My first day

large (38)

 

”Yello!” sa jag gladare än gladast på jobbet när jag kom in på kontoret. Mats och Mads var där redan, uppradade efter varandra. Olles plats stod tom och jag undrade i någon sekund om han höll på att dö på kuppen medan han skrev sista sidorna av sitt bachelorprojekt.
”Hey Nattie” sa Mads som speglade samma glada min som jag hade på.
”Helloo you” sa Mats efter honom och tog en bra titt på mig. Jag log stort mot honom, nu har vi inte setts sedan innan jul någon gång och det är ovanligt för att vara oss. Vi är liksom joined to the hip som man säger i det engelskspråkiga landet.
”You all seem to be still alive..any news?” frågade jag lättsamt och låtsades som om ingen tid hade passerat alls och här är vi igen.
”Nope” sa Mads först och skakade på huvudet.
”No, not really” sa Mats efter honom medan han tryckte på tangenterna på sin Mac och spelade lite obrydd han med. Bästa Mats, vi är så lika. Jag började gå mot Klint och Sølvers kontor och även mitt föredetta kontor innan flytten för att hämta min dator ur kassaskåpet.
”Nattiee” sa Mikkel och verkade också glad att se mig, ”How was christmas?”
”Good good”
svarade jag med standardsvaret, alla behöver inte höra hur jag låg i sängen i mjukiskläder redan klockan tio på nyårsafton och väntade på att klockan skulle bli tolv så att jag fick sova. ”So tough to get up this morning though” sa jag och skakade på axlarna.
”Oh tell me about it!” sa Mikkel och viftade med händerna i luften besviken på att det hade blivit jobbmåndag så plötsligt. ”I got used to sleeping until eleven every day and now all of a sudden we’re expected to get up early and go to work”.
”Ah I was planning on coming here last week already but I got stuck in sweden”
sa jag medan jag tryckte på koden till kassaskåpet.
”Really, what happened?” frågade Mikkel från sin plats som är precis till vänster innanför dörren in till kontoret. Kassaskåpet står i en hörna till höger.
”There was a fire in the servers that the swedish train system relies on so it was impossible for them to access anything or book tickets and there was no way of telling when the trains were going or whether they were going at all” skyndade mig att säga i ett andetag med datorn i handen.
”But now you’re here, that’s good” sa Mikkel och jag slängde ett snabbt ”yeeaa” innan jag gick tillbaka till mitt kontor.

Professorn kom in tillsammans med en ny tjej som ska göra en kurs i datorsimuleringar tillsammans med Mats.

”Well hello there!” ropade han också glatt och det glittrade om mina ögon. ”Happy New Year!”
”Happy New Year!”
svarade jag också leendes och började koppla in mina sladdar till datorn.
”So Nat this is Sandra, she’ll be working with Olle and Mats for the coming three weeks” sa professorn och introducerade oss officiellt. ”This is Nat, as from today she’s a phD student. Right Nat, you started today officially?” sa han och tittade stolt åt mitt håll.
”Yes I did, today’s my first day” sa jag också lite stolt. ”Nice to meet you” sa jag till henne och såg hur hon verkade väldigt blyg, det är inte så konstigt när man börjar någonstans med helt nya människor. Hon sitter mittemot mig men vågar knappt titta upp med huvudet från datorn.
”So Nat I have some christmas presents for you” sa professorn och närmade sig min bänk med tre tuber fyllda med något pudrigt i olika färger på insidan.
”Ooooh we got them?” sa jag entusiastiskt och refererade till råmaterial till experiment som ska publiceras i en bok där jag och professorn medverkar ihop. ”Why do I always get chemicals for presents?” sa jag i nästa stund trotsigt och tittade på professorn med stora ögon.
”Well this is what you signed up for” sa han också skojandes och la tuberna på mitt skrivbord. Jag skakade på huvudet teatraliskt och vi skrattade båda två.
”I’m on this as soon as I’m done with the patent application” sa jag självsäkert och såg på hur den nya tjejen tittade förvånad på min och professorns arbetsrelation. Han ger mig väldigt mycket ansvar och utifrån ser jag väldigt viktig ut. Det är kanske därför många gissar på att jag måste vara äldre än vad jag egentligen är, trots min ungdomliga utseende.
”Alright then, we aim for early february and start writing the material together” sa professorn och satte sig tillbaka på sin plats.

Det verkade lite grått därute och som om det skulle börja regna närsomhelst och ett gruppmail plingade på min dator, ”vi har frukost ihop på torsdag för att välkomna Nat som officiellt har börjat på sin phD idag”. Dotties mail stod där på min skärm och jag visste att han hade sett det. Edward som också får våra mail där i Singapore. En stund, en liten stund kände jag ett vakuum kring hjärtat.

2 comments
    • Det har varit det lite alltför ofta de senaste åren. Hoppas att 2014 blir ett fint år kärleksmässigt (även om 2013 var helt fantastisk ändå). Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: