Summertime blues

tumblr_mb4yi2XdFb1r48shdo1_500_large

Jag gick omkring deppig i fredags, delvis på grund av fågeln och kanske delvis på grund av den där ensamheten som tynger ner mig ibland. För att jag känner mig så avskärmad från den där känslovärlden, för att jag är nästan säker på att någonting inuti mig har dött sedan han lämnade mig. Och vetskapen att kanske aldrig mer kunna bli kär, att det är så mycket svårare för mig, att jag inte vet hur jag ska fixa mig själv, det får mig att bli ännu mer ledsen.

Caro var online på skype och vi skrevs som vanligt, gjorde lite fredagsplaner.
”Ska vi inte röka ner oss idag?” frågade jag och hoppades på att hon skulle gå med på det.
”Jaaa, vi gör det!” skrev hon entusiastiskt tillbaka och jag kände lite hopp för att den där fredagen skulle kunna bli någonting annat än bara depp. ”Vi ses hemma hos mig sen då, du har ändå nyckel så du kommer in” skrev hon och vi sas hej då och jag började stänga ner dokumenten som var öppna på min skärm. Jag stängde av datorn och la in den i kassaskåpet som numera står placerat i vårt kontor. Mats kom förbi för att säga hej då och för att poängtera att han också tyckte att det som fågeln sa inte var snällt.
”It wasn’t nice of him to say that..but I don’t know..I guess it wasn’t that bad” sa Mats som försökte att analysera situationen.
”It’s not that I want anything from him, I don’t, but I can barely say out loud that I have a date saturday out of respect for him, because I don’t know how things are between us and he goes and says that to my face” sa jag med en andning och viftade med händerna i luften under tiden, frustrerad över att fågeln stoltserade med sina sexuella erövringar som om inget.
”No that wasn’t alright” sa Mats lite försiktigt, kanske för att han inte ville hamna på min onda sida.
”And we have history together, even if it might not be anything it is still fresh. It hasn’t passed enough time for him to talk about other people he sleeps with” sa jag med en ton av melankoli i rösten.
”I think you’re doing really well though. I thought it would be really awkward when I came back but there’s no awkwardness at all between you and him” sa han med lite förvåning i rösten.
”Yeah you know.. it’s alright” sa jag sorgset och skakade på axlarna. Det uppstod en lite längre tystnad där vi bara sågs i ögonen.

”Mats… I am so alone. I have nobody, they have all moved on and have other people in their lives and I am still here” sa jag med allvar i rösten och helt uppgiven. En sida av mig som de aldrig får se egentligen, för jag är den som ska vara den starka i gruppen, den som håller stämningen uppe och som får andra att må bättre.
”I know. It hit me yesterday that I am so alone. I have nobody to call, nobody to text. I am completely alone” sa Mats som förstod min smärta och jag ville nästan gå fram och krama honom, säga att du har mig, jag finns alltid här. Men idag var inte dagen för att vara stark så jag andades ut högt och sa ”it will be me and a bunch of cats, I just know it”. Det är svårt att prata om känslor utan att drunka på en fredag så vi skrattade åt det hela och han gick hem.

Jag plockade mina nycklar, min cykelhjälm och låste dörren till kontoret. Gick med tunga steg mot trapphuset och kände mig gladare när solen värmde mina kinder och världens bästa Jaguar stod parkerad utanför dörren. Den har varit dekorerad med en blomsterkrans under sommaren och nu står det bara en blomma kvar efter några dagars regn och blåst någon gång i juli. Det fattas en liten bit av sadeln där framme och den har nästan inga bromsar kvar. Min fina Jag, som ser lite sensommarledsen ut som sin ägare, som tar mig till Nørrebroparken bland många trafikljus och cyklister och som får mig att känna mig fri. Och där i en lägenhet på fjärde våningen väntar Caro och en hel fredagskväll av gud vet vad som händer.

2 comments
  1. Linnea S said:

    Finis, tycker absolut det var dumt av honom att saga sadar <3

    Kan du inte komma till nyc och dricka drinkar och ol med mig och dansa pa hustak? Har ar det fortfarande sommar vet du. Puss

    • Jag tror lite att han har fått äta upp sina ord nu när jag helt har tappat intresset i honom. Han går och visslar efter mig i korridoren eller kommer och sätter sig bredvid mig på lunchen eller i möten..men jag orkar bara inte.
      Don’t tempt me, jag bokar en flygbiljett och försvinner härifrån nu med en gång :D
      Puss <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: