Minnen från Lissabon

large (1)

Vi var på en kulle, högt upp över staden där ett populärt barområde låg. Det sägs att Lissabon är byggt över sju kullar och vart man än går finns det kullerstengator, små roliga radhus i pastelliga färger och vit marmor som ger en bländande ljus färg när solen lyser på. Vi hade landat på förmiddagen, lagom till lunchtid och hade för några timmar innan hunnit med strategiövningar där vi var indelade i grupper och skulle prata om företagets framtida sattsningar.  Jag hade hamnat i samma grupp som Klint och Jens, som alltid och blev röstad fram till att presentera våra resultat. Så där stod jag i hotellets skybar, i svart klänning och tunna strumpbyxor, fluffigt hår och Lissabon bakom mig och pratade om businessutveckling och nya strategier. Per och Ollie som lyssnade intresserade och ställde frågor och tjugo andra som såg roade ut framför mig. Jag var i mitt rätta element, njöt av uppmärksamheten och av att fågeln tittade på mig med ett leende från där han satt, på min plats. Jag vet inte hur på något märkligt sätt, när fågeln är glad så blir jag överlycklig. Eller när jag hör honom skratta med hela hjärtat någonstans i närheten så blir jag så varm om kroppen och genuint glad över att han har det bra.
Vi satt sedan där, på stora kuddar och beundrade utsikten framför oss. Jag i närheten av Klint och Dottie och fågeln lite längre bort. Jag hade bestämt mig över att jag inte skulle söka hans uppmärksamhet, ingenting mer skulle hända mellan oss någonsin, det var han så tydlig med förra gången vi umgicks bara vi två.

Några timmar senare promenerade vi längs med gatan framför hotellet för att ta oss till en restaurang inne i stan. Jag i tajt blå klänning från &otherstories, hudfärgade strumpbyxor och svarta sandaler och Mats bredvid mig.
”Mats, I don’t think I’ve ever looked this good before, have you seen how popular I am around here?” sa jag med självförtroende och en självgodhet i blicken, höjde på huvudet teatraliskt och tittade snett på Mats. Han skrattade åt situationen och av faktumet att alla på gatan stirrade på oss.
”You and your blonde hair and your swedish dress” sa han med glimten i ögat och skakade på huvudet, ”I have a good feeling about today” la han till och stämningen var på topp medan solen gick ner och kvällen började lägga sig över Lissabon. Sommaren hängde kvar i luften även i sen septemberkväll och vi tittade på varandra och log, jag och Mats på äventyrer utomlands och det var så fint att dela en speciell ögonblick med den här människan som betyder så mycket för mig.

Några timmar senare och några glas vin senare på en mysig portugisisk restaurang promenerade vi uppför en väldigt brant kulle, jag med en blå blinkande rosett som Per köpte till mig på gatan, för att det passade med klänningen och Mats med mobilen i handen, febrilt letandes efter en app för att spela dice game i Lissabon.
Mycket hände på några få timmar, de flesta av oss gick hem och några av oss var kvar, jag och Mats som bestämt skulle spela dice game och fågeln som inte hade något val än att stanna och vakta mig och Mats och några tjejer från jobbet. Jag var social och vänlig, tyckte om alla och skaffade nya vänner. Fågeln köpte söta röda drinkar till mig och tog mig i handen varje gång någon kille kom för nära.
”Nat, come on we’re moving to the next place” sa han hela tiden och drog mig ur mina nya vänner. Det var roande att se men jag protesterade inte särskild mycket, ville liksom inte göra fågeln ledsen så jag följde med och skaffade mig nya vänner längre bort.
”Naaat, come!” sa fågeln för tusende gången och jag log mot honom, ”alriiight” svarade jag och följde efter honom igen. Han höll mig hårt i handen och drog mig närmare vår grupp, såg till att cirkulera omkring mig när killar kom fram och pratade. Mats skakade på mobilen för nästa utmaning och det var min tur att gå och skaffa en kondom från en random människa på gatan. Det slutade med att jag pussade och kramade på många på gatan och fågeln som drog mig ur igen. Det var nästan underhållande att se fågeln så koncentrerad.

Jag minns att vi stod på stabilt grund som inte lutade åt något håll, alltså så måste vi ha varit allra högst upp på kullen. Jag hade träffat på några svenska tjejer på gatan och vi stod alla och pratade i en stor grupp. Jag tappade balansen en stund och backade en halv meter för att hamna i en helt annan konversation med några killar. Stod och pratade och flörtade i vanlig ordning med de andra killarna och hade fågeln rygg mot rygg när jag kände honom klämma på min rumpa. ”Heyyy” protesterade jag och vände mig om mot honom. Jag närmade mig honom långsamt, la båda händerna i varsin bakficka på hans shorts och huvudet på snedden på hans axel. Han tittade på mig och log och jag höjde på ögonbrynen flörtigt medan jag klämde hårt på hans skinkor. Fågeln hade äntligen fått mig i säkert förvar och när jag drog ut händerna ur hans fickor så la han båda händerna på sidorna och höll mig fast bakom honom. Vi dansade lite sida vid sida och utan att bry oss om vem som tittade och jag luktade honom i nacken, tog in hans välbekanta doft och önskade för en liten sekund att vi skulle stanna där för alltid.

2 comments
  1. Emma said:

    Åhåhå, får ju rysningar! Vad spännande, dör lite.

    • Typ dör själv också.. vi har någon slags dejt inplanerat snart och jag fattar inte hur det blev så..att det håller på att hända liksom :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: