Sød

large (5)

”Jeg synes du er sød” sa han när han låg bredvid mig i sängen igår. Jag hade cyklat sent på kvällen i regnväder för att jag ville pussas, för att det går alldeles för lång tid tills vi ses igen. För att vem vet hur jag känner om tio dagar..kanske längre?

Varje gång vi träffas får jag panik, panik för att jag inte vill trassla in mig känslomässigt igen. Jag försöker att hitta på ursäkter och dåliga sidor hos honom som jag inte gillar. Som att han är kort, att han har skägg, att han är lika gammal som mig och så ungdomlig på något sätt. Att han har så fina blåmelerade ögon som utstrålar värme. Att han skrattar varje gång jag står på tår för att kyssas med honom. Att han kliar mig i håret så att jag ser alldeles rufsig ut efteråt, att han frågar om jag har sovit något och när jag säger ”nej..but who cares” så svarar han ”I care”.

Och varje morgon när jag ska lämna honom så får jag panik igen. Han står där i kostymbyxor och stryker sin skjorta, tittar på mig med snälla ögon och ler. Och jag stödjer mig på dörrkarmen bredvid och vill inte gå, vill ha en hel dag med honom. Vill titta på film och lyssna på musik, kanske laga mat tillsammans. Jag ser allt det han är och får panik, panik att det finns så himla mycket potential i honom och jag vet inte om jag är redo att öppna mitt hjärta, att sluta med självdestruktivt beteende.
Mats ord ekar i huvudet, ”do not screw it up just because you’re broken, if he is a nice guy, give him a chance”.

Och paniken i att tycka om någon, paniken att ens tillvaro kan förändras på bara några få sekunder, några uttalade ord. Att stå där bredvid honom och vilja springa långt bort, fly fältet, flytta till månen, låtsas som ingenting. Och sedan när man inte står bredvid honom så vill man inget annat än att se de där vackra blåa ögonen, se honom, vara i samma rum, låta honom hålla min hand..

6 comments
  1. Linnea said:

    För att citera vad min vän sa när jag hade panik över att mitt ex skulle komma över och hälsa på: ”Tänk vilket jävla tråkigt liv du hade haft om du undvek allt som kanske kan göra ont”. Så är det. Dive in. Det värsta som kan hända? Det vet du, och det vet du också att du överlever. Så kör på för tusan. x

    • Du berättade aldrig hur det gick fina, är så nyfiken om hur det står till med saker och ting. Puss

      • Linnea said:

        Ah, nej, vi hade en otroligt fin helg. Det är underligt hur 2 personer kan passa så bra ihop och ändå inte funka. Han vill att vi ska försöka igen men jag bestämde mig för att jag inte orkar vänta på att han ska ”get his act together” så nej. Jag trodde jag skulle bli ledsen men istället känner jag mig fri. Och glad att han och jag fortfarande klarar av att vara vänner. Så nu känns det… Bra?

      • Så skönt att höra att det känns bra. Jag tror att det är svårt att gå tillbaka till det man hade när man har tagit sig igenom hjärtesorgen. Man vet liksom vad man vill när man har tagit sig till andra sidan och allting som var innan det gick åt helvete är bara not good enough. Så jag förstår dig fullständigt. Hade Edward velat försöka igen så hade jag inte velat det..men så är han helt knäpp i huvudet och så..men jag minns dina ord för ett tag sen ”man vill inte vara någons emotionella krycka”..så himla bra sagt! <3

  2. Citrin said:

    ”do not screw it up just because you’re broken, if he is a nice guy, give him a chance”. Åh så bra sagt! Kör på det, N! :)

    • Ja, det är bara det att man är så knäpp i huvudet och ska alltid förstöra för sig själv..så svårt att bryta mönster. Men jag tycker om honom :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: