I’ve been waiting to meet you

large (43)

Solen hade inte gått ner än medan vi satt kvar på bänken orörliga, lite fullare nu än när vi började för en 3-4 timmar innan. Chi behövde åka hem för att byta till något somrigare och vi protesterade inte, plockade fram varsin öl igen och diskuterade en strategi för skinny dipping.
”We’ll have to go to the beach in amager for that, there’s no other place” sa fågeln som fortfarande var med på noterna. Vad har hänt med honom idag, ingen party pooper där.
”Oh it’s far..” sa jag och kände mig lat i solen.
”I know..” sa fågeln som väntade med förväntansfulla ögon på min reaktion.
”But it is on my list and it’s warm so what the hell, let’s do it!” sa jag alldeles säker på min sak och såg hur det lyste om fågelns ögon. Vi fortsatte att dricka och efter ett tag kom Chi tillbaka med ett gäng öl till oss.
”Ooooh nice” sa vi båda två samtidigt och jag väntade på honom att räcka mig en öl. Så trevligt att bli uppassad ibland. Han gick in i byggnaden där vi arbetar och kom ut med en kaffe till sig själv och en till mig.
”Ooooh thank you” sa jag lyriskt när jag kände doften av kaffe och han satte sig ner som en som har gjort någonting riktigt bra för en annan, en stolt fågel.

Chi behövde fixa sin handbroms på cykeln och fågeln sa att han behövde en sexkantsnyckel.

”It is in the tool box in the lab, it is like a bended stick, just bring the whole kit” sa han till henne och rörde sig inte ur fläcken. Chi försvann in i byggnaden.
”She’ll never find the Allen keys, is she?” sa jag lika lat på andra sidan bänken.
”Nope” sa fågeln och jag förstod att syftet med detta var för att han ville vara ensam med mig. Det kändes som en seger i någon sekund eller två. Chi kom tillbaka med spetsar till skruvdragaren istället och jag erbjöd mig för att gå och rota i labbet. Behöver försvinna från horisonten ibland så att det inte blir för mycket. Jag kom tillbaka med rätt verktyg och fågeln satte igång med att fixa cyklarna. Min sadel behövdes justeras, jag tror att fina Jag:en hade det lika bra som jag som tittade på fågeln arbeta med händerna. Fågel-ingenjören.

”We probably need to eat something before we go anywhere” sa Birdie och det började kännas i magen, klockan var rätt så sent.

”I am not hungry but we could go to my place, I could cook something for you guys” sa Chi som väntade på vår reaktion.
”Do you have anything at home?” frågade fågeln från bänken. Chi stod kvar vid sin cykel.
”I could buy something, just tell me what you would like to eat”.
”Ah in that case we could just go for pizzas and bring it to you”
sa jag som helt plötsligt hade blivit sugen på pizza.
”Ah I’ll just go with you guys and then we go to my place. You’re on bike right?”
”Yes but you can go before and we’ll come”
sa fågeln som försökte att bli av med henne. Jag började gilla situationen.
”Nah no probs, I’ll just go with you but don’t bike next to me because I get very scared” sa Chi som inte fattade vinkeln.
”But it is easier if we meet you at your place” insisterade fågeln och tittade på mig för hjälp. Haha jag gillade situationen ännu mer.
”Chi we’ll go and get some pizzas and get to your place, will you text me the adress so we find it?” sa jag med min bestämmande röst och jag såg hur Chi blev lite förvirrad.
”Ah okay, I’ll text you. I’m not hungry so I won’t have anything” sa hon och vi hoppade på våra cyklar mot Stefansgade.

Vi låste fast cyklarna vid Stefanos pizzeria och gick in för att beställa. Medan vi väntade på maten satt vi vid bänkarna utanför och småpratade. Såhär i sommartider är det väldigt grönt och blommigt omkring och smågator i Köpenhamn är väldigt charmiga. Nørrebroparken var full med människor som umgicks och grillade där på andra sidan gatan och det doftade av sommar i luften. Några tjejer som satt bredvid började prata med fågeln och jag såg hur han höll sitt avstånd, var försiktig, tittade mig i ögonen hela tiden. Sedan det började hända grejer mellan oss har jag aldrig sett den här sidan av honom. Förut kunde han bara se förbi mig och socialisera med andra och nu vill han inte såra mina känslor. Det är fint.

Vi kom till Chi med två pizzor och en sexpack Tuborg classic och invaderade lägenheten. Birdie drog ut de stänga gardinerna så att det blev mer luftigt i rummet och vi började spela strandmusik på Chi:s minihögtalare. Han satt mittemot mig vid bordet, tittade och log hela tiden. Det är så härligt att se fågeln vara på sitt rätta element, nöjd, glad och självsäker. Leendes och jag kunde inte låta bli att snegla på honom hela tiden jag med för att han gav ut så harmoniska vibbar.  En dag, tänkte jag, en dag kommer du att vara min på riktigt för det är meningen att vi ska vara ihop. Jag bara vet det.

Han tog över musiken och började spela hits från 90-talet, väntade med spänning varje gång ena låten var slut på att nästa skulle börja, ”Nat you’re gonna like this”. Och vi fortsatte så tills halva ölen var drucken och sedan när Chi frågade om vi skulle gå till nån bar så svarade vi samtidigt, ”nope, home next, I’m tired”.
Vi sa godnatt till henne och kom ut genom grinden till gatan.
”Skinny dipping?” frågade jag honom och väntade på vad han skulle säga.
”Yeah” sa han entusiastiskt och vi började cykla mot Amager Strand.

2 comments
  1. Hannah said:

    Du borde helt klart göra en bok av din blogg! Herregud så bra du är!

    • men ååååhhh <3 <3 <3
      Tusen himla tack! Jag har funderat lite i de banorna men vet inte hur man går tillväga. Men det kanske kommer med tiden :)
      Puss söta, blir så glad av att läsa sånt <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: