Mediterranean

top

Medelhavet. Det är tryckande värme som slår en varje gång man går ut och vart man än befinner sig är det någon som vill prata med en. Min mormor, min mamma, min pappa. De förstår inte att när man har varit ensam i över ett år, omringad av fyra väggar där ingen pratar med en så blir allting så överväldigande. Allting man gör analyseras, kommenteras. Människor som knappt känner mig frågar om varför jag inte har hittad någon att gifta mig med, att det allra viktigaste i livet är familj, skaffa barn. Och hur säger man till dessa människor som har en helt annan synvinkel på livet än jag, att jag kanske inte alls är gjord för det livet. Att det jag längtar efter i livet är en bra karriär, utekvällar med mina vänner som börjar vid stranden med hemmagjord gazpacho och fortsätter med en tur tvärsöver staden,  för ”vi kan titta på film hemma hos mig och jag har väldigt god espresso”. Kvällar som slutar med att jag svär en miljon gånger dagen efter att aldrig mer röra alkohol men jag känner mig glad, att det är precis här jag ska vara, ung och bekymmersfri ett tag till. Vill inte binda mig, vill känna att jag närsomhelst kan lämna det här livet och börja på nästa äventyr. Känna mig fri, inga tvång, inga måsten, bara detta vill jag, jag vill vara vid stranden i totalt mörker och känna på friska sommarvindar, jag vill cykla genom en stad där ingen känner en och vara anonym. Jag vill inte ha frågor, någon som vill veta var jag är. De finns ju ändå där inom räckhåll mina vänner när jag inte vill vara ensam längre.

Och medelhavet, det är så vackert men jag kvävs, jag behöver fly, någonstans där det bara är jag.  Och Rey finns bara några kilometer bort och det känns som ett helt liv däremellan. Jag tänker att han är kanske som jag, han väljer sin frihet och att han kanske förstår men ändå så vill jag inte ses. Vill hellre försvinna hur man nu gör det i den här staden.

7 comments
  1. Citrin said:

    Ja, familj kan verkligen vara överväldigande… Suck. Jag tänker mig att din familj påminner om min, det där utländska draget som gör att de känner att de får lägga sig i precis vad som helst och har rätt att ha åsikter om allt man gör/inte gör… :P Som om man inte blir vuxen någonsin i deras ögon. Det är så frustrerande…

    Men du, just smile and nod, smile and nod! Sedan kör du ditt egen race och din egen frihet så fort du kommer hem igen. ;) Är så glad att du är glad! Kram!

    • Finaste, jag tog mig en stad bort till heta Rey och ska träffa honom ikväll. Har världens fjärilar i magen haha. Skönt att slippa familjen en liten stund :) puss & löööve

  2. Elena said:

    Jag känner mig också i det här. Allting ska analyseras och kommenteras och jag gäspar efter lite luft, åtminstone en doft av frihet. Tänk att det är tillfälligt, snart kommer du hem igen. Ta hand om dig, låt de inte förstöra dina dagar =) Kram!

    • Jag tog mig en stad bort till världens hetaste Rey och vi ska ses om några timmar. Jag har fjärilar i magen haha :)

  3. Linnea said:

    HEJ igen Nat, jag har hittat tillbaka efter några månaders frånvaro. Och OH vad jag ser fram emot att läsa ikapp i morgon på jobbet (vad ska man annars göra med sin dötid?). Men ville mest säga HEJ igen och att din sommar låter fantastisk och läskigt lik min. Big love. Xx

    • Hej söta, kul att du är tillbaka. Hur går det på jobbet? Puss

  4. A said:

    I know that feeling! Var någonstans vid medelhavet befinner du dig? :) ha en bra dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: