Animal Instincts

 large (3)

Onsdag. Jag sov ingenting inatt. Drömde hela natten om något jobbrelaterat och även om Edward. Något märkligt tillstånd av medvetande i drömmen när man allra helst vill sova utan att komma ihåg någonting medan man kämpar för att inte vakna helt. Jag hade ett möte inbokat klockan tio idag på ett ställe som heter Forskerparken där många företag har samlats på ett relativt stort grönt område. Det kändes stort medan jag väntade på att bli upphämtad vid en busstation på en sidoväg till motorvägen. Det regnade lite smått och vinden blåste upp min klänning. Undrade igen om jag hade klätt mig lite för bekvämt i kort svart klänning och tjocka svarta strumpbyxor. I ballerinaskor som har slitits sen förra året och en förkylning som har lämnat sina spår runt mina ögon. Eh, tänkte jag för mig själv, vad spelar det för roll. Det är forskarfolk vi ska träffa idag, de går klädda i tröjor med hål i, jag är nog safe ändå.

Vi går in i området, jag och Bjørn och väntar vid receptionen. Jag är typ en tredjedel av Bjørn:s storlek och de vi möter är alla däruppe, fan skulle ha haft på mig klackar. Jag är ändå glad och trevlig och märker hur de till en början tittar på Bjørn mer när de ska ställa frågor. Han presenterar sig själv och sedan ”this is Nat, she is leading the development on this product”. Jag ler mot dem, självsäkert, det är mitt projekt och de får se till att respektera mig. Sätter mig vid ena bordkanten, tar upp huvudplatsen vid bordet medvetet och märker hur deras kroppar vänder sig mot mig och blir mer mottagliga. Jag tar ordet och börjar gå igenom min presentation, rösten helt stabil och karisman på plats. De lyssnar och ser mig i ögonen hela tiden. Jag tittar inte bort, om det är något som jag har lärt mig när man hanterar män därute i industrin är att man ska vara orädd och självsäker. Tittar man bort en enda gång eller om ens röst darrar det minsta så förlorar man kontakten. Jag märkte hur de var mer mottagliga vid det som Bjørn sa, höll med varandra och var allmänt anti när jag ställde en fråga eller målade upp marknadssituationer. Vi träffade en äldre man vid 55+ och en yngre 30+ som båda hade olika uppgifter vid det forskningscentrat. Den yngre mannen var från Holland, bott i Köpenhamn i två och ett halvt år och redan från början hade en kaxighet som fångade mitt intresse. En utmaning, lite förhöjt blodtryck från min sida och en förförisk blick när vi skakade hand. Nat du är här på business, börja bete dig proffsigt och sluta tänka i andra banor. Jag tror att han också uppfattade samma vibbar och därav dendär lekfulla kaxigheten. Något slags spel som pågick under tiden vi diskuterade projektet, vem som hade makten. För att sedan prata vid sidan av bara vi två och han som ställde vänliga frågor och log förföriskt för att hålla igång konversationen. Som om båda hade släppt den där kaxigheten och territoriala beteendet och erkänt att man inte ogillar den andre.

När vi sedan skulle gå så märkte jag hur han alltid var i närheten av mig. Jag stannade till för att gå på damernas och såg hur han avvaktade och försökte att fånga situationen. Jag gick fram till honom, räckte fram handen och sa ”very nice to meet you, we might contact you soon”. Vi sågs i ögonen en gång till, ”please do” sa han och jag log självsäkert och nickade med huvudet innan jag vände mig om och gick åt motsatt håll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: