SMS games

large (7)

Eftermiddag. Frustrationen är enorm, kanske pms, kanske mina tusen grejer jag håller på med samtidigt, kanske för att han inte svarar på mina sms förrän om sisådär 12 timmar senare. Så jag blev sur igår, riktigt sur och tänkte att han kan också få vänta minsann. Jag la mobilen åt sidan, tog en kopp chaithé mitt i vårvärmen, kollade på Mad Men, Sex and the City och kanske Game of thrones. Funderade lite över jobbet och planerade en to do lista i mitt huvud. Började prova kläder och kasta grejer omkring tills det blev för stökigt och då kunde jag inte leva med mig själv så jag började plocka undan grejer. Somnade någon gång alldeles för sent och vaknade några gånger under natten. Gick upp väldigt tidigt för att ta mig mot gymmet tillsammans med Buller, jag hade någon slags morning sickness och ville för det mesta lägga mig under en sten sådär innan klockan sex på morgonen. Tänkte sms:a, nej jag håller mig, borstar håret istället, dagdrömmer lite. Humöret började gå till awesome level igen, glad och bubblig utan anledning, bara tanken på att öppna garderobdörren och välja kläder för dagen fick mig att le. Åh vad jag har saknat att känna mig som mig själv, att vara tillfreds med tillvaron och bara vilja gå till jobbet utan att dö på vägen.

Men nu, när arbetsdagen är nästan över så är jag alldeles frustrerad igen. Han svarade på mitt sms först nu och han verkar glad osv men vad är detta med att träffas typ en gång i veckan? Även Edward som var helt märklig och känslomässigt handikappad ville ses två gånger i veckan. Och vad är detta för spel om att hålla sig från att svara på sms en hel dag? Jag är trött och grinig och vad jag vill egentligen allra mest är att ligga bredvid honom och hångla. Även om han har skägg.

10 comments
  1. Frida said:

    KÄNNER IGEN MIG SÅ VÄL I DINA INLÄGG! Fan läskigt! Så därför tänkte jag skriva lite tillbaka :) Jag har märkt att jag och faktiskt många tjejkompisar med mig att vi tänker precis som du. Seriöst hur ska jag lära känna den här killen om vi bara träffas EN GÅNG i veckan? På en månad har vi då setts 4 gånger, det räcker fan inte för mig att lära känna någon, hallå snigelfart!!! Men vissa människor är lite sega i starten, tar det lugnt och funderar massor eller bara glider och inte funderar alls. Jag förstår att du är frustrerad och verkar vara precis som jag en väldigt emotionell person som direkt vet vem du gillar och inte gillar, men han kanske inte är det, han kanske behöver lite tid. Han kan ha ett jobb eller uppgifter som kräver 100 procent av hans uppmärksamhet, kanske han inte kan eller vill ha mobilen framme hela tiden. de två senaste killarna jag träffat smsade som fan innan vi träffades på riktigt och sedan efter det så tog allting så mycket längre tid. Varför har jag ingen aning om, det kan vara så att de inte var oroliga själar som jag var och efter vi hade kysst så visste dem att jag var intresserad och att detta gick framåt och då kopplade de av och bara flöt med, något som jag har svårt för då jag freakar ur väldigt lätt. Killen jag träffar idag måste ta det jättelångsamt av många olika anledningar och precis lika mycket som detta kan få mig att skrika så är det nyttigt för mig. Det enda jag kan fråga mig själ är om han är värd det och OMG det är han. :) En sak som jag faktiskt ska vara sträng med dock: Hur jobbigt det än är så kom igen, att svara efter 12 timmar är faktiskt ingenting, du kan inte låta en sådan sak förstöra din dag! Fyra-fem dagar det är fan då det ska börja bli jobbigt men inte bara en dag eller två! Pga det du har gått igenom så kanske du snabbare letar fel och är orolig och ärligt du freakade när han var iväg, men han ville ju träffa dig och det var ingen fara :) Försök vara glad för att du har träffat någon som du vill ligga och hångla med hela dagarna förstör inte känslan för dig själv nu! <3 Det enda du kan fråga dig själv är- är han värd det?

    • Angie said:

      Åh Frida. Jag behövde så läsa detta just nu!

      • Frida said:

        :*

    • Jag är lite kluven Frida.. När jag läste din kommentar så blev jag lättad och tänkte men herregud, jag kanske jag tagit ut händelserna i förväg, jag har blivit så skadad av Edward att jag letar fel eller varningstecken hos alla andra. Att det kanske inte alls är så som det är i mitt huvud. Men idag, jag lämnade hans lägenhet med en känsla av att det var sista gången vi sågs, att vi inte kommer att ses något mer. Vet inte varför, det bara känns så i magen..som om något inte stämmer. Det kändes så med Edward..detdär avståndet, att man saknar någon fast man är i samma rum som människan. Jag fick på riktigt Edwardångest och har haft det nu sedan igår, sedan innan vi skulle ses. Det känns som om man går och väntar på ett livstecken, någonting från honom och mest troligen kommer det att vara att han inte vill ses något mer. Jag vill så gärna hoppas på att det är annorlunda den här gången, för jag tycker om honom, vill vara med honom..men jag orkar inte med avståndet längre..det bröt ner mig när jag och Edward var ihop. Det känns som att det inte ska vara komplicerat detdär med kärlek, det ska vara enkelt, man ska vilja vara med personen, även om man har sjukt mycket annat att göra, om man är en workoholic så tar man sig tid för att man vill inget annat än att vara med just dendär personen.
      Jag blir knäpp och har ångest och det känns inte så himla värt att må såhär när man precis har träffat någon. Hur vet man om personen tycker om en tillbaka? Jag har så svårt att tolka saker och ting..
      Uh vad jag slänger ur mig negativt tänkande, vill inte förpesta din dag men känner mig så vilsen just nu.. :(

  2. Citrin said:

    Jag tror inte du ska hänga upp dig jättemycket på det sega smsandet. Vissa är bara såna, de glömmer fort att svara och har inte koll på telefonen så mycket. Jag har flera såna vänner, och jag vet att de inte menar illa, utan som min kompis sa till mig ”A, alla är inte som du, de har inte telefonen fastlimmad i sin hand”… ;)

    Däremot förstår jag att det stör dig att ses sällan! Usch hatar sånt… Verkligen, hur lär man känna varandra då? Och om man inte vill ses oftare, är man verkligen intresserad? Hmm.

    Hoppas det löser sig till det bästa iaf <3

    • Precis min tanke, om man inte tar sig tid för att träffa personen, om det blir högst en gång i veckan..och om han håller sig på avstånd när jag är där.. när det känns som om man har träffat en till Edward som man saknar även när man sitter i samma rum.. samma känslokaos all over again och jag förstår inte vad jag gör för fel..varför de tappar intresset..jag vet inte :(
      Han var inte alls sån när vi träffades i början..och sedan usa resan så är det annorlunda. Känner mig så vilse just nu..

  3. Elena said:

    Känner mig igen här… Min senaste kille var mycket på i början, smsade och ringde varje dag. Sedan blev allting långsammare, det kunde gå några dagar emellan kontakterna, men han skickade sms och ringde ofta i perioder. Senaste gången vi sågs blev vi osams och han har inte hört av sig på en månad! Jag är frustrerad, vill inte ens ha honom tillbaka. Slut med dessa spel.

    • Ja, precis! Han gav ett helt annat intryck i början, var så uppmärksam, lyssnade, la märke till detaljer, till vad jag gillar, vad mina närmaste kallar mig för, ställde frågor..
      Och nu efter usa-resan, han håller sig på avstånd, vi pussades knappt igår, han är trött, bortkopplad och i sin egen värld..och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Känns som när man var med Edward och jag fick ångest för att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv..var jag skulle sätta mig eller ens om jag fick röra på honom :(

      • Elena said:

        Det är svårt att avgöra. Ge honom lite tid, han kommer kanske tillbaka från sin dvala :)

  4. Linnéa S said:

    Alltså, sådant här är ju så himla jäkla svårt, och jag har ju ingen aning om hur den här killen känner för dig, men min känsla är lite som så att vill man ses, ja då tar man sig tid att ses (sedan KAN ju alla ha perioder då man är superupptagen med jobb/studier och det verkligen inte finns tid) och är man riktigt intresserad, ja då hör man av sig ofta. Så fungerar iallafall jag, och så känns det som att du också fungerar? Vad jag försöker säga är helt enkelt att det absolut inte behöver vara så att han INTE är intresserad bara för att han är långsam på att höra av sig, men frågan är om DU vill bli involverad med någon som kanske inte tycker det är så viktigt att ha (relativt) intensiv kontakt, om det är så att du tycker att det känns viktigt? Förstår du hur jag menar?

    Ser så himla mycket av mitt ex i Edward och i det där känslomässigt distanserade sättet att vara på, och det bröt fan ner mig, så kan relatera hyfsat <3 Sedan ÄR alla olika i hur man kommunicerar och använder mobil/facebook osv, det märkte jag jättetydligt när jag kom till USA och insåg att alla killar jag träffat här använder sms som en slags chatt, så om jag inte svarade på typ en timma kunde de smsa och ba "are you ok?" typ och jag bara….ok stalkervarning, men sen lärde jag mig att det är lite så det funkar här. Gud vad jag svamlar, men summa summarum: Han kan mycket väl vara intresserad, men se till vad DU behöver i en relation och utgå från det. Behöver du en kille som ger dig mycket bekräftelse och visar att han verkligen gillar dig? Håll dig då undan från distanserade killar. Svårt, jag vet, men nödvändigt. PUSS!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: