My girl lights up the ground

large (9)

Vi gick in på festen jag och Mats och tog över uppmärksamheten i rummet en liten stund. Vi har samma sätt att gå in i ett rum, tar över med vår presens och nästintill kräver andras blickar och uppmärksamhet, det kanske blir lite mer tydligt när vi är båda två tillsammans. Med oss hade vi Silvia och hennes kille som kom in bakom oss. Fågeln kom fram för att hälsa på oss och sedan gick han tillbaka till festen medan vi tog av oss ytterkläderna. Jag tog av mig kappan och halsduken och lät det ljusa blonda håret med två flätor på sidorna hänga fritt över min rygg. Bad Mats att justera mina knytna band över händerna och handlederna och njöt i någon minut över att bli ompysslad. Jag saknar det ibland, någon som tar hand om en och pysslar om ens sår eller rättar till halsduken som John brukade göra ibland. Mats är rätt så mycket sådan, skär upp frukt på jobbet och lägger det fint på en tallrik framför mig. Tar fram skedar eller gafflar och ibland honungsburken om det behövs. Och ibland kramas vi för att man behöver sådan mänsklig kontakt när man är ensam, man behöver någon att tycka om. Och jag tycker om Mats väldigt mycket.

Vi gick hela vägen in mot köket som är öppet mot vardagsrummet och jag fick en gin & tonic i ett plastglas i handen. Sedan blev jag indragen i festen och när fågeln vände sig om och såg hela mig såg han lite smått chockad ut i någon sekund eller två.
”Khaleesi… very nice” lyckades han säga innan någon annan drog mig i armen och vände mig mot honom. Förra årets Commander Spock som denna år hade kommit som en kite surfare i grön sportig t-shirt och badshorts. Han såg om möjligt ännu snyggare ut i år.
”Hello you” sa jag leendes och vi kramades. Det hade gått ett år sedan sist vi sågs och då dansade vi med varandra hela kvällen.
”Come on, let’s drink” sa Mats och vi gick mot köket igen. Jag tog hans handbojor som hörde till piratkostymen och kedjade fast mig mot honom. Mats såg förvånad ut.
”You cannot do that, a Khaleesi cannot be imprisoned” sa han lite smått berusad. ”And besides I might wanna catch somebody else with these”. Han pekade mot handbojorna igen.
”You can go and catch someone else later, let’s go and dance now!” sa jag partyglad och Mats blev distraherad en stund.

”I’ve caught the Khaleesi” sa han varje gång någon försökte att sno mig ifrån honom tills han kom på att han ville dricka mer medan jag ville dansa. Han tog av sig handbojan och drog med mig mot folket. Vi närmade oss fågeln och han satte fast sin handboja på fågelns arm. ”Here, I am busy!” sa han till honom och jag skakade på axlarna som om jag inte fattade vad Mats sysslade med. Fågeln i sin tur drog ena handbojan för hårt i någon slags nonchalant attityd så att handbojan gick sönder. Jag var ledsen i någon sekund för att han skulle visa för allt och alla att han inte brydde sig ett dugg. Att döma från hans ansiktsuttryck var det som om jag ockuperade luften omkring honom. Och jag kunde inte förstå varför han så plötsligt hade ändrat attityd mot mig, kanske för att hans vänner var där och han ville inte att de skulle förstå något. Jag var ledsen men snabb i tanken, ägnade inte en sekund mer åt fågelns lekar utan gick tillbaka mot köket där Mats var och kramade honom bakifrån.
”Maaaats” sa jag i fjantig röst och log mot honom med sorgsna ögon.
”Khaleeesi” sa han kärleksfullt och verkade glad över att se mig igen. Det lyfte upp mitt humör att min kära vän tittade mig rakt in i ögonen och gav mig all den uppmärksamhet som jag så gärna ville ha från en annan. ”Want something to drink?” frågade han mig medan han fortfarande höll kvar båda sina händer på mina axlar och jag nickade med huvudet i ett mjukt ja. Jag fick en shot med något som såg lika klart ut som vodka men som smakade något horribelt.

”Ah..uuhh..this is horrible” sa jag till Mats som också såg förvriden ut i ansiktet.
”Forget about it, let’s dance” sa Mats igen och svepte med mig mot dansgolvet. Jag såg fågeln titta surt åt vårt håll någon gång medan vi dansade men jag brydde mig inte längre för den bitterljuva smaken som han lämnade efter sig när han tog sönder handbojorna för att inte vara fastkedjad vid mig, försvann i Mats glittriga blåa ögon och i hans vänliga leende. Det är min vän som jag ska ha roligt med ikväll, tänkte jag för mig själv medan vi dansade sida till sida. Jag kände hur jag genast blev gladare, glad över att han alltid väljer mig före alla andra och gör det till sin grej att visa sin tillhörighet. För att han förstår mig som ingen annan kan och för att han inte räds för att säga ”I love you too” i ett rum full av folk där alla tittar på oss.

2 comments
  1. Linnéa said:

    Ni verkar ju ha bästa vänskapen <3

    • Vi är väldigt tajta och det är fint att ha någon som honom, som förstår mig så väl och som alltid finns inom räckhåll på något sätt. Vi skrivs hela tiden, om vi inte är ihop fysiskt så är vi på facebook eller via sms. Man tar sig tid för den andra och det betyder väldigt mycket för mig <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: