En lista om kärlek och hjärtesorg

L4

När ska man göra slut?
När det inte går längre. När man inte kan se sig själv med att gifta sig med honom eller att ha hans barn. När man kvävs för varje dag, känner hur livet bara springer iväg och man är en åskådare vid sidan av som inte klarar av att hoppa in i det okända. Man vill fast man är livrädd för att lämna den man har, man klarar inte av att splittra sitt liv i två delar så åren bara springer förbi och man tänker om det är meningen att livet ska vara så? Att kärlek inte känns lika färgstark med åren, det har de alla sagt och att det ska vara så, att man är dum om man hoppas på annat. Och där står man, några tjugo plus år eller yngre och står knappt ut med sitt liv. Vill inte känna hans närhet, hångel har gått över till kindpussar och kramar och man ligger när det har gått några veckor för mycket för att slippa prata om vad som är fel. När man hellre jobbar istället för att komma hem och man stör sig på hans lukt, att han alltid lämnar disken, sättet hur han pratar, hur jeansen sitter på honom, att man måste sova i samma säng. När man super sig full nästan varje dag och vill bara pausa allting en liten stund, tänka bara ens egna tankar i några dagar eller några månader innan hela ens liv faller sönder.
Det är då man samlar allt mod i världen, precis innan man faller ihop och tar sönder en del av sitt hjärta, för man älskar honom ändå men kanske inte på samma sätt som man gjorde i början och för att man inser att man kommer att gå under om man ska ljuga för sig själv en dag till, en vecka till, en oändlig månad till.

l1
Att vara den som blir lämnad

När man blir lämnad, det är som att höra att någon har dött, man vill först inte tro sina öron, att de orden har uttalats, att någon har raderat hela ens framtid ihop. Sedan kommer smärtan, fysisk och psykisk och man gör allt i sin makt att få honom tillbaka, så att smärtan försvinner, så att man aldrig mer ska behöva känna sig så hopplös, så utlämnad och utsatt. Tills det sjunker in att det händer på riktigt, att man inte längre får vara kär i honom, att man får säga åt sitt hjärta att sluta tycka om honom för att han inte vill längre. Man är i totalt mörker de första tre månaderna, absolut hjärtskärande mörker. Man undviker att logga in på skype för att man inte längre klarar av att hålla igång en konversation med sin mamma för att allting man tänker på handlar om honom, om att försöka förstå varför det är slut, varför han inte vill . Man försöker att hantera sina tankar, ersätter måltider med alkohol och man tittar på sina fötter när man går på gatan för att huvudet känns för tungt att hålla uppe och för att sorgen tynger ner ens axlar.

L5

När tar hjärtesorgen slut?
Any day now. Eller kanske aldrig. Men det blir bättre, så mycket bättre kanske ett år fram. Man sörjer honom och man sörjer det som man aldrig kommer att få tillsammans. Det som skulle ha blivit, resor till Asien eller Sydamerika, att köpa lägenhet ihop eller att se honom i grå kostym bredvid en, som frågar om man vill spendera livet ihop med honom. Att aldrig mer få kramas, att aldrig mer få känna hans beröring eller skratta åt hur han jagar krabbor på stranden. Att man ska omdirigeras i en ny inriktning i livet med söndrigt hjärta när man bara vill blunda en liten stund och sluta existera tills sorgen går över. Månader och månader av mörker, av att hysteriskt tvångstänka på honom och ha ångest, undra vad han gör, vem han träffar, om han saknar en.
Det tar inte slut, jag vill gärna tro att den delen som tillhörde honom slutar få näring och dör långsamt tills det inte finns längre. Det hänger där med en i form av minnen och en rädsla för att samma sak kan hända igen och man vet inte om man klarar av det. Ett år går och sedan lite till och man får inte fysiskt ont när andra nämner hans nya flickvän och man jublar på väg till jobbet för att just den dagen är den första på fem dagar som man inte har tänkt på honom. Att tänka på honom var min huvudsyssla och nu, det finns så mycket annat nu. Att känna sig tillfreds med hur det är, spontanglädje och att vara nöjd. Även om allting inte är på topp så är det en miljon gånger bättre än vid samma tidpunkt för ett år sen. Tomheten som han lämnade efter sig har fyllts upp med annat så det finns ingen plats längre att ens ha honom i mitt liv. Han behövs inte längre.

L2

Kan man känna något igen efter hjärtesorg?

Det kan man. Jag spenderade nästan ett helt år med att känna mig död på insidan. Inte glad, inte ledsen utan på ett mellantillstånd där man andades, gick till jobbet och kom hem och tomheten sköljde över en. Man gick hem med killar på one night stands och kände sig smutsig dagen efter för att ingen var honom, för att man inte kunde förstå vad meningen var med att leva, med att vara förlamad i själen mest hela tiden.
Sedan så händer det en dag att man blir lite nervös när någon befinner sig i samma rum och man känner hjärtat slå lite snabbare för första gången på en mörk evighet. Så märkligt, att få känna, basic human behaviour, att vara vid liv. Att komma på sig själv med att tänka på någon innan man går och lägger sig eller med att välja kläder omsorgsfullt på morgonen så att han tycker att jag är söt. Det som kändes omöjligt i så lång tid händer utan att man märker det, naturligt och spontant. Man inser att livet går vidare, att man har klättrat över sitt berg och befinner sig på andra sidan nu. Stormen har blåst förbi och man har så mycket kärlek att ge, så mycket som kan hända längre fram.

9 comments
  1. Linnéa said:

    Svaret på första frågan kväver mitt hjärta lite. För jag förstår att det är sant och vill liksom aldrigaldrig hamna där. Någonsin.

    • Jag mår dåligt när jag läser det själv också, för att jag har varit där och vill aldrigaldrigaldrig hamna där igen. Önskar att det inte händer dig någonsin fina Linnéa <3

  2. Sanna said:
  3. Åh får också ont i magen av första delen… Det där är så hemskt. Hur man kan älska någon men samtidigt avsky att ha dens armar runt en – hur kan det ens gå ihop? Har också varit där för flera år sedan, min första kärlek. Minns när han flyttade till egen lägenhet och bara hade en 90-säng och jag hatade att känna hans kropp mot min rygg om nätterna och kunde inte sova. Och några månader senare så tog han steget och gjorde slut (fastän jag vet att hans känslor var så mycket starkare än mina, men han förstod att det skulle hända förr eller senare…) och då trodde jag på riktigt att mitt hjärta skulle sluta slå och jag skulle dö av sorg. Hur går det ihop? Känslor är verkligen så komplicerade…

    Ibland blir jag rädd att det där ä ofrånkomligt för vissa rastlösa och intensiva människor. Jag har tänkt att jag kanske alltid kommer byta pojkvän var tredje år eller något, p.g.a det där du skriver… Men jag hoppas att det inte är så. Det vore sorgligt.

    • Är också rädd för det, att jag är för rastlös för att vara på samma ställe för länge och det inkluderar även förhållanden. Jag vet inte om ett rastlöst hjärta lugnar ner sig efter några år och säg när man är trettio så är man lite mer sansad och får inte panik av det trygga och stabila. Men det finns en stor del av mig som vill upptäcka världen, leva ett nytt liv någon annanstans där ingen känner mig, träffa nya människor, äta nya maträtter. Inte binda upp mig på någonting och det skrämmer mig för tänk om jag då hamnar på samma sits igen om några år när även sättet människan andas stör mig något enormt. Hoppas att det inte är så <3

      • Det håller vi tummarna för!

        Ja jag tror att jag kan leva med en man fastän vi har det ”tråkigt”. Att vi liksom trivs i varandras sällskap, även om vi inte slänger av oss kläderna så fort vi går in i sovrummet och det där kära pirret är borta sedan länge… Så kan jag leva, bara jag inte hamnar i den där hemska situationen när allt han gör stör mig och att fysisk närhet känns äcklande och jobbig… Det kan jag inte stå ut med, det är för jobbigt tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: