Distance between us

tumblr_mkvzedkmkh1rkkdmyo1_500_large

Det var fredag och en lätt sorglig dimma hängde i luften över mig. De flesta satt i möte på bottenvåningen och korridorerna var tomma. Knappt någon som var på kontoret eller i labbet. Jag kunde höra mina tunga steg medan jag promenerade till mitt kontor från hissen i vit a-linjeformad spetsklänning och blommor i håret. Solen lyste in starkt från glasväggarna utanför och reflekterades på skiljeväggarna i kontoren, också av genomskinligt hårt plexiglas. Jag höll blicken fäst vid golvet och andades in med tunga andetag. Ryckte på axlarna en gång och log ett ensamt leende för mig själv, better times are ahead of us tänkte jag för att få mig själv på bättre tankar.

Några timmar senare samlade jag mina grejer och lämnade in datorn i kassaskåpet. Sølver kom in för att berätta att det fanns öl och vin på bottenvåningen och om vi inte skulle ner en sväng. Jag hade en timme av dötid innan jag kunde ta min sista mätning på ett experiment jag körde i labbet så jag nickade mot Sølver, tog min mobil och kontornyckel och gick bakom honom. Vi var nästan på väg till trapporna när Sølver tittade på mig och sa ”Elevator?”.
”Eh yes..why are we pretending to be like the other people, we’re elevator people” sa jag och vi vände på klacken båda två, gick till hissen och tryckte på knappen. På bottenvåningen hade de ställt några vinflaskor och massa öl och chips på bordet där vanligtvis står lunchbuffén. Solen lyste starkt där också och allting såg mycket vitare och krispigt ut. Där stod vi, de allra flesta välklädda och i fredagsstämning, några av männen i kostym. Som en scen från en tv:serie, kunde inte riktigt komma på vilken. De som var kvar av vårt företag var samlade i en liten ring, Ollie försökte att retas med mig över någonting, jag som försökte hårt att hänga med och komma med smarta svar och de andra som skrattade och kom med egna kommentarer.

Birdie höll sig borta hela tiden, flera meter bort ifrån mig och pratade med en kvinna från första våningen. Det var deras sista dag i huset, de skulle vidare någonstans och därav farvälölen på kantinen. Våra ögon möttes då och då men då tittade han bort lika snabbt. Och då kom jag med ännu smartare kommentarer och fick de andra att skratta, drog uppmärksamheten mot mig och låtsades vara glad och oberörd. Kvinnan från andra våningen sa hejdå till Birdie och han såg lost ut, som när det inte finns någon annan att prata med och man inte riktigt vet vart man ska placera sina händer i luften. Han tittade på oss andra och sedan vände sig om och ställde sig ännu längre bort vid buffén. Jag förstod då att han inte ville komma till oss andra, att han medvetet undviker mig. Klockan vad tjugo i fyra och det var dags för mig att ta min sista mätning så jag ursäktade mig från gänget och tog hissen upp till tredje våningen. På vägen ner såg jag Birdie gå åt motsatt håll med bestämda steg. Jag var lite chockad för stunden och visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag log bara lite tafatt och fortsatte att gå framåt.
”Have a nice weekend okay?” sa han i förbifarten och stannade till en halv sekund när våra ögon möttes.
”Ehm..you too, bye” svarade jag snabbt och förstod inte riktigt vad som hände, vad som pågår. Varför han undviker mig hela tiden. Jag log mot Ollie och vi var tillbaka i konversationen igen, som om jag aldrig lämnade dem och som om det inte spelade någon roll att Birdie hade lämnat rummet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: