Stay at the office

large (94)

Jag tror att det har lagt sig, den där känslan av att måstemåstemåste hända något med fågeln. Tror jag. Förutom det att jag vaknar mitt i natten och kollar facebook om han har blivit taggad i någon bild. Vaknar och tänker på honom, duschar och tänker på honom. Väljer kläder framför spegeln länge för undra om fågeln gillar den här blåa klänningen, eller den där rödrutiga kjolen. Säger till mig själv hur löjlig jag är som går och fantiserar om honom hela tiden och måstemåstemåste komma över dessa absurda känslor.

Jag satt med min rapport framför datorn i många timmar. Stirrade på skärmen och fick inget gjort. Ja men jag går förbi labbet en sväng, fick jag den briljanta idén så jag släppte allting, rätade min svarta klänning och gick casually mot etanolflaskan som står vid ena diskhon.
”Yellooo” sa jag till Jens, Silvia och hm..jag vågade nog inte säga det till fågeln.
”Blue” sa han för att retas och sno åt sig uppmärksamheten. Jag tittade på honom och log, han log självsäkert tillbaka. Jag visste helt plötsligt inte vad jag skulle göra med mina händer.
”Gotta get rid of the germs, they’re everywhere now” sa jag skojsigt medan jag sprayade ut lite etanol från flaskan med vänstra handen. Fågeln skrattade.
”You’re so paranoid” sa Silvia och jag skrattade högt, inte för att det fanns någon anledning till att skratta, snarare utav nervositet.
”Nono, Maria is sick now so the germs are in my house” sa jag halvvägs ut från dörren med ena handen kvar på handtaget.
”So what you should do is to stay at work until the crisis is over” sa fågeln som verkade vilja ha kvar mig i labbet.
”Yeah and sleep in the couch in the office” sa jag som också ville vara kvar i samma rum som fågeln. Jag såg på hans ansikte hur han försökte att komma på något att säga så att konversationen inte skulle vara slut medan jag lutade mig mot väggen i en halv obekväm position. Sååå töntigt Nat..
”There’s no need to sleep in the small couch, there’s the bigger one in the meeting rum” sa fågeln som också såg lite röd ut om kinderna och smått stressad för att konversationen var på väg till att ta slut och vem vet när vi ses nästa gång.
”Oh please, it’s me we’re talking about, the small one is more than enough” sa jag med någon hispig ton som var lite för högt pitchad än vad som är tillåtet i vanliga konversationer. Herregud jag vet inte vad som händer med mig när fågeln är i närheten. Han skrattade och såg lite smått obekväm ut också och jag fick panik och behövde rädda mig själv ur situationen.
”Aaaanyways…” sa jag och nästan sprang ut från labbet, stängde dörren efter mig och andades ut i korridoren.
Jag och fågeln.. den tanken får mig att rodna och magen att vrida sig upp och ner och jag vet inte hur man fungerar längre.

2 comments
  1. Hannah said:

    Alltså, det är såå gulligt detta med dig och Birdie! Jag och min sambo träffades på jobbet och vi hade lite sådär ”försiktig” flirting innan vi på riktigt blev tillsammans, så vem vet hur det blir med er ;)

    • Det känns som om det har gått fram och tillbaka med Birdie sen typ alltid. Jag är redo för något mer än bara flörtande..även om det är jättekul att hålla på såhär också..men jag vill jag vill jag vill! :D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: