Smiling for no reason

 tumblr_ml9pjczhgd1so4nnoo1_500_large

Jag hör Birdie komma i korridoren innan han ens steg in på kontoret. Han har sin egna gångsätt där han alltid går med snabba fötter. Jag släpar efter fötterna, särskild om jag har på mig ett par kängor och ju tröttare jag är desto tyngre blir stegen.
”Put those feet up, lift it from the floor, it’s not so hard” brukade Birdie retas förut.
”No, leave me alone, I’m tired” kunde jag svara med hes och trotsig röst och trötta stora ögon.
”Naaawww” kunde han säga med fjäskig röst och jag vet inte om han retades eller om han tyckte synd om mig och ville klappa mig i huvudet som alla andra gör. Jag är allas hund, klappa den lilla söta svenskan. Tur att jag bits rätt så ofta, på ett verbalt sätt så att säga.

Idag kom han in och skulle helt plötsligt prata med Fatma som sitter mittemot mig på kontoret, vi delar skrivbordsvägg.
”Heeyyy” sa han helt glatt till mig och jag satt kvar och log stort av behag. Det var liksom som om vi hade gjort något busigt och vi var de enda som visste.
”Hello” klämde jag fram och vred huvudet på snedden automatiskt och log samtidigt. Han log igen och gick ut från kontoret. Det bara strålade om mig, någon typ utav glädje orsakat av alldeles för lite sömn och en fågel i närheten. Dottie kom in och tittade på mig, ”there’s something between the two of you, it is just so obvious!”
”Is there..I..I don’t know” svarade jag lite diffust medan jag försökte väldigt hårt att sluta le och misslyckades totalt.
”Naattiiieee..” sa hon med retig röst, ”did you have a nice weekend?”
”I was working all weekend so now I’m extremely happy to be out of the house” svarade jag ärligt och log ännu bredare. ”But you know who..” sa jag och sänkte rösten, ”sent me a picture in a suit on friday”.
”Awww he knows that you like guys in suits..he likes you”. Dottie har alltid hållit ihop tummarna för mig och Birdie, hon sa sedan första dagen som vi träffades, ”Nattie, there’s some connection between the two of you, you are special to each other”.
”Well I kind of asked for it myself, I nagged and then he sent the picture”
”He is such a sweet guy”. Dottie tycker om fågeln nästan lika mycket som hon tycker om mig.
”Yeah he is” erkände jag och började flina igen. Vad är detta flin, vad är det som har hänt? Jag kan inte vara kär i honom, det måste vara tröttheten som talar.
”Have a nice time at the castle Nattie” sa Dottie och himlade med ögonen. Jag skakade på huvudet, jag vet inte vad jag har blivit drabbad utav.

2 comments
  1. Linnea S said:

    SA SPANNANDE!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: