large (1)
Jag vaknade av ett skrikande alarm på golvet. Min mobil låg bland finare kläder och strumpor som väntar på att bli tvättade i trettio grader. En mörkblå klänning från Tiger som jag inte haft lust att ha på mig i flera månader och någon strumpa som har fått flytta med. Jag bor på en ny adress men inte officiellt, är fortfarande registrerad på min gamla adress. Han är inte hemma, är på arbete någonstans i Jylland och jag sover med stängd sovrumsdörr för tänk om någon tar sig in i lägenheten under natten?
Det hänger tunga moln över vackra Köpenhamn, luften är fuktig och höstlig och en ny säsong har smygit sig in i slutet av sommarmånaderna. Jag tar på mig ett par svarta strumpbyxor, en tajt högmidjad svart kjol med en instoppad skir ljusrosa skjorta och lockar håret till vågor. Vita nike sneakers som har sett sina bästa före månader men mina söndriga fötter får inte plats i andra skor. Och det går, liksom mitt hjärta och själ, hel och söndrigt samtidigt, jag hankar mig vidare. Jag lyssnar på Lana, skojar halvt om att hon är den enda som förstår min smärta och ler mot min egen spegelbild. Man överlever, så mycket som slår en på ens unga år och själen blir ihålig, kroppen minns så väl hur det är att ligga på golvet och att inte kunna andas och jag rättar till en våg som ligger på snedden och släcker badrumsljuset.
Tar mina nycklar till båda lägenheterna och låser ytterdörren. Går med lätta steg nedför trapporna, ut på min fina gata på Nørrebro och in till bakgården där min cykel väntar. Min Jag, min cykelhjälm, mitt Köpenhamn. Och jag som tar stegen till en helt ny karriär som får mitt hjärta att slå hårt hårt.

lanacloseup

Jag har tänkt på det, lekt med tanken om hur det skulle vara att gifta mig med honom. Jag kan liksom se mig själv i en axelbanslös vit klänning, stå framför honom, lång och ståtlig med rufsigt brunt hår, tittandes på mig med lycka i ögonen. Det händer då och då att han fastnar i någon slags magisk värld, tittar på mig och ler och jag är inte sen med att kommentera något vitsigt om hur töntig han är. De få stunder som jag tar ner murarna och slänger mig mot honom, kramar honom hårt och känner mig trygg en liten stund. Sedan tar någonting annat över och jag släpper hans hand, tittar på världen omkring medan han fortfarande tittar på mig. Han låter mig vara precis som jag är, lever mellan stunderna som jag visar någon slags känsla och tar alla viktiga beslut som jag velar på. Han flyttar till Köpenhamn för min skull, han bokar en tågbiljett och tar med mig på äventyrer och han är snäll mot min mamma.
Jag önskar att jag inte var så trasig, att jag kunde slänga mig utan skyddsmurar mot någonting och leva i stunden. Istället är jag rädd, livrädd att jag är hans Edward, att det händer igen men denna gången inte med mig som huvudpersonen.

coffeegirl
Jag vaknar lite smått irriterad efter att ha somnat på två höga kuddar till ett avsnitt av Sailor Moon. Torsdag morgon och en hög av papper på arbetet, fysiskt och digitalt. Min hjärna vill inte vakna, kroppen vill inte stiga upp och vistas därute i den riktiga världen. Bara bilden av mig sittandes vid mitt skrivbord får mig illamående, tanken att världen rusar iväg medan jag står stilla följer mig ofta i livet och sedan kommer en mental förlamning som håller mig fast i stunden. Jag går igenom att göra listan i mitt huvud, duscha, idag ska håret tvättas och sedan behöver jag skruva av korken på min bodylotion för att det finns så litet kvar i flaskan att pumpen inte når. Håret ska fönas torrt och en lång process av smink till en serie och sedan sitta ner en stund och stirra tomt fram medan ljudet från serien ger mig huvudvärk. Välja kläder och klockan är redan nio trots att jag har varit vaken i två timmar redan och det får bli en till sådan dag idag där jag inte kommer iväg innan klockan tio och varför ska jag iväg ens.
Det regnar på Köpenhamns gator och Nørrebro verkar gråare än vanligt. Samma mörkblåa van kör förbi mig, det är fjärde dagen i rad som jag ser den, på olika platser men på samma gata. Det känns som allting går i repris, som januari aldrig riktigt lämnade oss sedan förra året, som att leva dag ut och dag in med samma tankar.

lanachild

Väldigt dyster natt, ingen sömn och ångest. Tycker inte om något han gör, hur han andas, hur han pratar, hur han luktar, hur han drar ihop mungiporna på ett väldigt gubbigt sätt efter han har sagt nånting. Stör mig så mycket på att han pustar ut luft genom näsan efter att han har sagt nånting. Vill inte kyssas, vill absolut inte ligga med honom, vill inte att han ska stirra på mig hela tiden. Ska det verkligen kännas så när man har precis börjat umgås? han känns så awkward nu på något sätt och den här killen som jag är på bild med i italien känns som en annan människa. Jag tyckte om honom i italien, tyckte att han var snyggast i världen och om jag hade fått välja så hade jag velat spendera resten av mitt liv med att vara snäll mot honom och ta hand om honom. Den här personen känns osexig, störande, inte välartikulerad så han måste gestikulera med händerna när han berättar någonting, awkward i alla sociala situationer, ingen confidence. Jag funderar på att göra slut men samtidigt så blir jag så ledsen av tanken av att förlora dendär killen i italien som jag tyckte om. Jag vill inte ha mitt huvud och mina tankar.

citycouple
Jag stod där vid Hovedbanegården i Köpenhamn och tittade mig omkring. Vilse bland människor i en suddig decemberdag. Allting var rörligt, flyktigt och lite främmande i luften. Jag skulle hoppa på ett tåg till Odense, till staden som Edward kommer ifrån, till gator där han har vandrat och sett många gånger innan. ”Jag ska hissa flaggan där, bara för att markera att det är mitt nu också” hade jag sagt till vänner i förväg. Det var blå himmel och vår i luften sist jag såg honom och hans minne hoppar längre bakåt i arkivet i mitt huvud och jag minns inte hans lukt nästan, eller om jag vill så gärna tro det att om jag inte vill minnas honom så är han så obetydlig nu. Nästan som om det aldrig hände. Bara nästan.
Jag gick av vid stationen där i sagostaden som H.C Andersen kommer ifrån och blev förvånad över att inget där påminde om Edward. En stad som jag hade hört namnet på så många gånger innan, ”I am going to Odense to see my family”. Jag kunde höra hans röst i mitt huvud lika tydligt som då när sagan om oss tog sin början men det doftade inte av honom, inte av någonting faktiskt och jag satte mig i en bänk på stationen och sms:ade Henrik om att jag var där.

En lista från Niotillfem och Nolovestory

teen

 

  1. Hur var du som tonåring?
    Jag var hemsk, deprimerad, sur och ville dö var och varannan dag. Bråkade med mina föräldrar, särskild min mamma och skrev sorgsna texter överallt. Det var svåra år, präglade av min brors död och splittrad familj.
  2. Finns det något godisdu inte kan vara utan?
    Älskar choklad..that’s it.
  3. Hur ser ditt drömhemut?
    Som huset The Cullens i Twilight bodde i. Nybyggt, fräscht och omringad av grönt och natur omkring. Glasväggar, ljust, modernt och lugna naturnära färger med lite pasteller.
  4. Har du någon förebild?
    Mina två döda fastrar som alltid var före sin tid, som kämpade för kvinnorättigheter och för frihet och hade höga idealer och principer. Jag träffade min ena faster i somras, hon var gammal och vit i håret, långsam och sjuk och på väg utanför dörren kramade hon om mig och sa ”Huvudet högt Nat, det mest framgångsrika du gör i livet är jobbet du gör inom vetenskapen. Jag är så stolt!”. 85 år gammal och inte en enda gång nämde hon som alla andra att det var dags att gifta mig och skaffa barn. Hon dog för en månad sen och det var så sorgligt så.

    holdhands

  5. Tycker du om attlaga mat?
    Nej men jag känner en som gärna lagar mat till mig <3.
  6. Finns det enbok/film som påverkat dig extra mycket?
    Det låter märkligt att säga det nu men jag var 22 och i ett förhållande som jag visste skulle ta slut förr eller senare, sedan att jag började leta efter någon som ”Edward”.. ja det säger väl allt.
  7. Vad är det bästa beslutetdu har tagit i ditt liv?
    Att flytta till Köpenhamn och börja min jobbkarriär här. Det har öppnat många dörrar för mig även om det inte har varit det lättaste att överleva i den här staden.
  8. Vilket barnprogramtyckte du var bäst när du var liten?
    Sailor Moon, åh tycker fortfarande att det är bäst!
  9. Vem skulle spela huvudrolleni filmen om dig själv?
    Utseende-mässigt jennifer anison har jag hört flera gånger men sådär trasigt reckless hade jag sagt Angelina Jolie.
  10. Vad brukar du göra för attbli glad en dålig dag?
    Inget, jag har för tendens att vara väldigt glad när jag är glad och sjunka ner ännu djupare i min mörker när jag är ledsen. Jag vet inte vad man kan göra när man inte har lust att göra något?
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.