Career at twenty-six

large (10)

Vi satt där på lunchen igår, jag, Sølver och Bjørn, en man som har blivit kopplad till mitt projekt för att finna vägen till marknaden och någon slags timeline om var vi står. Han är över fyrtio skulle jag gissa och tar en kurs i project management och han tog kontakt med oss för att höra om det fanns någon real life case som han kunde ta till sitt slutprojekt på kursen. Per, vår VD, frågade om jag var intresserad och om jag tyckte att det var en bra idé och det tyckte jag. Så de senaste två veckorna har vi suttit och gjort market analysis, risk analysis och annat business som är helt nytt för mig men jag lär mig snabbt och jag tänker att det kommer att sitta fint på mitt CV att jag kan project models och project management.
”So, back on the shitty singles market” slängde jag ur mig medan vi drack kaffe igår.
”Ahh you’re young, stop worrying” sa Sølver och fnissade åt mig. Sådant vi håller på med.
”I’m getting older for every year” sa jag lite torrt och tog en klunk av mitt kaffe.
”I’m young, I’m 25” sa Sølver och flinade helt nöjd. Jag skrattade och mindes senast när vi var på slottet när ena professorn där frågade Sølver om han var 25. Jag har aldrig sett Sølver så nöjd, ”did you hear that, did you hear that?? He thinks I am 25!!”
”Well I am twenty-fucking-six” sa jag och stirrade på Sølver med uttråkad blick och upphöjda ögonbryn.
”You are 26? Ony 26?” frågade Bjørn och såg helt paff ut. Kanske för att jag sitter där som projektledare vid ung ålder, kanske för att jag är tjej, kanske för att han trodde att jag såg ung ut men att jag omöjligtvis kunde vara så ung, kanske för att man inte ofta ser tjejer som går om killar i ledande positioner.
”Yes I am” sa jag med självförtroende, jag står där jag står för att jag har kämpat hårt, ingen har banat vägen för mig och det får man komma ihåg när man känner sig på botten.
”Then you have at least five years or so before you can start worrying about things like that” sa Bjørn och vände diskussionen åt ett annat håll. Det fick mig på andra tankar, hur man uppfattas av människor och vad man ger för intryck.

Jag tror att när man träffar mig för första gången så verkar jag lekfull, glad och ung, kanske som någon som inte tar saker alltför seriöst. Och att sitta i en ledande position, för att tas på allvar så måste man ha pondus. För vissa kommer det med åldern men för andra, då måste man kanske klä sig på ett visst sätt, kontorchic, ihopsamlad, business. Och på sistone inser jag att jag har haft på mig söta fluffiga kjolar, lockigt hår och korta shorts. Jag klär mig alltid smakfullt men jag undrar hur utseendet och stilen bidrar till andras uppfattning om ens position och roll på arbetet?

5 comments
  1. Jag vet inte hur det är i din bransch, men i min så uppfattas det nog oftast positivt att man vågar stå ut och vara lite annorlunda från alla andra.

    Jag tycker det är coolt att du går din egen väg N :) Och att du har en sån jäkla karriär!! LOVA att du anställer mig som sekreterare eller receptionist om du startar företag/blir chef!!! ;)

    • Här hos oss klär inte alla upp sig, mest the management som är lite mer seriösa i sin klädsel. Per, vår VD, exempelvis, han är nästan alltid stilig i skjorta och kavaj men det händer någon gång att han dyker upp i t-shirt. Men det känns som att när man väl har den titeln så spelar det ingen roll hur man klär sig, det är redan fastställt liksom. Men för mig, för att jag ska kunna urskilja mig från mängden och visa att jag inte är bara någon ung, student och immature, att man kan förlita sig på att jag kan göra jobbet så måste jag ge det intrycket. Så jag klär upp mig så att jag ser ut som management, så att de får den bilden av mig..jag gjorde det även innan jag fick ledarjobbet. Och det känns som om deras uppfattning har förändrats, förut såg de mig som ”one of the students”, alltså phD-studenterna och nu är jag mer som en av företaget, trots att jag inte officiellt är anställd av företaget.

      Hihi jag hoppas att de anställer mig på riktigt efter december (mitt kontrakt går ut då) så jag inte hamnar på gatan. Det känns som att efter det här projektet, jag har vuxit så mycket jobbmässigt att jag inte riktigt kan gå tillbaka till endast forskning på universitetsnivå. Jag är mer business nu och jag trivs väldigt mycket i den rollen så jag hoppas verkligen att det fortsätter så. Men vi får se.
      Det hade varit en ära att vara din kollega, du verkar så underbar och klok bästa A <3

      • Det låter ju som om de är jättenöjda med dig, så det bli säkert mer jobb efter december! :) Om inte, har du möjlighet att få någon a-kassa eller så? (Arbetsskadad jag är som frågar sånt suck..)

        Vad söt du är <3

  2. Har tänkt på detta länge men aldrig fått det ur mig, förrens nu: Wow. Ditt jobb, alltså. Det låter så coolt och viktigt på samma gång. Och dina kollegor verkar så fina, så skämtsamma och bra. Wow, alltså.

    • Hihi jag har verkligen världens bästa kollegor, trivs så bra här att jag alltid kommer till jobbet med ett leende även om jag är sönderstressad ibland. Det känns som en stor del av ens liv, man spenderar så himla många timmar ihop att det blir som en andra familj. Nu har man lärt känna folk från hela byggnaden under det här året och man vet vart allting finns och hur saker och ting går till. Det hade varit tråkigt om man inte hade fått fortsätta efter december men jag hoppas att de vill ha kvar mig efteråt och att det går vägen. Kram fina du, önskar en väldigt bra helg <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: