Return to the life

girlsofa

Efter några kvällar av att ligga i sängen gråtandes och alldeles utslagen från den starka antibiotikan som jag går på nu kändes det som läge att baka morotsmuffins och titta på Vänner. Maria, min roomie spanjorskan kopplade datorn till projektorn och jag slängde mig över soffan med rumpan upp i vädret , benen dinglades från armstödet och huvudet liggandes i mitten av soffan. Ett avsnitt från sista säsongen av Vänner började spelas och jag låg orörlig med ögonen fast i skärmen.
”How are you feeling?” frågade hon mig från andra soffan och tittade orolig på mina röda ögon.
”Just slightly losing my mind these days” svarade jag uppgiven och höjde på axlarna för att jag inte riktigt visste hur jag skulle beskriva situationen bättre.
”But is it the pills that are making you this sad or what is going on?” frågade hon igen och slet inte blicken ifrån mig.
”I don’t know what it is, they seem to make me physically sick and mentally completely disconnected and on the edge” svarade jag med låg röst och kände hur det bildades tårar i ögonvrån igen.
”It well get better once you’re done with them, don’t worry” sa hon vänligt och tog en tugga på sin tallrik med makaroner.
”I hope so, life has become so boring” sa jag uttråkad och justerade en kudde som tryckte mig i ryggen.
”I know..these days it’s like nothing is happening” sa hon också lite uppgiven.
”And this weather..!” sa jag och pekade mot det gråa utanför fönstret. ”It’s been like this since before christmas, it is getting to me”.
”I heard that there’s a salsa event in Malmö this saturday and Juan was thinking of taking his car so we could get a group together. Do you think you want to go?” frågade hon mig och började prata om roligare saker så att jag inte skulle gräva ner mig i min depression ytterligare.
”Yes, I would like to!” sa jag nästan lite hoppfullt och dagdrömde om Sverige igen.
”Do you think you can do it, it won’t be too much for you now that you’re sick?”
”You know I’d take any chance I get to go home to Sweden. As soon as we get to the other side I’m having a cinnamon bun!”
sa jag mycket mer entusiastisk denna gången och började göra planer i mitt huvud om att dricka massa apelsinjuice och äta ordentlig mat så jag orkar.
”Okay, me too!” sa Maria som också har fått smak för svenska kanelbullar. ”And you know, we could go a little earlier and go to the chocolate factory before”.
”Oooh I would love to do that!”
sa jag och reste mig upp från soffan med händerna uppe i luften. Glädjen gick inte att dölja.
”Good, then it’s a plan, wohoo” ropade hon med sin barnsliga röst och det värmde i hjärtat att hon alltid blir så glad om jag också är med. Det kanske finns lite ljus i slutet av tunneln.

2 comments
  1. Kom till Malmö så dansar vi hihi :)

    Btw, skaffa en katt!!! De är lovely! ;)

    • Vill så gärna men är allergisk mot päls. Sen så får jag panik över ansvaret att ta hand om en liten varelse <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: