25

511088257682107814_zmsbSIYO_c_large

Those we love don’t go away, they walk beside us every day.
Unseen, unheard, but always near; still loved, still missed and very dear.

Tjugofem. Det är så många år det. Vid tjugofem blir man vuxen, man förstår sig själv så mycket bättre, man vet lite mer om hur man vill leva sitt liv. Vid tjugofem omringer man sig av vänner som är som en själv, som vill sitta i en park under ett träd och dricka öl i samförstånd. Inget bråttom att livet springer iväg för just nu gör jag precis det jag vill göra. Vid tjugofem flyttar man till en ny stad för att upptäcka världen, för att ett rastlöst ungdomshjärta vägrar vara kvar i ett regnigt Göteborg där alla vråar redan är utforskade. Vid tjugofem får man en diploma från Chalmers och man kan titulera sig civilingenjör och helt plötsligt har man fått sitt första jobb efter skolan i Danmark, i en blåsig Köpenhamn. Man får ett skrivbord med en svenskflagga på ena sidan och kolleger som märker när man klär sig helt i svart och slutar le. Man får sitt hjärta brustet och man dricker sig redlöst full när man är tjugofem och man besöker femtiotals affärer med sin bästa vän och året därpå tältar man i festivaler och duschar i sjön för att köerna till duscharna är för långa. Vid tjugofem lär man sig konsten i att gå hem med främlingar som man aldrig träffar igen och man förbannar honom så mycket, han som gjorde en så ledsen att varje lördagsmorgon spenderas i sängen numera med extrem bakfylla. Vid tjugofem skaffar man sin första riktiga cykel som går sönder minst en gång i månaden och man cyklar tio kilometer för att komma till stranden, för att ens vänner samlas där med öl och en rund minigrill en solig dag i juli. Man tittar över Öresundsbron och Sverige på andra sidan och ler för att det finns så mycket kärlek omkring, så många att ha roligt med. Vid tjugofem är man tillräckligt vuxen för att ha ångest över livet, över hur det kommer att bli, om man kommer att ha råd att betala hyran, om man någonsin kommer att hitta en livspartner, någon att tycka om på riktigt och vid året därpå är man tillräckligt ung för att stå på två ölkannor i en gul regnjacka sjungandes till Nick Cave låtar i ett hav av människor och två vänner som fångar upp en bakifrån om någon råkar knuffa till en.

Det är din födelsedag idag. 25. Så många år till skulle du ha levt och funnits med och så mycket du inte fick uppleva. Jag saknar dig varje dag, käre lillebror!

4 comments
  1. T said:
  2. Stella said:

    <3
    får man fråga vad som hände med din lillebror…?

    • Han föll från höga höjder och dog när de kom fram till sjukhuset. Det var jag som hittade honom men jag minns inte riktigt allt hur det gick till och än idag har jag svårt att prata om honom. Vi bodde utomlands då.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: