Snygghenrik

Det var fredag och jag tog mig till jobbet med ångest i kroppen. Mitt projekt går inte så bra som jag trodde och jag måste prata med professorn och ha någon slags presentation. Lägga fram ett förslag om hur det skall bli i framtiden och försöka öppna för nya jobbmöjligheter. Hade sådan kraftig framtidsångest så när Lana sa att professorn letade efter mig så gömde jag mig i köket med en kaffekopp i handen och en Mats som stod bredvid och pratade med låg röst. Vi är ju the package deal och är med varandra hela tiden.
”Why are you sepaking on a low voice?” frågade Mats som också pratade med låg röst.
”Because I’m hiding. I’ve got nothing to show and no presentation and I am freaking out about my life and I don’t wanna do this on a friday” viskade jag till honom medan Mats skrattade bredvid. ”Don’t laugh, evil person!” sa jag igen och började skratta själv.
Hörde någon gå i korridoren och professorns röst lite längre bort, ”fuck!”.

”There she is!” sa Ollie som precis hade kommit till köket. Mitt hjärta hoppade ett hjärteslag. Med sig hade han en lång, snygg, ung man som tittade på mig med ett leende.
”Yes, here I am” sa jag förvånad eftersom jag hade förväntat mig professorn och inte Ollie.
”So this is Nat” sa Ollie till den där långa mannen och pekade med handen mot mig.
”Hello, I am Henrik” sa han och vi skakade hand. Jag tittade på honom med stora ögon.
”Got time for a coffee?” frågade Ollie mig och nu var det hans tur att titta på mig med stora ögon.
”I guess I do” svarade jag försiktigt och Ollie ledde vägen mot mötesrummen längre bort i korridoren. Jag vände mig om mot dendär Henrik medan Ollie pratade med någon i korridoren, ”Could you brief me in two seconds, who are you and what’s your business here? And am I in trouble?”. Han skrattade och viskade mot mig ”I am a phD student interested to work with you in your project, no trouble”. Jag log mot honom och kände hur jag hade slagit karisman på. Aha Nat, you like him var det en inre röst som pratade med mig. Jeez, shut up sa jag till mig själv och försökte att ignorera det hela.

Vi satte oss i soffarummet där en currygul bekväm soffa tar upp halva rummet. Jag satte mig i min favoritfåtölj bredvid soffan och den där snygghenrik satte sig till vänster om mig i soffan. Ollie tog andra platsen i soffan och som vanligt satt han och log mot mig.
”So Nat, Henrik here is interested in your project but with a slightly different angle to it and since you’re the expert on it and also the project leader we thought it would be a great idea if we could discuss the possibilities”. God bless Ollie, han vet hur han ska promota mig inför andra. Professorn kom också in och satte sig i stolen bredvid min och helt plötsligt var alla ögon vända mot mig och jag kände mig som kungen i rummet. Minsta personen i storleken hade tagit över, jag tyckte om de oddsen.
Jag fick visa honom omkring i labbet och i kontoren och sedan satt vi i köket och tog en kaffe. Han log hela tiden, tittade mig i ögonen och kom med förslag om hur man kunde utveckla min projket vidare. Jag såg att Birdie tittade surt åt hans håll då och då medan jag var nästan röd om kinderna för han var så snygg att titta på.

Det visar sig att denne Henrik med brunt hår som verkar ha en tendens att krulla sig vid öronen och stora gröna ögon ska jobba tillsammans med mig. Han åker till Belgien i ett halvår eller så och Mats första reaktion efter att Henrik åkte iväg var ”I like him, do you like him? It’s a perfect match for you!”
Oh ja.