The Secret

skatergirl

”I’ve got a secret to tell you next time you come to work” skrev jag till Mats en söndagseftermiddag för två veckor sen. Han hade varit sjuk veckan innan och lämnat mig alldeles ensam på jobbet och jag ville se hans reaktion när han hörde min nyhet så jag berättade ingenting. Jag hade fått veta i flera dagar och det hade börjat bli lite tungt att hålla informationen för mig själv, ville inget annat än att berätta för Mats.
Nästa dag möttes vi vid ytterdörren vid sidan av jobbyggnaden, han lät lite krasslig och såg lite blek ut.
”Good morning” sa han leendes till mig och överraskade mig medan jag låste cykeln utanför.
”Well hello!” sa jag lycklig över att se honom. Han knäppte in sin kod till dörren och höll den uppe för mig. Jag gick in och slussade in oss via innerdörren till korridoren på bottenvåningen och vi gick hela vägen fram till kaffemaskinen. Min vanliga morgonritual. Vi tog varsin kaffe och dirigerade oss mot hissen, allting som i en inövad rörelse.

”So, secret!” sa Mats som inte kunde hålla sig längre.
”Now? I haven’t even had my morning coffee”. Jag stirrade på honom oförstående, han känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte är människa innan jag har fått i mig en viss koffeinmängd i blodet.
”I came here because you wouldn’t tell me about your secret and I am still sick so you’re having a coffee with me in the kitchen upstairs” sa han bestämd i hissen och jag skrattade och insåg att han hade rätt.
”I just need to dump my jacket and stuff in the office, I’m feeling very warm, probably wearing too much clothes today” sa jag medan vi gick ut från hissen. Jag hade på mig tjocka svarta strumpbyxor, en rödrutig kjol som fågeln älskar för att det ser ut som en skottsk kilt i hans ögon och en slapp svart tröja med nitar ovanpå. Biker girl med skinnjackan på.
”Yeah yeah, me too. I’ll come and pick you up in a minute” lovade han och fortsatte ett kontor längre bort i korridoren. Jag hann knappt hänga jackan på det vita klädträdet som står vid ena väggen på kontoret när jag såg Mats komma in och signalera att det var dags för en kaffe i köket.
Vi gick tillsammans längs med korridoren, svängde in mot köket och antog våra vanliga platser, jag sittandes på ena elementen, lutad mot det vita barbordet och Mats som stod mittemot mig på andra sidan.

”So..talk!” sa han och såg ut som om han skulle sprängas av nyfikenhet.
”Well..a few months ago I applied for a job in Sweden..” sa jag och tittade på honom. Han var alldeles tyst och väntade med spänning på fortsättningen. ”I had a skype interview and I heard from them the other day that I get the job if I want to”
”What kind of job is it?” frågade Mats som höll samlad min.
”At Läkemedelstyrelsen in Uppsala” svarade jag.
”And how far is it from Stockholm?” fortsatte han.
”Forty minutes with the train or so..”.
”That’s shit far” svarade han snabbt. ”It’s like me with my friends in Ringkøbing, I never see them anymore since I moved to Copenhagen”.
”Well..” sa jag lugnt och höjde på axlarna.
”And what kind of job is it?” frågade han snabbt igen som om han inte trodde sina öron.
”It is a state job, you know like the food and drug administration office. The Pharma companies send in their applications for new drugs together with the clinical trial documentations and I’ll have to look through so everything is correct and properly done according to practice and law” förklarade jag med få ord och han lyssnade intresserad.
”And have you made up your mind?”. Mats hade på ett pokeransikte, jag kunde inte riktigt se om han var glad eller ledsen eller vad som pågick innanför.
”Well I’ve got until the end of this week to make up my mind” sa jag med låg röst och höjde på axlarna igen.
”Well I don’t mean to put pressure on you but it is like the rest of your life kind of decision, you know..like in what direction your life will go” sa han med allvar i rösten och väntade på min reaktion.
”I know..and if I take it, it would mean that I would move back to sweden in the end of december” sa jag med lite sorg och osäkerhet i rösten.
”Yeah, that’s true” sa Mats fortfarande med en pokerface på. Jag undrade varför han inte såg mer ledsen ut över att jag skulle flytta långt bort.

Fågeln kom in i köket och vi slutade prata och stirrade på honom båda två. Han stirrade tillbaka som om han hade kommit mitt i en allvarlig diskussion och såg om än liite forvirrad och irriterad ut över att det var Mats som jag hade hemligheter med. Mats är min vapendragare på jobbet och han uppfattar situationer så väl och gör det till en grej att alltid ställa sig på min sida och markera sin tillhörighet för alla. Det är fint.
”So don’t ever be gone for this long, I had some real abstinence going on for a while. People were asking me why I looked so sad” sa jag för att byta konversationsämne.
”Awwww…I know” sa Mats med gullig röst och fågeln tittade fortfarande oförstående på oss båda.
”Yeah, at some point it got so lame that I was sending hearts and shit like that to you on Facebook. It is not healthy” sa jag och spelade irriterad för sakens skull.
”You were sending hearts to me on facebook?” stirrade Mats oförstående på mig rakt över bordet.
”Yeah” svarade jag kort och såg lite generad ut över mitt toffliga beteende.
”I haven’t noticed. Must have had a high fever or something” sa Mats fortfarande förvånad över att jag skulle ha skickat hjärtan på Facebook. Det liksom händer inte att jag är så lame.
Fågeln skakade på huvudet och gick iväg, jag skrattade lite inombords över hur svartsjuk han ser ut ibland över att jag visar min kärlek för Mats sådär öppet. Vi kramas och skojar med varandra bland folk och tycker om att förvirra andra om statusen på vår relation. För att ingen annan förstår detta band vi har som definitivt är mer än vänskap.

”So you might move to sweden huh?” sa Mats när fågeln hade lämnat köket.
”Yeah I might..” sa jag och vi tittade tysta på varandra.
”Anyways…” sa han för att byta konversationsämne. ”Back to my dating. I was on a date last friday with this girl and I am not sure if I like her or not” fortsatte han som om inget.
”Wait a minute, I am not done” protesterade jag från min sits.
”So there’s more to the story?” skyndade sig Mats för att säga med glittriga ögon och en spänning i rösten.
”Yes, of course!” sa jag självsäkert och log mot honom. Han väntade som en liten valp på nästa spännande grej.
”So the same day, last friday that is, the professor saw me in the hall and said that he wanted to talk to me about the future”. Jag släppte första bomben på Mats, han kunde inte hålla sig nästan.
”Really? Aaand?”
”And he offered me a phD within this working platform where I would get to do research and business development and also keep my project leader title”.
”Oh jeez, these things always come at the same time. So what did you decide?” frågade Mats, han kunde nästan smaka på slutet av historian, jag drog inte ut det mer än nödvändigt.
”So I said yes to the phD. I cannot move to Sweden, I would miss you too much then!” sa jag och satt kvar på elementet och log mot honom. Mats såg överlycklig ut.
”Awwwww..come here you” sa han med öppna armar och vi kramades hårt där i köket. Vänner ska inte behöva separeras från varandra.
”Cheers to having long coffee breaks together for the coming three years” sa han och vi skålade båda två, han med grönt te i koppen och jag med kaffe.
”So it is settled then, it’s done” fortsatte han att prata för sig själv.
”Yeah..I guess it is” svarade jag lugnt.
”How dare you apply for a job elsewhere without telling me?!”

16 comments
  1. Elena said:

    Grattis Nat! Vad skönt det bör kännas för dig nu när du kan sluta oroa sig för framtiden. Bra kämpat!

    • Tack så mycket fina du, det var som om en tyngd lättade från bröstkorgen, puh kan andas nu igen liksom. Behöver inte flytta till sverige och jag kan bo kvar i min fina lägenhet. Och det ska visst bli doktor av en mot alla odds liksom haha :)

  2. F. said:

    aaahh jag hann blir riktigt förväntansfull inför flytten tills jag läste slutet :( men det verkar bra, det du beslutade att göra!!

    • men åhh söto, jag kände att jag inte riktigt var färdig med Köpenhamn än och att skiljas från Caro, Fågeln och Mats, det går liksom inte. Så jag sa ja till doktorerandet..får väl se vart det leder mig men nån gång tänker jag återvända och det lär bli stockholm. Maila mig och säg hur det går med allting please, tänker på dig så himla mycket! Love you <3 <3

      finns på thesadbox@gmail.com

  3. Malin said:

    Halvvägs in i denna text cirkulerade det galna tankar i mitt huvud.. Läkemedelsverket i Uppsala?? Där jag KÄNNER folk som jobbar!! Vars kontor ligger 100 m från universitetsbyggnaden där jag är typ 8-20 varje dag (jag vet, no life)!! Där jag själv kan se mig arbeta om 5 år!! Osvosv.. Fortfarande lite ledsen att du inte kommer till fina Uppsala men är ändå så glad för din skull! GRATTIS!!

    • Men åhh så gulligt att läsa, tack så himla mycket! Min mamma hade hellre röstat på uppsala eftersom Danmark är det onda som tog hennes dotter från sverige haha men jag är inte redo att lämna det jag har nu bakom mig. Har alldeles för roligt i Köpenhamn och tycker om en viss fågel och det känns som om det är nu det kan hända grejer.. och det går typ inte att skiljas från Caro eller Mats, the love of my life som jag brukar säga haha :) Tack så mycket igen, men vi anordnar nån typ utav träff snart allihopa och tar ett glas vin..vet bara inte hur vi ska samla ihop oss i vårt avlånga sverige <3 <3

  4. Stella said:

    grattis nat! det är du SÅ värd!!

    • Tack så himla mycket Stella, det var en stor lättnad verkligen, jag hade typ oroat mig i ett halvår om detta. Nu är iaf tre år av mitt liv säkrade..sen får man se vad som händer. Puss <3 <3

  5. Nej Uppsala är inget för dig, där är alla fula sägs det. ;)

    Grattis! Kul att du kan vara kvar! Blir det något ”nytt” projekt för dig nu på jobbet eller är det som en fortsättningen på förra?

    Kramar!

    • Tack fina, jag var inte redo att ge upp Köpenhamn än..nu när den äntligen blivit MIN stad, jag har liksom tagit tillbaka den från Edward.
      Mitt förra projekt stängs och skriv om till något annat som jag och Birdie jobbar med ihop. Sen resten är jag inte riktigt säker vad det blir, jag har ett annat projekt som jag har jobbat på innan som verkar lovande, också lite närmare marknaden än grundforskning som jag inte riktigt är sådär intresserad utav. Men jag tror att det var ett sätt för dem att behålla mig, typ gör vad du vill som verkar någorlunda vettigt och här är pengarna :D
      Puss

  6. Linnea S said:

    Ah vad roligt att du ska bli doktor nat! <3
    ar sa himla dalig pa att kommentera just nu men har sa sjukt mycket med skolan och flytt och saker och gud vad trakigt det lat nar jag radade upp det men jag laser hela tiden! puss!

    • Tack söta, jag är lite nervös för vad jag har gett mig på men det är ändå lite skönt i att ha planer för 3 år framöver och att slippa oroa sig för att hamna under en bro. Ska du flytta till ny lägenhet? Hoppas att det går bra i skolan och att du trivs med livet <3 <3

  7. linnea said:

    Åh, grattis grattis :D va roligt!! Klart de vill ha kvar dig och varför vill man bo i sverige egentligen? (: heja heja heja!

    • Tack så himla mycket! Det var verkligen som om en sten lättade från mina axlar. Ingen mer ”kommer att hamna under en bro”-ångest..i ett par år framöver iaf :)
      Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: