläder.Jag vill ha en som är välklädd” säger den där rösten på insidan. ”Du kan hålla tyst där inne” säger jag, ”ge det här en chans”. Och monologen fortsatte om random grejer som Edward kan tänkas göra just nu när jag är ute och hänger med Finn. Hoppas att han inte ser mig med honom, hoppas att han inte gör det för då kommer jag att förlora stort om jag inte står bredvid något välklätt och drop dead gorgeous. Finn är inte det. Tills jag behövde säga åt mig själv att jag är världens töntigaste som dömer folk efter utseendet.

Gick fram till Finn och klistrade på ett leende, gullegull. Kramade honom, kände en svag duns av den där svettlukten, jaha. Han parkerade sin cykel utanför shoppingcentrat, långt bort från min, thank god tänkte jag, då kan jag smita iväg utan att han ser mig om jag skulle behöva det. Vi går in via en sidodörr, jag tar av mig halsduken och han tar av sig sin jacka. Där kom den fulla varianten av svettdoften. Ville fråga om han inte har någon deo eller om han har någonting emot deo och parfymer? Han hade på sig ett par tråkiga jeans och en kortärmad skjorta till det. Samma variant av kortärmad skjorta med axelklaffar som han hade på sig förra fredagen men ljusare blå den här gången. Kortärmade skjortor retar gallfeber på mig.

”So if you help me find a present for my mother I’ll give you a present” säger Finn.
”Why would you give me a present?” säger jag helt förvirrad. Vad är detta, tror han att vi är ihop nu??
”I have a present for you in the pocket in there” och han pekade mot sin jacka.
Herregud, hoppas att han inte köpt någon töntig nallebjörn, Edward har min nalle-lemur och ingen annan töntig nalle kommer att ersätta min kära Mort. Kan den här killen sluta försöka låtsas som om jag inte är helt hung up på en annan? Jag har redan sagt det till honom att jag är helt förstörd och heartbroken.

”What kind of present are you looking for?” frågade jag lite försiktigt. Ville få detta gjort och sedan dra hem.
”My mother wanted some fancy drinking glasses, they might have something in that store over there”. Han pekade framför oss och vi började gå åt det hållet. Inne i affären var den där svettdoften ännu mer tydlig, jag ville fly fältet, jaha Nat så går det när du inte lär dig att säga nej, nu får du stå ut med det här. Och tänk att jag bokade om min biljett för det här. Och tänk att jag hade kunnat sitta och dricka öl någonstans med Caro eller Buller och inte behöva låtsas som om jag är intresserad av den här personen. Vi hittade några glas i en annan affar. Han hittade de själv medan jag kollade mina mail på mobilen.
”What about these glasses?” sa jag, det var några glas med avskuren kant, lite udda och coola. Rätt så dyra.
”Those are way too expensive, why do they cost more, they should cost less considering that there’s less glass you get from them”. Omg tänkte jag, där kommer snålheten fram, jag hade inte inbillat mig allting.
Han hittade några andra glas, ”these are nice” säger han nöjd över att de var mycket billigare. Och fula.
”You want to give those to your mother?” sa jag lite uttråkad.
”Okay fine..I’ll hand them back” sa han och la tillbaka glasen. Plockade upp ett par andra,”those are nice” sa jag.
”These are the glasses, I like these!” sa han och kollade åt mitt håll, jag log och höll med. Han gick mot kassorna och skulle betala, jag gick omkring lite för mig själv och sedan gick ut ur affären och väntade helt uttråkad. ”Är det såhär det känns för stackars killar när de följer med sina tjejer på shoppingrundor?” tänkte jag. ”De har inte ens någon gubbänk här!”.
Finn kom ut ur affären och skrämde skiten ur mig. ”Don’t ever, ever scare me, I get really really scared and I have a weak heart!” sa jag helt frustrerad.
”I’m sorry, I thought it would be fun” sa han självbelåten. Okej Nat, du kanske är lite för hård på honom. ”So thanks for the help” sa han.
”I did nothing, you found them all by yourself!” skyndade jag mig att säga. Ge mig ingen jäkla nalle nu.
”Yes but you kept me off those ugly glasses, that was you”
”Yeah well..” jaha vad ska jag svara på det?
”So what do you wanna do next?” säger han.
”I don’t know..I kind of need to get home and pack my bag. You know going to sweden tomorrow and all”. han såg helt besviken ut, fan. ”I cannot be out drinking all night but I thought that we can take a cocktail or two at Kassen (Edwards favoritställe och mitt)”
”But it is too early now for that”
”We could go and take a coffee somewhere and decide later” sa jag. Kaffe kan man dricka på ett café, sitta och dega och inte behöva anstränga sig för mycket. Vi hittade ett café precis utanför shoppingcentrat och satte oss där. Ett väldigt mysigt café.
”Jag ska ha en Americano tack” sa jag till servitrisen. Finn studerade menyn grundligt, tittade en extra gång på vad han skulle ha, ”Jag ska ha en kakao (varmchoklad)” sa han till servitrisen. Varmchoklad, vad är detta för unge tänkte jag i en sekund.
”Ska du ha grädde till det?” frågar servitrisen.
”Ja det ska jag ha..eller förresten vad kostar det, kostar det extra?”
Omg, hur snål är han tänkte jag och tittade ner på bordet medan jag skakade lite på huvudet. Det här är sooo not my cup of tea.
Han tog en varmchoklad med grädde i.

”So what’s up?” frågar han mig.
”Not so much, it feels like I’m getting sick or something..I am so tired and my throat hurts” sa jag för att sondera lite terräng och ha en ursäkt för att åka hem någon gång snart. ”Told you to keep your germs to yourself” sa jag för att lätta på stämningen.
”I’m sorry that was not the only thing I could keep to myself..” säger han helt självbelåten igen.
”What? I don’t get it”
”You know that was not the only thing I could not keep to myself last friday”. Försöker han att göra sexskämt här, det är inte roligt.
”What are you talking about..I don’t get it” sa jag och låtsades inte förstå vad han menade.
”You know..it starts with a P” och han tittade på mig. Silence. ”and ends with enis”
”What? Am I supposed to get this?” sa jag helt frustrerad.
”Penis!” säger han som om han hade upptäckt något viktigt.
”Why do you keep on saying that, it is not funny!” sa jag ännu mer frustrerad. Här försöker jag att umgås på ett vuxet sätt och Penis är allt du kan säga. Herregud.
”I’m sorry..won’t say it again”. Jag ville hem då..orkade inget mer. Men var tvungen att sitta kvar och dricka mitt kaffe. Vilken tråkig fredag!

”Soo..today at work my boss got really happy because I handed in this work that was important to them and so he gave me tickets to the cinema..so if you want to go to the cinema tonight I’ve got tickets!” säger han.
”I think I would only fall asleep at the cinema, I am so tired. Maybe some other time”. Orkar inte koncentrera mig på en film, min hjärna klarar inte av det sedan Edward lämnade mig.
”Then I’ll just hit you in the knee or shake your head so you wake up” säger Finn och tar tag i mitt huvud och skakar det.
”Please do not ruin my hair..” sa jag helt besvärad. Servitören går förbi oss med någon smarrig sallad. Jag började dregla och magen kurrade av hunger. ”Wanna get something to eat here? I am hungry”
”But I am getting bored at this place, can’t we go away from here and find some other place to eat? The menu here seems boring” säger han och jag undrade om han var för snål för att betala 70-100 kr för en rätt på menyn.
”But then we’ll just walk around like we did last time and I don’t want a kebab and I am hungry”
”But I am bored..and besides it is rude to eat when someone else is not eating” säger han till mig och jag tänker wtf. ”Let’s go and see what movie they have at the cinema and then make up our minds”.
”Fine..okay”. Jag var mållös, får väl gå med på detta och sen får vi gå och äta nånstans.
Vi gick vilse till bion och sedan fick han fråga ett par på gatan om vägen dit.
Jag började skaka så fort jag kände lukten av popcorn. Den här bion där jag och Edward har sett massa filmer, där vi köpt vårt godis och jag min stora popcorn som jag aldrig åt upp. Där han retade mig för att popcornen var större än vad jag var, där vi satt längst bak och han kunde hångla upp mig eller bara snegla åt mitt håll då och då.
Här står jag med en annan. ”I..I don’t think I can be here..I’m not feeling well”.
”Why..is it here where you met your ex?” frågar Finn.
”We went here many times and I just can’t do it..I cannot be here..I am not feeling well”. Jag höll på att dö av ångest.
”But I promise we can just go and see this movie and then just run out of here quick as hell”. Nehej, han tänker inte släppa iväg mig.
”Fine..fine let’s watch this movie and get out of here. I need to call my friend and see if she’s okay”.
”Promise that you won’t run off?” sa han som om han anade någonting.
”No..I’ll come back in a minute”. Gick ut och ringde till Caro.
”Hallåå?” säger hon från andra änden.
”Hej, åh herregud..han är världens snålaste, luktar svett och vi ska tydligen på bio nu. Hjälp jag vill inte vara här!”
”Men gå därifrån, gå därifrån nu!”. Jag tittar på Finn som står i biljettkön och är väldigt nära kassan.
”Nej jag kan inte dra, han håller på och köper biljetter, jag måste genomlida det här”.
”Nej, dra därifrån!” säger Caro igen.
”Nej jag måste stå ut med detta..varför..varför utsätter jag mig för det här?? Och han är så ung och det går inte att prata med honom..Jag ger upp killar under 30, de är hopplösa, jag kan inte prata med honom, han är ett barn i huvudet!”
”Okej men ring sen när du är färdig och kom och ta en öl med mig!”
”Okej vi hörs sen”. Jag la på och gick tillbaka till bion.

Jag fick en mini popcorn som täcktes av hans biobiljett som jag åt till middag. Hah, satt där i ångest i två och en halv timmar, tittade på honom och tänkte ”Varför, varför har jag legat med den här personen?”
När filmen var slut sprang jag till toaletten, andades ut några gånger och planerade min strategi. Ikväll ska jag dra hem på något sätt och sedan får jag säga till honom att jag inte har kommit över mitt ex än och att jag inte kan träffa honom något mer. Att han är en bra kille osv men att jag inte är redo. Eller ska jag säga det ikväll redan och sedan dra och aldrig mer behöva se honom?

”Soo..” säger han, ”wanna go to Kassen now?”
”Ehhm.. I think I want to go home now..I need to go home and pack” sa jag neutralt. ”Thank you I had a good time tonight”, kramade honom hejdå, han gick med på det.
”M…kay. Have a nice trip” ropade han efter mig medan jag nästan race:ade mot min cykel.
Jag är fri. Jag är fri!

Ringer till Caro, inget svar. Ringer igen. Inget svar.
Ringer till Buller, han svarar helt orolig ”Where are you, I’ve been worried sick!”
”We went at the stupid movies and omg I am never seeing that dude again..where are you?”
”Get here now, I am at Blågårds apotek”.

Nu är jag äntligen på väg till mina föräldrar efter att ha fikat en hel dag på Le pain francais med två fina vänner. Så gött att bara vara och skratta åt grejer och inse att oavsett hur lång tid det går däremellan så är vi alltid lika bra vänner. Sitter på ett överfullt SJ tåg mot stockholm och ska hoppa av några stationer på vägen. Finns det någon annan kotte på samma tåg?
Puss

Edward hade blivit FB kompis med en annan tjej, jag fick lite hjärtklappning där ett tag men nu känns det okej. Crisis gone.

image

Tog en taxi till flygplatsen, det regnar ute och jag är lite bakis och har inte sovit något. Har drömt om Edward hela natten, drömt att han var med en annan, han satt naken vid sängkanten och det låg en tjej där, jag var så ledsen, han log på ett konstigt sätt, som om han var skadeglad att det gjorde så ont i mig att han var med en annan. Kan inte släppa drömmarna om honom, måste lyssna på Lana Del Rey – Born to die en hundra gånger på repeat för att hon förstår min smärta eller på Bedouin Soundclash – no one moves no one gets hurt för att det är hans favoritlåt också, den han fick av mig.
Kastrup är fullt med okända ansikten, folk på väg någonstans, två och två eller i grupp. Jag färdas ensam, alltid på väg någonstans ensam. Så konstigt, jag, ensam. Tog på mig min gråa klänning idag för att jag vet att Edward kommer att gilla den, den har stått på Lana del Rey affischer över hela staden och nu är den på mig.

Lyfte upp huvudet mot skärmarna för att hitta gaten till Göteborg och ser att precis under den står en flyg till Singapore. Dog lite av hjärtklappning. Edward, Singapore, ”I am so happy that you came, I’ve been planning loads of things for us to see and do but mostly I’ve missed lying next to you, I’ve missed you”. Han hade saknat mig, han var glad att jag var där. Och nu tänker jag på honom och dör av längtan och jag tänker på när vi brukade äta brunch på söndagar och på att ingen någonsin kommer att kyssa mig som Edward gör, ingen. Asshole!


Bild – det hade kunnat vara jag och Caro for real

Idag på Skype

”Var är Edward? Jag shoppade precis 3400 kr på nätet” skriver Caro till mig
”Vet inte, professorn är inte här heller så jag hoppas på att det är något möte någonstans. Vad har du köpt?”
”Skijakka och regnbykser”
”Nice! Vad kostade regnbrallorna? Behöver också köpa sånna”
”900 kr med goretex. Tänkte att jag är gjord av pengar”
”hahahaha”
”Och så kan man använda de för att vandra etc. som jag gör jämt.. eller aldrig”.

”Jag hoppas att Edward är där vid lunch. Eller iaf Henrik och de andra gubbarna som jag pratar med. Idag är jag uppmärksamhetsjunkie”.
”The flirminator” skriver Caro. Jag skrattar högt här på kontoret så folk lyfter huvudet från sina datorer och tittar på mig förvånade.
”Vart hittar du allt, hahahah”
”Ord?”
”Ja”
”Vet inte..de bara kommer”
”Words don’t come eeeasyyyy” skriver jag och sjunger lite för mig själv.
”Hahaha” skriver Caro tillbaka.

”Jag måste träffa Finn och hjälpa honom att hitta en present till sin mamma”
”Okej..girlfriend”
”Girlfriendzoned. Jag ringde till honom igår och sa att jag skulle till Sverige nu i helgen, vet du vad han säger ‘Where in Sweden, I can come too’. Och sen säger han ‘Why am I saying this, it’s not like I’m going to meet your parents or anything’.. Ehh?”
”Hahahaha guuuud det där är roligt”
”Vad sysslar han med, han tror säkert att vi är ihop nu. Måste gå till lunch nu”.

”Har Edward kommit nu?” skriver Caro efter lunch.
”Nä..nu missar han att se mig i klänningen” skrev jag helt besviken.
”Du får ta på den nästa fredag också..din fredagsklänning”
”Nä på måndag, han är alltid här på måndagar. Eller nån gång mitt i veckan..typ onsdag”
”Nej ta den gråa på måndag”. Köpte ett gäng klänningar ju, Caro tyckte att Edward skulle stirra sönder sig på den gråa så jag var tvungen att köpa den med.

”Jag drömde inatt att du skulle köra någonstans och jag skulle dit med och du frågade om jag ville åka med dig för du hade en till plats i din husvagn”.
”Nice. Du får alltid följa med när jag åker någonstans i min imaginära husvagn” skriver Caro och jag skrattar högt igen.
”Hahahaha tack så mycket, vilken ära”.
”Om du och pojkvännen behöver ett roligt ställe att dricka öl på så kommer Buller och säkert också jag på Avej (min fredagsbar)”.
”Du vill träffa ”pojkvännen”, det är det du vill”
”Ja!” skriver Caro, kan tänka mig hur hon sitter där bakom sin skärm och ler lite skyldigt.
”Ska kolla upp med honom osv, om han kan visas upp ikväll eller om han stinker igen”. Gud fick lite dåligt samvete där, Finn är trotsallt väldigt snäll och fin, han kan inte reduceras till bara en svettlukt.
”Måste gå på möte nu, skriv sms sen!” skriver Caro och jag fortsätter att skriva på mina protokoll som jag har lovat Sølver. Han kommer tillbaka på tisdag, jag har inte skrivit något. Oh well.

Fredag. Och sol!
Vaknade trött, så trött, tills jag insåg att idag, idag ska jag ta på mig min röda klänning som jag köpte igår. Det är en väldigt formsydd klänning, lite ovanför knäna i längden och rätt så konservativ i urringningen. To die for!

Roomie kom in i morse från att ha spenderat natten hos Caro och stannade till ”Wow!”
”Yeah what do you think huh, good investment?”
”Very good investment!”
”I’m going to work like this today!”
”I wish I worked at your working place!”
”Yeah it’s a pretty cool place to be at”.
”With loads of awesome people!”. Buller säger alltid så snälla saker.

Jag känner mig som the world is not enough i min röda klänning och önskar att Edward hade varit här så han hade fått lite hjärtklappning. Men vem vet, han kanske sitter i möten nu och det är därför jag inte har sett honom.

Besökte kaffeautomaten på bottenvåningen nyss tillsammans med en av tjejerna här, på vägen upp på vår korridor möter vi Ollie, en av cheferna här och en av mina favorit personer.
”Looking good” sa han visslandes och gav mig en beundrande look head to toe.
”I see that we match today?”. Ollie hade på sig en röd tröja.
”Yes but I wish I looked as good as you today!”
”Thank you!” sa jag skrattandes och helt röd om kinderna. I’m never leaving this company.

Jag hämtade några papper vid mitt skrivbord och gick sedan in till Ollies kontor igen och satte mig på Sølvers plats.
”I miss Sølver, can’t he come back now from New York?”
”I think you can sit there on monday as well, he’s not coming back until then” säger Jens från sin plats. Han är också en av mina favoritpersoner.
”But I miss him and besides we need to discuss stuff on the project me and him”
”May I say, you have a slight resemblance with a certain pretty lady” sa Jens försiktigt.
”I do? Who?”
”You know..Julia Roberts”
”aaah nice choice of words there” säger Ollie skrattandes och börjar sjunga på Pretty Woman.
”Yes I was very careful there. But you look very pretty today”
”Oh my god, thank you, this is the best friday ever!”
”So milady, want me to see you at your seat?” säger Jens och håller ut armen för mig.
”Oh my, thank you Sir, I would very much appreciate that” sa jag och slingrade in min arm. Vi gick sådär arm i arm, Jens med ryggen utsträckt som en riddare och jag med ett nöjd leende till mitt kontor, hela vägen in till min plats.
”Thank you Sir, that was very kind of you”
”A dress like that deserves a special treatment” sa Jens med ett leende och gick tillbaka till sitt kontor.

Nu är det bara Edward som fattas.

Ah Köpenhamn. Regn regn regn. Inget annat än regn. Men så vackra gator, så fina hus, så hemtrevligt på något sätt. Jag cyklar förbi kullerstengator, caféer, bagelshops, klädaffärer. Jag cyklar över Amagerbron till mysiga höga hus med tegelstenväggar och löv som klättrar upp mot himlen. De skiftar i rött numera, på gränsen at falla ner och åka med vinden. Fina balkonger, liv ända in i småtimmarna, barer överallt, en nostalgisk cigarettlukt inomhus, fina gamla båtar vid Nyhavn och saltlukten, fukten, mögel, ännu mera kullersten. Det blåser längs med sjöarna, jag cyklar i motvind vart jag än befinner mig. I mina gummistövlar, skinnjacka uppknäppt och ansiktet i halsduken. Bara ögonen syns och till det en svart töntig cykelhjälm. Jag cyklar förbi okända ansikten varje dag, blir nästan påkörd vid korsningar och ser hur andra hanterar att både cykla och sms:a samtidigt, jag är fokuserad på gatan.
Kebaben vid hörnet och hundra till på Nørreborgatan, frukt och gröntaffärerna som jag aldrig besöker för att jag är stammis på Netto och dessutom vem vill gå och köpa frukt och äta i ensamhet. Inte jag. På Netto är vi allihopa ensamma själar, jag köper min naturellyoghurt och avocado, cocktailtomater och citroner.
Dagar som ser likadana ut men konversationerna förändras varje gång. Jag dricker mitt kaffe på morgonen, blundar i en sekund och känner mig levande. Inget annat finns, inga brustna hjärtan, inga tårar, inget jobb som måste göras. Bara regndropparna mot glasväggen på kontoret och någons smattrande på tangenterna.

Och Edward. Edward någonstans bakom en stängd kontordörr, några väggar bort. Edward som försvinner ur mitt liv för varje dag som går och ersätts av stadens ljud och liv. Fler sinnen har väckts upp sedan han lämnade mig, jag hör det surrande ljudet av liv omkring mig och ibland när jag cyklar under en byggnadsställ eller vägskylt så känner jag mig som en del av staden, synkad med trafiken, med rytmen.

Den här ensamheten är inte så hemsk som jag trodde, det går att leva ensam, jag är en del av ett nätverk samtidigt som jag står helt själv. Jag vet inte vad jag vill längre, jag vill ha allt samtidigt som jag inte vill ha något. Jag är så sårad, så stängd, ingen får komma in.

”Men jag känner mig ändå lite gladare nu..jag känner mig inte lika ledsen som jag gjorde i början av alltihopa. Det känns..skönt” sa jag till Caro idag. Och jag tog in mina egna ord, hade ett behov av att säga det högt ut att jag lever, jag är glad, just nu är jag glad, eller iallafall inte ledsen, just nu när jag står här med dig Caro och vi har köpt ett gäng höstkläder och står vid vägkanten och ska cykla iväg. Det regnar ute, några få droppar, det är folk överallt, gatorna är blöta, folk har på sig höstkappor. Caro håller i ett vykort i handen som hon ska posta iväg, jag cyklar bakom henne, känner att den här dagen har också passerat och Caro finns här. Så himla fint.

Det är inte så lätt att börja läsa en blogg som ny läsare. Alla dialoger, alla namn hit och dit. Så om ni känner er förvirrade så finns en liten historia under fliken About

Om det finns någon därute som gärna vill att någon annan okänd människa läser deras historia, eller om ni bara vill skriva något, en text om hjärtesorg, eller bara en hälsning så finns jag på thesadbox@gmail.com.


“On the path of self-destruction. All for a boy who will break my heart.”

För att göra the long story kort, Edward är killen som krossade mitt hjärta. Han slog sönder den i tusen bitar och jag står kvar och försöker att plocka ihop bitarna en efter en för att lappa ihop hjärtat. Så att jag blir hel igen, sönder men hel.

Jobbar på världens roligaste företag i Köpenhamn med massa knäppt folk..och Edward. Vi ses varje dag och varje dag plågas jag av saknad, av att vilja gå fram till honom och krama honom hårt hårt och sniffa hans lukt, Ralph Lauren Polo. Vissa dagar vill jag bara gå fram till honom och ge honom en örfil, eller tre. Han kan vara världens mest arroganta människa jag känner.

Edward har brunt, rufsigt hår och klarblåa ögon. Det ar något med hans symmetriska ansikte, med hans käkben och runda läppar som gör mig fullkomligt galen. Kan inte sluta studera hans ansikte, kan inte sluta stirra på hans läppar. Han är så vacker, så smart och så ouppnåelig.

En dag sa han att han inte hade känslor för mig längre och därmed målade hela min sommar svart, kolsvart. Jag har gråtit en miljon tårar sen dess tills det inte gick att gråta längre.

Så här står jag, after the breakup, vad gör man?

Nyss på språkskolan.


”Nat kan jag höra hur du räknar från ett till tjugo?”
säger läraren på danska. Vi hade alla hörlurar och mikrofoner på oss.
”Jag ska bara bläddra till rätt sida, kommer inte ihåg de utantill”. Läraren skrattade.
”Okej.. et, to, trre..”
”Nej, inte trree..tree. Vi har inga hårda r i danmark”

Meh jag är från Göteborg, där har vi minsann inga skånska r. Det sa jag inte högt.

”tre, fire, fem, ss..seks..sss..syyyv, faan,syv, ooott..dd?..otte, fan jävla ord, ni (sa jag helt nöjd), ti (jag är pro), elleve, ttt..tolv!, nej säg efter mig toolv..tolv vad? vad är detta t blir till d och lv blir också till d?”
”Okej tak”
”mmhmm..”

Jag kommer aldrig att lära mig det här språket.