Be mine

large (5)

 

Det är torsdag och det är inte mindre än fågelns födelsedag. Han blir trettiotvå år idag och är den ungdomligaste trettiotvååringen jag känner.
Jag minns förra året så väl när han skulle fylla trettioett och vi satt i samma kontor. Edward delade också kontor med oss och kaoset från hjärtesorgen hade lagt sig litegran. Det var väl kanske hanterbart att se honom sitta där mittemot mig och inte kunna röra honom. Sista dagen på oktobermörkret och en ny månad på ingång och en fågel som fick mitt hjärta att bli varm bara med ett leende. Det spelade liksom ingen roll hur dåligt allting annat var för när fågeln retades om att jag skulle blåsa iväg med vinden så skrattade jag på riktigt. Edward kunde inte riktigt förstå den här relationen mellan oss, mer att han var förvånad hur två människor kunde tycka om varandra bara sådär.

Min fågel, han har alltid varit min och jag hans men att jag inte riktigt förstått det förrän nu, nästan två år senare. Fågeln var den första jag träffade när jag började på företaget. Vi hade en välkomstfrukost för mig och han tog första platsen bredvid och log ett fint hej. Drog nutellaburken närmare oss och jag såg hur det glittrade till i hans ögon när jag log över att vi båda tyckte om nutella. Sedan dess har vi nästan alltid suttit bredvid varandra, det var liksom menat att det skulle bli så. Samma dag stod jag vid min bänk i labbet och försökte att orientera mig bland alla flaskor och pipettspetsar. Småpratade med Dottie på andra sidan som också var ett vänligt ansikte att titta på. Fågeln kom snabbt bakifrån och lutade sig över bänken några centimeter ifrån mig och frågade Dottie något på danska. Jag svarade kvickt på svenska och han tittade på mig förvånad med sina grönblåa ögon.
”I cannot tell whether you’re singing or talking in that language” sa han tillbaka och vi skrattade båda två. Det var alltings början innan jag ens visste att Edward existerade. Innan Edward gjorde ett seriöst försök att vinna över fågeln med att retas konstant med mig och få all uppmärksamhet. När jag och fågeln höll enad front och vände situationerna mot Edward och skrattade när han inte kunde rädda sig själv. Det var fantastiskt, det var en helt ny värld som hade öppnat sig och skulle bli min inriktning i livet i några år framöver.

I år, likaså förra året stannade jag förbi affären på väg till jobbet för att köpa fågelns favoritgodis. Jag smög mig in på hans kontor medan han var i labbet och lämnade godispåsen, Haribo stjernemix med en gul post-it lapp på där det stod ”Happy birthday dr. Bird”. En timme senare eller så fick jag en mail i inkorgen från honom, ”Thank you. I love it when the candy fairy comes by once a year :)”

8 comments
  1. Linnéa said:

    Åh. Sitter här och väntar på att någon utav er ska våga ta det riktiga första steget. <3

    • Känner att det är fågeln som måste göra ett move nu, jag håller på att tröttna på hans lekar igen..suck :(

  2. Ni verkar ha det så jäkla fint på jobbet! Det där har jag alltid önskat mig! Att känna mig tillräckligt bekväm med en arbetskollega för att kunna lägga överraskningsgodis på hens kontor, eller få någon kul lapp på skrivbordet en morgon… Verkar fint liksom. :) Men svårt när man som jag flänger mellan jobben i olika kommuner hela tiden hmm..

    Ha en fin helg! (Ska du göra något kul? :) ) Kramar!

    • Det är mest det som håller mig kvar här och alla andra verkar det som. Det är en riktigt sammansvetsad grupp, de flesta har jobbar här i flera år och man är kollegor men också vänner. Och folk har humor, vågar skratta åt vadsomhelst eller bara kramas lite i labbet eller så. Igår fick jag en kram av en tjej här för att vi båda två var på så dåligt humör och det var måndag och det regnade. Det är fint att jobba med så fina människor <3
      Jag hade mamma på besök förra veckan så det var mest häng med henne. Sen har vi fått en till inneboende så nu är vi tre och det är lite påfrestande såhär i början liksom :)
      Puss

  3. Vicky said:

    men! så fint. låter lite oklart men mest superfint.

    • Tack Vicky, vill att det ska hända något med honom..eller ville det snarare för nån vecka sen..nu vet jag inte längre. Han är så velig och jag har börjat tröttna lite på hans lekar igen :(

  4. Linnea S said:

    Alltsa ar sa nyfiken pa detta!!!!
    <3

    • Alltså fågeln…idag tycker jag inte alls om honom. Ger upp liksom :(

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: