One Day

524667_453969271354588_348711644_n_large

Jag ligger här i min gamla flicksäng och lyssnar på en spotifylista med Foy Vance, Chad Valley, Bruce Springsteen, The National och Bob Dylan. Flörtsms:ar med Rey som verkar ha bestämt sig för att något ska hända till sommaren.
”Bara så du vet så är jag singel nu sen igår” klämde han in i ett sms och jag måste erkänna att jag blev lite lättad. Jag och Rey, vi har historia ihop. Många år av vänskap och hånglande, kramar och tårar när det har varit svårt och massa skratt när allting har varit stabilt. Vi har alltid hållit kontakten med varandra, även om vi inte har delat en vardag på många år. Vi har träffats några gånger över åren och det är som om ingenting har förändrats, tiden sätter inga väggar av avstånd mellan oss. Det går fem minuter och genast omvandlas jag till fjortonåriga Nat, i nyklippt hår och en rödrutig kjol på väg till att träffa artonårige Rey som bodde på en gata tio minuter bort från min. Jag bad frisörskan klippa mig a la Jennifer Aniston för att det var Rey:s favorit och han brukade alltid säga att jag påminde så mycket om henne. Om den tjejen bara visste att några minuter efter skulle Rey göra henne ledsen för resten av den sommaren och hon skulle uppleva hjärtesorg nummer två i sitt liv. Året innan var det Marlon som slutade höra av sig.

Jag påminner Rey än idag om den dagen, om hur ledsen han gjorde mig och varje gång säger han: ”Jag måste ha varit en idiot då som släppte iväg dig. Det hade jag aldrig gjort nu”. Men nu är det ändrade roller. Jag är mer självsäker, har erfarenhet och jag känner rastlöse Rey så mycket bättre. Han tycker om mig, väldigt mycket och över åren har vi blivit som en del av den andres familj. Våra konversationer håller alltid en flörtig ton som ger mig fjärilar i magen och ett leende på läpparna och när jag tänker på den där natten vi spenderade ihop och Rey:s vältränade kropp och doften från hans hud..så kan jag inte koncentrera mig längre. Vi träffas i olika stadier av våra liv och nu är vi vuxna båda två samtidigt som han är min tonårskärlek, de känslorna kommer aldrig att försvinna. Men Rey måste få springa fritt, man kan inte fånga honom, likaså man inte kan göra med mig. Två fria själar som egentligen inte har mycket gemensamt än ett band som håller genom årens slit, en odödlig tonårsförälskelse som för tankarna till att en viss typ av kärlek aldrig dör. I One Day boken kommer en dag i deras vuxna liv när de äntligen blir ihop men under tiden flyttar Emma till Paris och träffar en fransman. Den där rastlösheten vid 26 är kanske en påminnelse över att man inte är redo, inte nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: