Till en okänd kontinent

 

large

Jag har ett visum, väskorna är packade och jag ska extrakolla en femtongånger så att allting är med. På konferens, i Melbourne. 

Jag har då aldrig åkt så långt bort och bara tanken att sitta inlåst på två flyg i tjugotre timmar gör mig nervös. Är så rastlös av naturen och tycker inte om att vara på samma ställe alltför länge. Trånga utrymmen och människor överallt och jag som reser ensam. Jag vet inte om detta är vuxenlivet, att man reser själv oftare än med andra och i mitt fall har det blivit några ensamresor de senaste åren. Det är roligt, spännande såklart att åka till ett land så långt långt bort men känslan att vandra okända gator ensam hugger till i magen varje gång. Man blir inte van, ensamheten är min enda vän.

Take back Singapore eller vad man säger. Jag ska mellanlanda där i tre timmar, ta en dusch och vandra planlöst på flygplatsen där han vinkade av mig en gång i tiden. Men det gör inget, trots att vi kommer att befinna oss i samma tidzon så är han en del av det förflutna. Han existerar och samtidigt så existerar han inte som innan, paradoxen av brustna hjärtan. 

Jag behöver mina shorts och de ligger i en låda någonstans i källaren. Och kanske en ny kavaj från H&M på flygplatsen och ett par tjockare leggings. Och snart, snart åker jag långt bort från Caro, från Mats, från min cykel. 

6 comments
  1. Citrin said:

    Vad spännande att åka så långt bort! Jag har faktiskt aldrig rest ensam… Bara inom Sverige. Men resor överlag gör mig så nervös så jag måste liksom ha en hand att hålla haha pinsamt…

    Kram <3 Ha det fint i Australien nu!

    • Jag tror att jag hade nog hellre velat ha någon annan med mig där, det kändes så ensamt efter ett tag även om jag träffade så många roliga personer.. Det var roligt men jag var verkligen redo att åka hem sen de sista dagarna. Puss

  2. Linnéa said:

    Wow. Du är alldeles för häftig. Businessresa till Australien, shit. Men jag förstår dig; ensam är det väl aldrig kul att vara. Man vill ju gärna ha en god vän att pose’a på bilder tillsammans med och sitta framför när det vankas middag. Det kommer gå bra <3

    • Tack söta för peppen <3. Det var bra, jag träffade många roliga personer men det kändes ändå ensamt under det hela, hade så gärna velat ha någon som var liksom min vän och vi träffade på andra där på konferensen. Hängde rätt så mycket med en finne, vi skrattade åt samma grejer ihop så vi liksom klickade :). Men väldigt väldigt skönt att komma hem även om jag är jetlaggad nu. Puss söta <3

    • tack söta, så gött att vara hemma nu <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: