It has happened

large

Jag skrev till honom igår, någon gång sent på kvällen och frågade om han hade haft en bra helg och förväntade mig inget svar. Och han svarade, ställde en fråga tillbaka, tillräckligt för att jag skulle släppa min ångest och le, le åt de där få orden, ord som var varken onda eller glada. Jag log mot en skärm för ett par neutrala ord. Nej jag blir inte dumpad idag heller, det blir inte idag.

Natten blev till morgon och måndagen kom, jag kämpade för att hålla fokus på jobbet samtidigt som jag fick ångest igen. Varje gång jag tänkte på honom fick jag ångest och de andra som såg mig sist i onsdags frågade hur dejten gick med tindrande ögon, äntligen har vår Nattie hittat en kostymslips som hon vill ha. Och jag såg mest ledsen ut och i misär medan jag väntade på mina utskrifter vid skrivaren med ögon grönare än någonsin, det kanske blir så när man gråter sig till sömns. Där någon gång insåg jag att det inte är sunt, att må såhär, att ha ångest för någon man tycker om när man borde vara gladast i världen och alldeles snurrig i huvudet av tanken på honom. Och det gjorde mig ledsen, att tänka så.

Så jag skrev till honom, någon gång vid lunchtid, frågade om han hade fått höra något om sitt nya jobb som H&R Partner och passade på att fråga om han ville ta en kaffe med mig någon av dagarna. Hans svar många timmar senare var några ursäkter om att han har för mycket på arbetet, att han inte hinner med något just nu. Det högg till i hjärtat, okej, det var signalen jag har väntat på. Man tar sig tid om man vill se någon, allting annat blir sekundärt. Och hur mycket man än vill tro på de där ursäkterna och hoppas på att en dag så kommer vi att spendera varje minut ihop, att han kommer att skicka kärleks-sms om hur söt han tycker att jag är som han gjorde i början. Hur mycket man än vill tro att den där magkänslan inte stämmer, att jag är knäpp i huvudet, att jag dömmer alla på förhand, att han visst tycker om mig..så måste man landa med båda fötterna på jorden, inse att man kan förlora med värdighet, att den här gången så behåller jag min integritet. Inser att även om det gör ont just nu så har jag kvar respekt till mig själv men jag är vilsen, så vilsen.
Så man sms:ar till sin vän några kvarter bort, vidarebefodrar hans sms och ber om råd, om lite styrka att ta det steget, att hoppa ut från klippan och frigöra sig själv. Och man svarar tillbaka till honom:

”Ok, jeg er alltså begyndt at synes at du virker lidt for travl til mig, så jeg vil bare sige tak for denne gang, og at jeg håber du finder en der passer i dit skema :)”

THE END.

18 comments
  1. Angie said:

    Stor kram. Fick en tår och klump i halsen när jag läste.
    Du är en fin och awesome människa som förtjänar bättre än såhär <3

    • Tack Angie, känns inget bra alls just nu..vill inte ens hem för då kommer de där tankarna om honom tillbaka..och misäret..så jag sitter kvar på jobbet och undrar vart jag ska ta vägen :(

  2. malin said:

    Usch jag blir också helt blödig (kan ha att göra med att jag precis kollat greys anatomy, haha).. Men om det inte var menat, så var det inte menat och du har respekterat dig själv <333

    • Jag hoppas att det var rätt beslut jag tog, det känns så men det gör så himla ont bara. En till sommar i ensamhet..ett till år. Känns inget bra alls idag :(

  3. Linnéa S said:

    BRA gjort, Nat! <3 Fick en klump i magen av att läsa detta men tycker du gjorde helt rätt sak, det är så himla skönt att känna att det är man själv som sätter sina egna gränser, och i efterhand betyder den där självrespekten så himla mycket. Många kramar!

    • Jag hoppas det, tänkte hela tiden på det du skrev, är det det du vill, är det tillräckligt för dig? Och nej det är det inte med en som aldrig hör av sig, som inte tar sig tid till att träffas. Ett till år med ”Edward-ångest” behöver jag inte men sen när jag tänker på att detta förmodligen innebär att jag kommer att spendera ett till år ensam..ja då känns det väldigt väldigt sorgligt :(

  4. Elena said:

    Det var starkt av dig. Men du vet att du förtjänar bättre. Massa styrkekramar från regniga Stockholm!

    • Uh det gör så himla ont och det känns så ensamt och jag verkligen förpestar luften här för de andra. Känner mig så ensam bara :(

  5. Starkt av dig att gå därifrån med rak rygg fina N <3 Som Malin skrev här ovanför; är det inte menat så är det inte.

    Det kommer nya chanser, mer kärlek… Kram!

    • Det känns som att det inte gör det för mig..jag träffar typ en per halvår och ingen av de vill ha mig. Det gör så ont att tänka att jag är svår att bli älskad, att när de väl har lärt känna mig så vill de inte vara med längre. Ett till år av ensamhet..det känns ibland som om jag är i fel land :(

      • Citrin said:

        Du, det var samma för mig år efter år… Kände hela tiden att jag kämpade röven av mig för att få allt att funka, medan killarna sket i vilket och mest var trötta på mig efter 1-2 månader… Men det vände. Det tog typ fem år, men det vände till slut. Ibland har man lite otur med kärleken ett tag <3 Tänker på dig!! Kram!

      • Jag hoppas verkligen att det inte tar så lång tid men något säger mig att jag kommer att vara singel länge och när man vet det så önskar man inget annat än att vara kär och nyförälskad. Men det känns bättre idag, ovissheten är borta och jag känner ingen ångest över ”hur det ska bli”..nu är det så och det får jag leva med. Puss söta <3

  6. pauline said:

    Vad nyfiken jag blev på vad han svarade? Men starkt gjort Nat, att säga ifrån. <3

    • ”Det forstår jeg helt ærligt godt, er lidt ked af at situationen er endt sådan her! Håber du finder en der har bedre tid, det har du fortjent!”
      Ett standardsvar, inte ens ett försök att kämpa för en..känns så himla ovärt och det gör mig ledsen :(

      • pauline said:

        Var väl ett rätt snällt svar egentligeeeen men som du sa, det blir lite halvhjärtat. Hade hoppats på att han hade panikat lite och att det bara blivit fel i kommunikationen någonstans… Nåja Nat, du förtjänar det bästa av det bästa!

      • ja det var ett helt okej svar..men lite com Caro sa att det känns som om han hade planerat detta, så att han skulle slippa göra slut med mig, utan att jag själv tar det steget. Jag hade också nästan hoppats på något typ av missförstånd på vägen men han lät..lättad? Oh well han kan också dra åt Singapore hållet :p

  7. Isabella said:

    Sikke et røvhul ærligtalt! Du finder helt sikkert en, der ved du er værd at kæmpe for <3 kram.

    • hahahaha så himla underbar kommentar, tack fina du, fick mig att skratta igår :D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: