Conference matters

large (15)

Vaknar i Melbourne, bländad av morgonljuset som tränger in genom den tjocka persiennen. Räknar ner dagarna tills jag får åka hem igen och oftast så befinner jag mig mitt i veckan. Så märkligt hur tiden går snabbt och långsamt samtidigt och ibland så går den inte alls. Jag har varit jetlaggad nästan hela veckan och på de dagarna när vi har druckit några öl för mycket så har jag suttit där utanför föreläsningssalarna där konferensen hålls och bara stirrat tomt framför mig, försökt att hitta balansen och att få grepp om livet. Om vad som händer omkring och de där nya människorna som gärna samlas omkring mig.

”Did you travel all the way from Denmark?” frågade en kostymslips från kina mig första dagen när vi delade en bås tillsammans.
”Yes I did, got here saturday evening and now I am not sure whether I am jet lagged or just disoriented in my brain” svarade jag vänligt medan jag rotade i den ljusblåa tygpåsen vi hade blivit tilldelade vid regisreringen. Tygpåsen med vita linjer som formade pepparkaksmönster som helt plötsligt påminde mig om hur långt hemifrån jag var.
”You can tell you are far away from home, is that your own natural hair?” sa han fascinerad och tittade på mina mjuka guldiga vågor i håret och verkade vara halvvägs från att fånga ett hårstrå.
”Yes, it is” sa jag lite road och instinktivt la händerna över håret på båda sidorna av nacken.
”It is very beautiful, you are very beautiful” sa han vänligt med sin hackiga engelska och fick mig att rodna i en sal som snabbt hade fyllts på med folk.
”Thank you” sa jag blygt tillbaka medan jag försökte att hitta mod att mingla med okända människor och skaffa några nya vänner. Det pulserade i ådrorna den där osäkerheten som oftast kommer obefogad några minuter innan alltid händer. Jag är ju social av mig men blir så skakig inför tanken att gå fram till okända och introducera mig, säga hej. Oftast är de välkomnande.

Vi hälsades välkomna av konferensledarna och jag fick ett glas med bubblig mousserande i handen. Jag tog en klunk och kände alkoholens varma trygghet sprida sig i kroppen. Började prata mer naturligt med gubben som satt bredvid mig och efter ett tag diskuterade vi hur det är att vara kvinna och ingenjör i en mansdominerad industri. Man tänker inte på det när man kommer från sverige, det är så socialt accepterat att kvinnor och män är likvärdiga i alla yrken medan i hans ögon måste jag vara så stark som kämpar för något som kommer män mer naturligt såsom ingenjörsämnen. Jag suckade lite inombords och även kände någon slags tacksamhet över att bo i en del av världen där vi har kommit längre, där jag som kvinna kan sitta i en ledande position utan att någon höjer på ögonbrynen.
”Where I come from it is not uncommon that women study engineering subjects and get a career. I myself want to lead my own company one day, although I am aware of how difficult it is to start in times when the economy crisis is upon us” sa jag sakligt och vi skålade till det. Vi gick över till att diskutera olika former av leadership och företagsorganisation och han räckte fram ett businesskort till mig.
”Nat, if you ever come to Shanghai.. and who knows, one day we might be doing business together” sa han och verkade imponerad.
”Definitely, let’s keep in touch” sa jag leendes tillbaka och vi skakade hand med varandra. Jag la ner businesskortet i min väska och tittade mig omkring i rummet. Dags att skaffa några vänner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: