12 hours

large (55)

Vi satt där på mötet imorse, jag och alla andra. Sølver ringde mig någon gång efter klockan nio och frågade om jag hade sett mailen. Jag stod framför spegeln hemma och funderade över vad jag ville ha på mig. Ingenting passade, ingenting och det är soligt ute och jag har varit uppe sedan klockan sex och håret vill inte lägga sig fint och ögonen har börjat få något slags tics och huden flagnar åt alla håll. Den här dagen vill inte riktigt börja bra och vem bryr sig för allting känns helt misslyckat, mitt liv, min karriär och snart blir jag arbetslös. Och det värsta, det som jag aldrig vill erkänna, inte ens för mig själv, att jag inte har någon, ingen alls Ingen att ringa och ingen att flört sms:a med. Ingen som jag känner lite mer än dagligt flörtande i labbet och korridoren.

Jag lät nästan gråtfärdig i telefonen, Sølver lät lite orolig på andra sidan luren. ”I just need to take care of some other things before” sa jag med skakig röst och la på. Han ville säga att jag också var bjuden på förmiddagsmötet, att mina protester hade gett resultat och vilken annan dag som helst hade jag jublat och dansat för mig själv. Men idag, det spelade ingen roll alls idag, för jag är ensam och jag identifierar mig med mitt jobb. Och vilken sorglig grej att göra egentligen, att inte ha något annat som fyller mig med liv på fritiden. Ingen att krama, ingens hand att nudda fingrarna med. Ingen som vill ta av mig den här korta beiga klänningen jag har på mig idag och ingen som leker med mina vågor i håret.
Och jag undrar vad det är, varför jag aldrig träffar någon, varför de aldrig vill lära känna mig lite mer på djupet.
Jag är den personen som alla känner, som verkar gladast och som hälsar till alla. De dras till mig, till den här fasaden som är så enkel att tycka om, så effortless. Till hon som lyfter upp stämningen, som är bra att ha omkring, som håller igång konversationerna. Det blir aldrig längre än så och det känns så ensamt ibland.

Och fågeln som satt bredvid mig, tittade på mig när han trodde att jag inte kunde se honom, tittade nyfiken på vad jag skrev i blocken när jag antecknade och log när något roligt sas och sökte min reaktion. Fågeln som ville visa mig bilder på den nya stora maskinen som företaget har investerat i och som han har som bakgrundsbild på sin telefon, ”Nat, you have to come and see more pictures on my big screen”. Fågeln som vill så gärna visa mig sina leksaker, som tar hand om min planta medan jag är i medelhavet och som väntar på att det ska slå ut för att ta en bild och skicka till mig. Fågeln som blir nervös varje gång vi pratar med varandra men som söker mig med ögonen i rummet alltid, som sitter bredvid mig på lunchen och fågeln som blir svartsjuk på Mats.

Och fågeln som idag på lunchen hasplade ur sig ”we’ll I’m up to 12 hours soon” när jag och Mats skojade om hur länge det hade gått sedan vi låg med någon sist. Och jag tittade ner med ögonen mot bordet, låtsades inte bry mig och kände hur det högg till någonstans inuti. Ja, han har någon annan och jag har ingen. Ingen alls.

8 comments
  1. Åh jag förstår känslan… <3 Men du, där finns visst någon som vill ha dig! Det har ju funnits många med känslor för dig innan också, eller hur? John, Edward (även om det inte var mer än ett år så var han ju kär i dig!), och många fler du inte skrivit om. Så de har funnits förr och det kommer fler. Jag hoppade från förhållande till förhållande i typ 5-6 år och var så jäkla ledsen att ingen kunde vara kär i mig längre än några månader. Men så kom M helt oväntat och motbevisade mina negativa tankar. Och du ska veta att jag är en jobbig jävel! Överdramatisk, svartsjuk, lat och med humörsvängningar som heter duga… ;) Kan jag bli älskad så kan du. I know it.

    Och Fågeln är märklig han… Han ville ha dig, sedan inte och så verkar han vela fram och tillbaks där. Hmm. Män brukar vara lagda åt det enkla hållet, men inte han…?

    Kram <3 Saknar dina texter på sistone!

    • Och jag bara svamlar men det är fredag och jag har hunnit få i mig ett glas vin på tom mage redan… Men det är ett glädje-glas. :)

      Kram!

      • Fina underbara du, jag o caro är på restaurang och äter dumplings och dricker öl och röker ner oss och den här fredagen har helt plötsligt blivit väldigt rolig ;) puss

      • Åh dumplings! :) Ja det låter onekligen som en fantastisk fredag!

    • Jag börjar tro att jag har själv tappat förmågan att bli kär. För jag träffar folk och typ ligger med nån ibland..senast en i fredags.. men jag är helt avstängd, känslokall.. har inga sådana ”bli kär..tycka om någon..”-känslor. Kanske lite sånt med fågeln men nu har jag lyckats döda det på insidan, så nu är det okej igen. Det är skrämmande att ha den här apatin på insidan, jag vill verkligen inte vara så. Och jag vet inte vad det är, om det är bitterheten efter Edward, om att jag kanske inte står på stabil grund tills jag får något lite mer permanent jobb..sånt. Jag känner mig ensam samtidigt som jag får panik om någon kommer för nära.

      Fågeln lyckades skicka ett fyllesms inatt för att han visste att jag skulle på ”dejt” (business appointment som jag säger) med någon och skrev att om min business inte var något så kunde han starkt rekommendera en bar där han var. Jag låg i min egen säng och skrattade MOHAHAHAHA :D

      • Jag tror alla hamnar i såna perioder, nog särskilt när man har annat att fokusera på, som du har med jobbet liksom! Inget konstigt. :)

        Hahaha jamen åååh vad pinigt av honom! :P Velig karl det där alltså…

  2. Angie said:

    Jag har tänkt på hur mycket tid som har gått åt för min del att hitta ”den rätta”. Samt hur mycket tid jag har spenderat med en flaska vin dagen efter att ”den rätta” återigen slunkit ur mitt grepp. Jag kom fram till att jag borde benämnas som alkoholist vid det här laget. Men även frågan om VARFÖR det är så viktigt att vara två?

    Jag klarar mig bra som singel. Jag är bäst som singel. Jag tror att du också är bäst som singel. I din egenhet liksom. Du har klarat av ditt jobb finfint detta året för att du är awesome. Du behöver ingen nacksniffande kille som bara kommer att dra ner dig på något sätt någon gång just nu.

    Ha kul med dina vänner, dom är vad som gör dig stark, dom älskar dig som fan. I promise you. Du är värd en massa!
    Våga bara vara ensam och du kommer att bli en liten diamant.

    (Im diamond) * Peppsmile*

    • Fina, du har så rätt! Jag är bäst som singel, får göra vad jag vill, får panik om någon kommer för nära. Men jag vet inte, ibland så saknar jag någon att dela grejer med, att bli sådär ”kan inte andas”-kär, någon att göra mig fin för. Jag är rädd att jag har tappat förmågan att bli kär. Alla killar jag träffar (och några jag ligger med), jag blir helt äcklad av de efter ett tag, har inget intresse whatsoever och nu senast med fågeln, när jag trodde att jag kanske var lite kär så tog jag död på det på insidan. Liksom bestämde mig att det inte var värt det och jag bara slutade tycka om honom. Jag vill inte vara så svår och stängd och vill inte känna den här apatin på insidan. Men jag vet inte om det är sorgen efter Edward som gjort mig så eller kanske för att jag inte riktigt står på någon stabil grund just nu jobbmässigt. Vet inte..saker och ting kanske faller på plats lite mer längre fram när det har ordnat sig lite. Men jag saknar att vara kär, att hålla någons hand, ha någon som kramar mig. Dendär närheten som man bara får av någon man tycker om, som man inte får av att ligga med någon random. Jag funderar på hur jag kan tvinga Mats att krama mig då och då när det blir panik :)

      Tack för dina peppord bästa du, du anar inte hur mycket det hjälper när man känner sig låg <3 <3!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: