Save the day

large (3)

Jag vet inte om jag tycker att bästa tiden på dagen är lunchen när alla samlas runt samma bord eller kanske två olika i vårt fall nu när vi blivit så många. Jag är nästan alltid först på lunchen, oftast tillsammans med Sølver och Mats och vi går några minuter innan tolv för att vara först vid buffén. Fågeln är tysk och punktlig så han lyckas inte alltid få en plats vid vårt bord och numera sätter han sig vid andra bordet bredvid med ansiktet mot oss så han får en bra view och jag sitter och rodnar när han stirrar.

Igår var det måndag och jag hade vaknat med världens sämsta humör. Sur och arg på allt och alla, lite extra på fågeln så jag var glad över att han höll sig vid andra bordet. När alla andra hade ätit färdigt och gått upp till kontoren satt jag kvar och suckade och förbannade livet för att jag inte kunde förstå vad det var som gnagde mig. Mats satt kvar och åt sin tredje tallrik till vänster om mig och Olle, en ny kille som gör sitt projektarbete hos oss satt mittemot mig. Olle ser ut som en annan variant av Edward i Twilight och har väldigt livliga kristallblåa ögon. Jag tycker om honom trots att alla Edwards är på min deathlista.
”Stop being so depressed, smile” sa han till mig och log ett stort leende.
”You wanna unleash the dragon?” sa jag med spydig röst fast jag kunde inte låta bli att le tillbaka mot honom. Mats satt kvar och åt ostört.
”Yea, give me what you got” sa han med studsig röst och tittade intensivt med sina ögon åt mitt håll.
”Neh I cannot get mad at you” sa jag med torr röst, nästan uppgiven. Olle är tjugotre och glad, jag kan liksom inte bli sur på honom. ”I don’t know what’s bothering me though. I think that maybe I want a cola zero, chocolate or bacon to make myself happy” sa jag och skakade på axlarna.
”Wanna go to the other cantine?” sa Mats helt plötsligt med glittrande ögon i hop på mer mat på byggnaden på andra sidan. Hur den människan inte blir fet med så mycket som han äter är en mysterie för mig.
”No, it is raining” svarade jag gnälligt till Mats men han såg fortfarande lika förhoppningsfull ut.
”But they probably have bacon over there, they have everything over there” sa han och slutade inte att titta på mig.
”Yea..and they do have chocolate cakes and cola zero also..” sa jag drömmigt och Mats såg ut som en liten pojke medan han väntade på mitt svar.
”No..I’m just gonna die instead” sa jag trotsigt igen och Mats gav upp.
”You know what you could do” sa han vänligt, ”grab a piece of bread and we have nutella on our floor and there’s honey..”. Han log så fint så jag kunde inte låta bli att le tillbaka mot honom.
”Yeeaaaah, nutella!” sa jag entusiastiskt och vi hade en liten stund av glädje ihop jag och Mats. ”Although I could just eat a spoon of nutella right out of the jar” föreslog jag.
”Yeah, screw the bread, go for the nutella only!” svarade Mats lika entusiastiskt.

Vi reste oss upp från bordet alla tre och tog hissen upp. Jag hann bli lika deprimerad igen innan vi nådde köket och sjönk ihop på min vanliga plats vid elementet. Olle öppnade kylskåpet letandes på en flaska kallvatten medan jag hade planer för att dö för resten av eftermiddagen.
”Nat..here!” sa han och räckte mig en burk cola zero. Han såg ut som om han inte kunde tro sina ögon över att en burk cola zero hade uppenbarat sig i kylskåpet när det behövdes som mest.
”Yeeeeeeeeeeeeees!” skrek jag av förtjusning och sprang mot honom och kramade honom av glädje medan han fortfarande stod lutad över vårt mini-kylskåp. ”Thankyouthankyouthankyou” sa jag alldeles bubblig och glad och han log väldigt nöjd.
”You are so easy to make happy, I love it” sa han och vi skrattade alla tre, jag lyckligast med min colaburk.
Mats tog ner en honungsburk från skafferiet och räckte den till mig tillsammans med en liten sked. Han satte sig på andra sidan bordet vid samma element som jag och vi tittade på varandra en liten stund.
”Mats I like you very much today” sa jag drömmigt och fortsatte att titta på honom med huvudet en centimeter ifrån min colaburk.
”Awww..” sa han utan att slita blicken ifrån mig och höll en spänningspaus som om han funderade på någonting riktigt mycket. ”I like you too” sa han som om inget och jag log alldeles glad för att den måndagen hade tagit en helt annan vändning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: