Forever young

296218_10151602697305956_1835468499_n

Det var en av de perfekta sommarnätterna. Vi satt några stycken på Silvias bakgård och drack öl. De andra hade redan ätit våfflor och hunnit igenom en chipspåse. Jag var hemma lite för länge och funderade på om jag verkligen orkade med Distortion ute i ingenstans. Vi hade druckit mycket öl kvällen innan, andats in havsdoften och dansat på en klippa till sol och såpbubblor. ”Suddenly it doesn’t feel like Denmark anymore, it is like being in a festival in Barcelona” sa Silvia medan solen långsamt gick ner i horisonten och strålarna bröts av i gulröda färger i håret. Lite längre bort hoppade en från en kran med armarna utsträckta i luften och doppade huvudet i vattnet för att sedan dras upp igen av bungy jumping repet. Och vi som hejade från många meter längre ner på marken och ropade högt av spänning varje gång någon hoppade ner. Caro och Sølver satt vid staketet och drack öl och luften färgades av nostalgi och längtan, av det mjuka kvällsljuset som omfamnade mina vintage Levi’s 501 shorts till hudfärgade strumpbyxor och vita converse. Precis så som det ska vara när sommaren kommer och man är en fri själ ute i det vilda, bland många andra solkyssta människor. Ah ungdomen, såhär vill jag alltid vara, andas frisk kvällsluft och känna det pirriga i att det inte finns någon ordning. Att morgondagen inte kommer att vara lik denna och att man kan sitta på marken och dela på några burkar billig öl och vara omringad av tusentals andra som också firar livet.

Så när klockan närmade sig sex på lördagen och himlen förberedde sig för storm gick jag upp från sängen, tog fram ett par svarta jeansshorts och en svart bomullstopp med en rosett i ryggen, lockade håret och sprang mot cykeln. Det är lördagkväll och det är så varmt i luften att man inte kan andas. Men mina vänner finns några gator längre bort och jag blir lite mer pepp för varje sms som kommer, ”skynda dig, kom hit och ät våfflor med oss!”.
Hjärtat slår lite snabbare och ett leende smyger sig på medan vinden leker med mitt hår, ”I am coming, do not leave without me!” svarar jag snabbt på sms:et och ingorerar febern och utmattningen. Idag är ännu en dag att vara ung på, att känna livet pulsera i ådrorna och vara med. Bland människor, i gröna innergårdar och bekymmersfri medan kvällen blir till natt och musiken spelar ännu högre på festen två meter bort från oss. Som vi blir bjudna till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: