Pavane Op.50

lost

”I’m having a rough time..mentally” skrev jag till Mats sent på kvällen. Jag satt framför mina två datorer och skrev på något väldigt nördigt om fysik och spelade klassisk musik på den andra. Kollade sporadiskt på Facebook och såg hans namn online och ändå knappt ett ljud. Man kan känna det i luften när slutet närmar sig, det är som en stor massa av tung luft som tynger ner ens axlar, som en vägg som ställer sig framför en och håller en tillbaka, gör nästa steg framåt så mycket svårare. Byt riktning, gå åt ett annat håll och ändå så är man fast bland fyra osynliga väggar, orörlig i all ens ångest, andas in, andas ut.

Jag loggade ur chatten och såg alla namn ersättas av ett tomt vitt fält. Så skönt för en stund trots att det gör ont. Det okända som är på väg åt mitt håll gör ont. Klarade inte av att höra ord formas till musik, de går inte djupare än själva tonerna, melodin som skär genom hud och kött, som sprids ut genom mina ådror och nerver. Så vill jag ha det, bara musik, fioler som lägger sig som stöd under mina lungor och jag andas in och andas ut. Det gör ont för varje andetag.
Jag satt på en stol i vardagsrummet, omringad av tomma uttrymmen och luft, fast i min egen fängelse som han har skapat, i limbo tills väggarna går sönder när orden har uttalats. ”Jag vill inte vara med dig”. Så många gånger förr har jag hört de orden, så många gånger att jag har blivit oförmögen att höra om någon säger ”Jag vill vara med dig”.
Pavane Op.50 av Gabriel Faure spelades om och om igen och jag satt där orörlig med endast en lampa tänd ovanpå mitt huvud, allting annat var i mörker. Tittade mig omkring, såhär kommer det alltid att vara. Smärta är inte till för andra att beskåda, det är för mig att känna. Jag reste mig upp och släckte lampan. Omfamnades av mörkret och musiken, fiolerna, det gör inget, jag har varit här förr, jag är inte rädd. Jag satte mig igen på samma stol, tittade mot tomheten orörlig och förlamad, kände några tårar vandra längs med kinderna. Vägen jag har vandrat tog mig hit och jag har tappat all riktning nu, kan inte navigera i världen, kan inte röra mig åt något håll. Jag väntar på något, något i horisonten, snart når det mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: