The funeral

tumblr_m9cimoZbFN1rcfi9zo1_1280_large

Jag vaknade på måndagen med ett tungt hjärta efter ytterst få timmars sömn. Hade varit uppe till väldigt länge, ända in i småtimmarna med mobilen som jag lyckades radera allting på. Och allting annat, åh herregud ångest igen. Jag grät i sömnen och hade hjärtklappning hela tiden, huvudet snurrade på 190, det fanns ingen stabil grund att stå på. Tog en dusch halvhjärtat och satte mig vid sängkanten en stund. Ska bara samla lite kraft innan världen faller samman och sönder. Bara lite..
Och konstigt nog ser jag brun och glänsande ut, helgen har varit bra med snaps, vänner och hångel. Blomplockande och hoppande på stenar. Såg tre katter och klappade på två, tjatade sönder öronen på de andra om att jag vill ha en katt, nu, helst igår.

Och ångest igen, this is it, för det finns ingen annan utväg. Min kära blogg, min värld, så många texter som har skrivits och så mycket tårar. Något fint, i havet av dumheter som jag har ställt till med så är detta bland det finaste jag har åstadkommit. Och det gör ont, ont i hjärtat.
Solen sken där ute och jag frös inomhus, darrade inför nästa steg. Att radera allting, få det som om det aldrig någonsin hände. Allting. Och honom, över femhundra texter som på något sätt handlar om honom, om förlorad kärlek och om att le igen och sakna på avstånd. Om att hitta sig själv, om att träffa nya vänner och hälsa varandra varje dag. Hej, här finns jag i en liten hörna av internet. Jag, min ångest, mitt skratt, mina dåliga skämt. Allt det tar slut idag.

Jag tog fram min bästa svarta klänning, tajt, lite över knäna och spets i ryggen. Lockade håret och tog på mig smink försiktigt, bestämd. Jag tänker sörja idag, för mitt hjärta gråter och det finns inga utvägar. Jag har precis upptäckt att mailen till bloggen har stått som information på min kontaktprofil på mobilen och gud vet vem som har sett det, i flera månader har det varit sådär. Edward, John, Birdie, alla de andra som jag jobbar med. Och om jag inte kan skriva fritt, om jag inte kan utelämna mig själv helt i bloggen, vad är poängen då?

Klockan närmade sig nio och jag tog på mig mina nya svarta skor, för jag tänker vara chic och ihopsamlad på min bloggs begravning, för den förtjänar min respekt, min kärlek. Tog fram mina svarta raybans på och tog en sista titt i spegeln. Ett djupt andetag, såg mina nyckelben åka upp och sedan ner ett varv, höll mina armar kring midjan och samlade mod, andades ut med allt jag kunde. Jag ska gå hela vägen till jobbet, klädd såhär, jag ska känna av smärtan i varje hörna, i alla gator. Jag ska gå bredvid alla byggnader som jag har sett hastigt på morgnarna och eftermiddagarna på väg till jobbet eller på vägen hem. Och nu ska jag sörja, jag ska tänka på allting som har rasat samman och jag ska vara ledsen. För det finns ingen utväg och det högg till igen i hjärtat där. Solen sken och de tittade på mig, jag gick med så bestämda steg, i svart klänning och hudfärgade strumpbyxor mitt i sommaren. Med vågigt ljust hår och svarta Wayfarers som skyddade mig mot världen.
”Wow..you look like you’re going to a funeral” kommenterade någon på jobbet när de fick syn på mig klädd helt i svart och med ett krig som pågick inuti mig, med ord som fastnade i halsstrupen och panik i ögonen.
”Because I am. I am going to my own blog’s funeral”

16 comments
  1. Nej. Nej, nej, nej och åter nej. Jag sörjer också. För det är sorgligt, ett slut utan fortsättning. Eller kommer det en fortsättning? Kommer du börja om någon annanstans? Låt mig veta om så blir fallet. Åh. <3

  2. Malin said:

    Men alltså.. Du får bara inte göra så här mot oss :( meddela på ngt kryptiskt sett om resan fortsätter någon annanstans (mail?)

    • <3 <3!! Klarade inte av att hålla mig borta, den här världen betyder så himla mycket för mig

  3. Linnéa S said:

    NEJ!!!!!!!

  4. Johanna said:

    Men nej! Varför? Vad hände?

    Jag har varit en riktigt dålig kommentator det senaste. Försökt slappna av efter skolan, som har varit lite för jobbig den senaste tiden, men igår fick jag svar på sista tentan och nu börjar spänningarna släppa.

    Som Linnéa sa: Kommer det en fortsättning? Jag vill fortsätta komma till internets nya bästa hörn i sådana fall!

    • Tack så himla mycket bästa du, jag lyssnade på Caro som sa att jag freakar i onödan..att det är bara jag som antar det värsta, att jag har blivit avslöjad (som om det skule finnas mycket att avslöja..men ändå..alla som jag skriver om, de har inte riktigt bett om att vara med i bloggen..även om de bara är karaktärer, sett med mina ögon). Tänkte att John hade kanske läst om Edward och blivit ledsen då han inte visste något, att Birdie eller de andra som jag jobbar ihop med hade läst och då är det hejdå integritet.. ah jag bara antog det värsta. Men det blev så ensamt utan er och jag saknade att skriva och sätta ihop bilder. Tycker om att vara här <3
      Hoppas att tentorna gick bra och att du kan andas lite nu <3

  5. Angie said:

    Åh nej, försvinn inte. :'(

  6. Nina said:

    Håller helt med de andra! Du får inte försvinna helt ifrån bloggvärlden, älskar dina texter!

    • Tack så himla mycket söta Nina, blir alltid så glad av att läsa så snälla ord <3 <3!

  7. Isabella said:

    Har inte kommenterat innan, har aldrig vetat hur jag ska formulera mig. Men du får inte försvinna, dina texter är så otroligt bra. Så många gånger har du skrivit och formulerat precis vad jag känt eller känner, men aldrig kunnat få ur mig så vackert eller perfekt som du. Du verkar verkligen vara den där perfekta tjejkompisen man önskar att man hade! Vi som läser behöver nog den här bloggen lika mycket som du gör :) Så lämna oss inte!

    • Men åh, jag blev helt tårögd när jag läste din kommentar, tack så himla mycket! Du anar inte hur mycket det betyder att få höra så fina ord och så mycket det värmer i själen och hur underbara människor som finns här, varenda en som man har lärt känna. Det är helt overkligt bra här och jag kände mig så tom de dagarna som jag var borta och hade inte den där kontakten som ger mig styrka. Kul att lära känna dig också Isabella <3!

  8. Hannah said:

    Nejnej, försvinn inte! Inte helt och hållet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: