Brown curly hair

girlkiss

Det var en lördag för några veckor sen när jag och Maria befann oss på Café Retro i Köpenhamn. Klädda båda två i svarta dr.denim jeans, svart topp med fint rygg, min med en rosett av paljetter och marias med volanger. Vi skulle iväg till Mambo senare på kvällen för att dansa salsa och bachata men valde att umgås ett par timmar med några andra vänner. Kvällen var ung och vi var på bra humör och av någon anledning lyckades vi samma bord som vi alltid får på övervåningen. På retro är övervåningen snarare som någon slags balkong som går runt hela kaféet så man ser folket på båda våningarna.
Jag satt vid sidan av bordet och tittade mig omkring, i lockigt hår och söndermedicinerad med antibiotika sedan ett par veckor innan. Tvungen att hålla mig nykter och med nykterhet kommer någon slags socialt hinder att gå fram och prata med främmande människor.
Jag såg honom i brunrutig skjorta och vildvuxna lockar stå där ett par meter ifrån mig. Jag tittade honom i ögonen och det gjorde han med, det fick mig att omedelbart ta bort blicken medan hjärtat slog ett extra hårt slag. Maria ropade mitt namn och jag drogs tillbaka in i konversationen, skrattade åt någonting och sedan vände huvudet åt hans håll igen. Våra blickar möttes en stund igen, jag log och vände mig mot bordet, lekte med håret medan jag tittade ner på mina knän. Försökte att formulera en plan i mitt huvud om hur jag skulle kunna prata med honom, prata om vad som helst, hitta på en konversation. Fasiken att jag inte är lite salongsberusad..bara lite.
Musiken började och jag lutade mig mot Maria och viskade i hennes öra, ”that guy over there..I think I like him”.
”So go and talk to him!”
sa hon entusiastiskt och jag kände hur jag blev varm om kinderna.
”I don’t know how to do that, you know I get shy when I’m sober” viskade jag tillbaka och Maria började skratta och skaka på huvudet. Det minst blyga personen i alla sammanhang blir helt plötsligt väldigt självmedveten när hon gillar en kille. Jag tog hennes hand och drog med henne mot balkongen för att se vem det var som spelade musik där nere. En kille som sjöng på svenska och en stund blev jag distraherad, längtade efter sverige och viskade stolt i Marias öra om hur fint svenskan lät när han sjöng. Jag tittade förbi hennes vänstra axel och där på andra sidan henne stod han, han med det krulliga håret som lyssnade intensivt på killen som sjöng. Det kändes elektriskt i luften, jag var så himla medveten om att han endast stod några centimeter ifrån mig. Maria satte sig ner på golvet och helt plötsligt blev det endast mina och hans armar som vilade mot rampen, hade kunnat sträcka ut min arm och nudda hans, bara för att känna hur hans hud kändes under min handflata.
Men det gjorde jag inte, han försvann bakom mig och sedan ut genom dörren på väg till bottenvåningen. Jag satte mig ner på golvet tillsammans med Maria och sedan naturligt la vi fötterna in mellan gallret och dinglade med skorna över de andras huvuden. Han gick upp på scenen, han och några till och jag hörde honom säga på engleska tack för vi får spela här igen, vi tycker om det här stället. Han hade en gitarr hängandes över axeln och i mikrofonen hörde jag honom sjunga en låt som påminde om min typ av musik, något jag hade kunnat lyssna på varje dag och bli förälskad.
”Maria, omg I think I am in love with him” sa jag till henne och kände mig ännu mer blyg än innan. Han hade blivit den supercoola killen som sjöng för en hel crowd med sin mjuka röst medan jag var bara en tjej, en av många som tittade på honom med tindrande ögon.
”You need to go and talk to him after this!” sa hon uppmuntrande igen och jag vände blicken mot honom. Han tittade igen åt mitt håll medan han sjöng och sedan tittade bort igen, jag fick svårt att andas.
”Thank you guys for coming and expecially you guys up there hanging over with your feet” sa han och tittade åt mitt håll, jag nästan dog och smälte på plats. Konserten var slut och han blev omringad av människor, folk som ville kramas eller gratta honom, jag kände mig om möjligt ännu mer obetydlig.
”Hey Maria, let’s go to Mambo. I don’t think I’ll be able to talk to him today anyways” sa jag till henne och hon reste sig upp, drog mig upp och vi gick tillbaka till bordet där vi hade lämnat kvar våra jackor och halsdukar.
Jag var glad ändå, fick uppleva något roligt, någon som fick mig alldeles fnittrig och bubblig bara med ett par blickar. Det fick vara bra så, vem vet vi kanske skulle ses igen, kanske aldrig mer.
Vi ska ses idag, om en timme eller så men det är en annan historia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: