He is back!

large (8)

Efter att ha jobbat i expressfart med The xx – intro i hörlurarna på repeat hela dagen igår och blivit färdig med mina deadlines i tid vaknade jag imorse lite mer lättad. Jag tog på mig en ny kjol i college stil från H&M, creme-vit instoppad topp, hudfärgade strumpbyxor och vita converse. Vågigt hår och hej-jag-ser-ut-att-komma-från-en-amerikansk-tonårsfilm. Och glad, alldeles glad för att han är tillbaka idag och han har lovat att komma till jobbet och ett halvår har gått, så märkligt hur tiden går ibland.

Jag cyklade mot jobbet i solsken, svängde in kanske lite för snabbt ibland och brydde mig inte särskild mycket om att min kjol är kanske lite väl kort vid trafikljusen när jag stod med ena foten mot pedalen och andra i marken i väntan på grönt. Svängde in på min korsning och gick den sista biten med cykeln på trottoarkanten. Låste fast cykeln och skyndade mig mot kaffeautomaten, fjärilar i magen av förväntan och vetskapen över att han är där redan, på sin gamla plats, i ett annat kontor men ändå. Jag hörde hans röst innan jag såg honom och innan jag hann säga hej till Sølver och Klint som stirrade på mig med en underlig blick.
”He’s here, I can hear him already!” sa jag entusiastiskt, som om jag inte vågade tro mina öron och att den här dagen har kommit. Lämnade min kaffekopp på skrivbordet och skyndade mig mot kontoret bredvid, den närmast trapphuset och där jag höll hus innan de flyttade på mig.
”You are baaack!” ropade jag högt och det glittrade om ögonen, sprang nästan mot honom och han ställde sig upp med öppna armar, lika glad över att se mig. Vi kramades hårt, gungade sida vid sida och pratade sådär fastklistrade vid varandra.
”Welcome back” sa jag och kramade honom ännu mer, ”I must be the second happiest person after your mother”.
”Thank you, I am very happy to be back”
sa han och släppte inte mig i någon sekund till. Mikkel satt bredvid inte alls förvånad över situationen, alla här vet hur tajta vi är, jag och han. Som Bonnie & Clyde utan Bonnie & Clyde. Hur man nu kan förklara den här relationen mellan oss.

”So are you all settled or still suffering from jetlag?” frågade jag medan han satte sig och släppte inte ögonen från mig. Jag är medveten över att jag ser annorlunda ut nu än sist han såg mig. Mitt hår är väldigt ljust och huden är solbränd. Jag ler mycket mer nu och har mer förståelse för mig själv, för mina känslor. Hans ögon har inte vant sig vid en ny Nat då under ett halvår har han kanske tänkt om mig som den där ledsna flickan i mörkbrunt hår, blek och med sorgsna ögon. Och nu, det lyser om mig nu, jag lever på minnen från Rey och jag skrattar så mycket med Caro på skype, tittar på bra serier och lyssnar på min favoritmusik. Packar mina kläder och rensar bland påsar och kartonger. Förbereder mig för ett nytt liv, för ett nytt kapitel.
”No jetlag at all, it’s amazing” svarade han och log och jag kunde inte låta bli att le tillbaka mot honom. Min fina vän är här och den här dagen kan inte bli bättre.
”Coffee?” frågade jag och han uppfattade mina vibbar, vi har så mycket att prata om, catching up och ingen annan behöver vara omkring, för ingen annan är så viktig som personen framför mig idag. Han är här, min vän Mats.

4 comments
  1. Sofia said:

    gud va härligt, man blev typ glad bara av att läsa haha :)

    • helt fantastiskt är det att han är här, mitt liv känns lite mindre ihåligt nu :)
      Puss söta

  2. Natalie said:

    Är i Köpenhamn och spanar! Något man inte får missa? :)

    • Jag var precis i malmö på jobbmöte och för att äta kanelbullar och sitter nu i bilen på väg tillbaka. Hur länge är du här och spanar och var så jag kan stalka dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: