Köpenhamn

Ah Köpenhamn. Regn regn regn. Inget annat än regn. Men så vackra gator, så fina hus, så hemtrevligt på något sätt. Jag cyklar förbi kullerstengator, caféer, bagelshops, klädaffärer. Jag cyklar över Amagerbron till mysiga höga hus med tegelstenväggar och löv som klättrar upp mot himlen. De skiftar i rött numera, på gränsen at falla ner och åka med vinden. Fina balkonger, liv ända in i småtimmarna, barer överallt, en nostalgisk cigarettlukt inomhus, fina gamla båtar vid Nyhavn och saltlukten, fukten, mögel, ännu mera kullersten. Det blåser längs med sjöarna, jag cyklar i motvind vart jag än befinner mig. I mina gummistövlar, skinnjacka uppknäppt och ansiktet i halsduken. Bara ögonen syns och till det en svart töntig cykelhjälm. Jag cyklar förbi okända ansikten varje dag, blir nästan påkörd vid korsningar och ser hur andra hanterar att både cykla och sms:a samtidigt, jag är fokuserad på gatan.
Kebaben vid hörnet och hundra till på Nørreborgatan, frukt och gröntaffärerna som jag aldrig besöker för att jag är stammis på Netto och dessutom vem vill gå och köpa frukt och äta i ensamhet. Inte jag. På Netto är vi allihopa ensamma själar, jag köper min naturellyoghurt och avocado, cocktailtomater och citroner.
Dagar som ser likadana ut men konversationerna förändras varje gång. Jag dricker mitt kaffe på morgonen, blundar i en sekund och känner mig levande. Inget annat finns, inga brustna hjärtan, inga tårar, inget jobb som måste göras. Bara regndropparna mot glasväggen på kontoret och någons smattrande på tangenterna.

Och Edward. Edward någonstans bakom en stängd kontordörr, några väggar bort. Edward som försvinner ur mitt liv för varje dag som går och ersätts av stadens ljud och liv. Fler sinnen har väckts upp sedan han lämnade mig, jag hör det surrande ljudet av liv omkring mig och ibland när jag cyklar under en byggnadsställ eller vägskylt så känner jag mig som en del av staden, synkad med trafiken, med rytmen.

Den här ensamheten är inte så hemsk som jag trodde, det går att leva ensam, jag är en del av ett nätverk samtidigt som jag står helt själv. Jag vet inte vad jag vill längre, jag vill ha allt samtidigt som jag inte vill ha något. Jag är så sårad, så stängd, ingen får komma in.

”Men jag känner mig ändå lite gladare nu..jag känner mig inte lika ledsen som jag gjorde i början av alltihopa. Det känns..skönt” sa jag till Caro idag. Och jag tog in mina egna ord, hade ett behov av att säga det högt ut att jag lever, jag är glad, just nu är jag glad, eller iallafall inte ledsen, just nu när jag står här med dig Caro och vi har köpt ett gäng höstkläder och står vid vägkanten och ska cykla iväg. Det regnar ute, några få droppar, det är folk överallt, gatorna är blöta, folk har på sig höstkappor. Caro håller i ett vykort i handen som hon ska posta iväg, jag cyklar bakom henne, känner att den här dagen har också passerat och Caro finns här. Så himla fint.

6 comments
  1. ANNAWII said:

    Älskar din blogg och ditt språk gumman, det känns verkligen som att läsa en bra bok när jag klickar in mig här och jag blir extra glad i dag när jag läser detta. Det känns så skönt att se att du sakta men säkert börjar må lite bättre och du förtjänar det gånger 10! hade jag haft ett bokförag hade jag faisken signat dig på studs och bett dig skriva såväl böcker som kortare noveller för du har en förmåga att kunna fängsla oss läsare med dina texter.

    Kram och ha en fin helg <3

    • Åååh så glad jag blir, det träffar rakt in i hjärtat ska du veta, tack så mycket, det känns så overkligt att det har samlats så fina människor här på den här bloggen, folk som bara sprider kärlek och energi, pepp och skickar kramar över internet. Jag är så tacksam för det, det betyder väldigt mycket. Och extrakul tycker jag att en av mina favoritbloggerskor läser min blogg också. Tack fina du för att du verkar vara en sådan genuint fin människa med hjärtat på rätt ställe och för att du sprider glädje <3

  2. Linnea said:

    Vackert. Jag kanner igen mig, den dar kanslan nar man sager det hogt och orden faktiskt gar in. Det ar fint.
    Hoppas du far en fin Fredag, och en bra helg. Tankt att vi kommer vara i samma stad i morgon. Varlen ar sa liten egentligen. Vad ar dina planer for helgen?

    • Jag landar på landvetter kl 12 nån gång och tänkte sedan ta mig in mot staden med flygbuss. Ska träffa en finfin vän över en fika och lite häng. Känner för att vara bland folk i göteborg, mitt kära göteborg och bara låtsas för en sekund att jag också bor här och är en del av staden.
      När är du inne Linnea så jag kan stalka dig imorgon? :p

      • Linnea said:

        Haha, Stalk away. :p Jag kommer vara pa bokmassan under dagen och andra lang under eftermiddag/kvallen. Min van oppnar ny espressobar och jag ska dricka kaffe med hipsters. x

      • totally going to stalk you, on my way now :p

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: