Office bromance

large (24)

”You’re alive!” ropade Klint när jag kom in på kontoret idag, solbränd över armarna och en röd näsa som inte går att täcka ens med foundation.
”Yeah, barely” svarade jag lättsamt och märkte att både Klint och Sølver tittade på mig med en lurig blick, någonting hade de planerat. ”Whatup?”
”You know that you didn’t have a day off yesterday, don’t you?” sa Sølver helt casual som han brukar göra när han ska leverera en punch-line.
”What?” frågade jag tillbaka, helt casual jag med. Jag vet hur man spelar mot de två.
”Yeah, we were waiting and waiting for you to show up yesterday” sa Klint och log från sin plats. Klint är en sådan snäll och go människa som utstrålar värme och stabilitet, man kan inte låta bli att tycka om honom.
”You know…” sa jag och förflyttade mig i rummet mot mitt skrivbord. Spänningspaus där både Sølver och Klint väntade på att jag skulle säga något. ”..important people..” sa jag med pondus i rösten och vände mig om för att se de båda i ögonen.  ”important people come and go as they wish” sa jag helt nonchalant medan jag la väskan på byrån och nycklarna på bordet. Det uppstod en liten tystnad innan båda började skratta samtidigt och jag kunde inte hålla seriös min längre och stod vid mitt skrivbord och flinade. Det är väldigt gulligt hur det har uppstått någon typ av bromance här i vårt kontor mellan oss tre och de två som gängar upp sig mot mig då och då.

”Have we missed anything epic around here?” frågade jag Klint som eftersom jag och Sølver har varit borta på festival.
”We’ve got a new business developer” sa Klint med ett leende.
”Ah that guy, I saw him on the way in” sa jag, ”aaand?”
”And he seems nice..fun” svarade Klint som uppfattade mina funderingar över nya personer i företaget.
”That’s good”
”So how was the festival?”
frågade Klint och bytte samtalsämne.
”It was really good..but I was so tired yesterday that I couldn’t sleep”
”Yeah I woke up at five this morning”
sa Sølver, ”that was just weird sleep”.
”At some point I was sitting on the ground with my yellow rain coat on and big dr.Martens rubber boots and people kept on approaching me asking if I was okay. I must have looked like I lost my parents”
sa jag och Klint och Sølver skrattade igen. De brukar alltid retas över min storlek.
”You look like one of those kids that walk around collecting bottles in festivals” sa Klint skrattandes när jag visade honom bilden. Han verkar ha saknat oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: