Before the storm

large (27)

Det är väldigt tidigt på morgonen och jag ligger där i sängen utan täcke och kan inte sova. Jag hör fågelkvitter utanför mitt fönster men luften står till och det är så kvavt. Vädergudarna har lovat upp till trettio grader idag med chanser för blixtar och storm. Och jag kan inte sova och tänker på Edward, på John, på en rad ur en Passenger låt, ”everything you touch surely dies..”. Tittar upp mot rummet, mot mina fyra väggar och grejer som ligger utspridda på bordet. Note to self: ta tag i det när du kommer hem ikväll. Det ser grått ut i himlen och lite disigt, som om solen försöker att tränga igenom moltäcket då och då. Lugnet innan stormen och känslan i att vara ensam i dåligt väder, jag vet inte om jag klarar mig. Tänker en kort stund på hur det var för nästan exakt ett år sedan, när han lämnade mig och på hur jag inte kunde ta mig upp från sängen i två timmar på morgonen för att sorgen förlamade min kropp. Och hur kunde jag älska honom så mycket, honom som tog sönder mig och hur kommer jag någonsin att kunna älska någon igen, det finns bara inte i mitt universum längre.

Så jag tog mig upp, tittade i spegeln hur sliten och alkoholsvullen jag ser ut, röda kinder och näsa och en guldig nyans över hela mig. Okej det hade kunnat se värre ut, nu ser du inte sjuk ut iaf, sa jag till mig själv och plockade ner min morgonrock som hänger på en krok vid dörren, virade den runt mig och hoppade in i duschen.

Varmt, kvavt. Tog fram en somrig klänning från H&M, vit med svart batikaktig tryck och korsade axelband. Gräddvit flätat bälte kring midjan och svarta sandaler. Det får bli bra såhär, jag orkar inte anstränga mig mer.
Tar mig till jobbet på cykeln och släpar mig till hissen med tunga steg. Vet inte riktigt vad det är som tröttar ut mig, om det är livet eller avsaknaden av något speciellt, brist på sömn eller allergier. Eller att jag tror att folk är sura och irriterade på mig och jag som är så självkritisk undrar vad jag har gjort för fel, hur jag hade kunnat uppföra mig annorlunda. Nat sluta genast med sådana negativa tankar, det blir bara fel då, hörde jag en inre röst säga. Tog ett djupt andetag, tänkte att jag är nog bara löjlig som antar det värsta, som går och oroar mig för vad jag kan ha sagt eller gjort. Tänkte på hur löjligt ödmjuk jag har blivit på sistone, som om jag inte förtjänar bra saker, att allt jag gör är fel och att folk umgås med mig för att de måste. Jag behöver åka iväg till medelhavet, rensa huvudet och bara vara. Där mormor påminner mig varje dag om att jag ska hålla huvudet högt och där min barndomsvän förbannar den där engelsmannen som inte förtjänar mig alls. Till kramar från föredetta grannar som fortfarande minns ens namn och till ett språk som blir hackigt för varje år som går. Den 27:e juli åker jag.

4 comments
  1. Linnéa S said:

    Åh, är så nyfiken på vilket land det är och vilken relation du har till det, haha <3
    Kram fina du!

    • Hihi förstår att man blir nyfiken :)
      Längtar så efter att få åka..och kanske träffa den där Rey en sväng igen ;)

  2. Citrin said:

    Bort med de där tankarna! Jag håller också på sådär jämt, övertolkar vad andra säger och deras min och tänker ”Nej nu var jag nog pinsam?!” men det är verkligen bara något som snor energi från en!

    Åh vad härligt du kommer ha det <3 Har du ledigt länge? Kram !

    • När jag mår bra osv så tänker jag inte alls på sånt, man liksom skakar av sig konstiga känslor och bara fortsätter framåt..men när man är instabil så blir allting som riktad mot en..och ”ingen tycker om mig” tankar dyker upp.
      Har en 16 dagar ledigt i år, Danmarks semestersystem är lite märkligt, semesteråret börjar från maj till maj och eftersom jag började först i juni så har jag liksom missat ett halvårssemester som går över till nästa år tror jag.. märkligt. Men jag tog tag i saken och köpte en biljett. Mina föräldrar och lillasyster åker också då så då kan jag dricka en kaffe med mamma iaf och inte dö av tristess ensam. Vilket också är bra iofs :)
      Känner hur mycket man behöver semester, bara komma bort lite och rensa huvudet. Tycker att det är orättvisst att du inte får semester eftersom du har vikariat..man blir bara trött och inte alls motiverad på sitt jobb.
      Puss fina!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: