Don’t ever leave me again

large

Jag har en såndär vecka med deadlines och möten att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och sen att Mats är tillbaka så jag vet inte vart jag ska ta vägen ännu mer. Det är en blandning av ont i magen och glädjetoppar, ibland så måste jag hem tidigt och lägga mig i sängen för jag har så fysiskt ont att jag inte kan stå upp. Och medan det rinner tårar nedför kinderna så ler jag åt något roligt som vi kan ha pratat om under dagen. Som idag när han nämnde att han funderade på att köpa bil, nu när man är vuxen vid 26 och i mitt huvud gjorde jag en plan över alla ställen vi hade kunnat besöka, picknick på klippor och midnattsöl och en glad Mats som tycker om att umgås med mig lika mycket som jag tycker om hans sällskap. Och att se honom glad igen, att han skrattar och planerar challenges och dice game och tittar på mig med glittrande ögon, ”Good times are ahead of us!” säger han helt exalterad medan vi cyklar bredvid varandra mot stan och det är som om solen skiner lite mer nu, som om det ordnar sig fast det känns som om jag går under lite av all stress.

”Don’t ever leave me for that long again” sa jag till honom på lunchen idag och han log alldeles stolt medan de andra skrattade åt min fjäskiga röst.
”Awww she missed you very much you know” sa Silvia som också är tillbaka från semestern och Mats nickade instämmande, ”I know” men bakom det stora självsäkra leendet var det som om han inte vågade tro att det var på riktigt. Att vänner saknar varandra och där på mitt skrivbord står ett chokladblock till mig från Nya Zeeland och vi har redan kramats hundra gånger om.
”So are you happy to be back for real or were you sarcastic before?” frågade Silvia honom igen och han log, tittade på mig och jag nickade, det behövs inga ord när man har någon slags telepati.
”I am very happy to be back, I was done with NZ” svarade han lugnt som bara Mats kan och jag log igen för att jag visste svaret på alla frågorna. Vi satt kvar där medan de svaga solstrålarna lyste in genom glasväggen och det slog mig att jag inte har saknat Birdie så mycket när Mats har varit tillbaka. Fågeln har varit i tyskland på jobbmöten och imorgon ses vi allihop på projektmötet. Jag, Mats, Fågeln, Sølver, Klint, Edward via skype och alla andra på företaget. En hel sommar har gått!

1 comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: