Change of office

large

Det var Valborg dagen innan och jag hade varit och druckit skumpa med massa finnar. Flörtat med en snygg bartender på en bodega jag aldrig varit på förut. Blivit full väldigt snabbt och cyklat hemåt i alkoholdimman. Några steg ifrån att krama ett träd, på en tisdag. Alla dagar är potentiella drickdagar när man är ung och rebellisk. Fortfarande glöden i ögonen, kanske inte lika mycket passion för att leva och hopp, snarare ett sätt att fly verkligheten. Att dränka sina sorger och omvandlas till en bekymmersfri människa i några timmar, bara en liten stund.

Jag vaknade i min säng tidigt på morgonen den 1:a maj. Hela kroppen darrade och det stack till i hjärtat, jag hade feber. Min mors ord ekade i huvudet, drick inte så mycket alkohol, ditt hjärta klarar inte av det, du kommer att hamna på sjukhuset igen och ingen kan hjälpa dig där i Köpenhamn. Och mödrar oroar sig medan ungdomen super och mitt hjärta får slå sig igenom en till dag.

Jag hade ledigt, officiellt var jag ledig men på företaget jobbade alla andra och jag kunde inte vara hemma. Hade ångest, jobbångest och prestationsångest och när klockan närmade sig tio bestämde jag mig för att ta mig in mot jobbet. För att få någonting gjort, för att synas där bland alla andra. För att slippa känna ångesten.

Kommer till jobbet i vit klänning och en tofs på sidan, jag har annars aldrig uppsatt hår. Sølver tittade på mig och Birdie stirrade någon gång eller två.
”Are you okay?” frågade Dottie när hon såg mig i korridoren.
”I’m not sure, I think I have a fever” svarade jag medan jag lekte med min tofs och tittade med stora ögon på alla andra som flyttade runt skrivbord. Vi har fått kontorplats längre bort i korridoren och folk ska flyttas runt igen. Jag hörde rykten från professorn om att jag också skulle flytta, byta kontor till Klint och Sølver. Jag är så rädd att jag kommer att få ett dåligt skrivbord, någonstans där jag sitter med ryggen mot folket och alla kan se på min skärm.
”Little girl!” sa Sølver för att retas och knuffade mig åt sidan.
”Heyyy..!” hotade jag tillbaka och vi började skratta båda två.
”Don’t look like you’re about to cry with those puppy eyes”
”I am, I hate change and to think that I have to wait another day before I know where they’re sending me..it makes me anxious” svarade jag och antog min ledsna position, gick från hörna till hörna, lutade mig mot någon dörr eller stängde in mig på toaletten. Sølver cirkulerade omkring, jag vet inte riktigt om han är medveten om det men alltid när jag är ledsen så ser han till att finnas i närheten, följer mig från kontoret till labbet, till köket, som något slags stöd, några outtalade ord. Men han finns där.
Per kom senare in på kontoret för att kolla så att allting stod rätt till. Det var mycket förvirring i luften och han kom in för att prata med mig och Dottie.
”Will you tell me where I have to move or do I have to have a heartache until tomorrow?” sa jag medan jag satte mig på elementet bakom mig.
”It is good to move once in a while..dust things off” svarade Per lurigt och ville inte avslöja något.
”Oh, another night without sleeping” sa jag och andades ut högt, ryckte på axlarna och såg ledsen ut igen.
”Do you want to move or you would rather not move?” frågade Per för att testa mig.
”It depends on where I’m going” svarade jag säker på min sak. ”I really don’t like sitting with my back against people, I am too social to sit that way and I always end up with back pain because I have to turn and check what’s going on behind me”.
”But it is going to be a lot of free desks. I am sure that you can choose where you want to sit” sa han snällt.
”So it is not fixed spots like last time..can I choose?” frågade jag hoppfullt och tittade på honom med stora ögon.
”Oh that I can guarantee you” sa Per självsäkert och log sitt VD smile. Jag log tillbaka, nästan studsade på sätet, okej då. Jag kan välja, det finns ett hörnskrivbord där som jag kan ta. Okej!
”Puh..thank you, now I can sleep” sa jag ärligt och Per skrattade, de känner till mig alltför väl.

Idag på mötet sa han inför alla ”And then step two of the moving will be that Nat moves to Klint and Sølver and she can choose whatever desk she wants”. Tittade på mig medan han sa det och log, bekräftade att han håller sitt ord. Jag var glad igen.

3 comments
  1. Haha vad söt du är :) Jag är väldigt fri när det gäller arbetsplats. Så länge det inte är för varmt med sol in så är allt lugnt för mig.

    • Jag hatar verkligen att sitta med ryggen mot folk eller någonstans där det passerar mycket folk och att andra kan se min skärm. Känner mig utsatt på något sätt men också för att jag får ont i ryggen då jag måste vända mig om och kolla vad som pågår bakom mig. Hur sitter ni i era kontor? har ni egna kontor eller delar ni med fler i större rum? :)

      • Hehe :)
        Vi sitter i ett stort rum där alla ha små ”bås” vid fönstrena, som i en stor ring nästan. Jag trivs bra med kontorslandskap faktiskt. Ibland är det störande när folk pratar högt och man är stressad och behöver fokusera, men annars är det helt ok. Hindrar en från att typ somna på jobbtid om inte annat. ;D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: