Friday sadness

tumblr_mkqzohxRBd1s194y7o1_500_large

Fredag. Jag har haft en sådan vecka där allting har handlat om arbete och inget annat. Möten, planeringar och någon slags förvirring i huvudet. Och ändå så har jag inte fått någonting gjort. Jag trivs i att ha många projekt på G men jag behöver ha stimulans från världen utanför för att orka med jobbet. För att hålla igång tempot. Och på sistonde så har det inte hänt någonting i mitt liv, det har känts så platt och livlöst och jag har för det mesta känt mig förvirrad, ensam och uttråkad. I väntan på någonting, på vad?

Birdie undviker mig medvetet eller visar inget intresse i mig whatsoever. Sista gången vi pratade med varandra eller kanske kom i närheten av varandra var i tisdags när vi möttes i korridoren på bottenvåningen, jag på väg mot kaffet och han på väg till mötet åt motsatt håll. Jag gick med blicken fäst på golvet, i en annan värld i mitt huvud och oroade mig för att det jag skulle visa på mötet inte var tillräckligt starkt. Har ett behov av att alltid visa nya spännande resultat för att hålla intresset uppe och också för att det känns som att de inte vill ha kvar mig om jag inte är involverad i viktiga grejer för företaget. Såg Birdie komma mot mig och byta fil så att han ställde sig i vägen för mig. Jag stannade upp, tittade på honom och gav ifrån mig ett halvhjärtat ”heyyy!”.

Det var så mycket roligare när vi retades med varandra, hittade på ursäkter bara för att råka ses någonstans. Det var stimulans, om än på arbetsplatsen men det var roligt, det höll igång mig. Och någonstans slog hjärtat lite fortare, försiktigt för att inte gå över en viss gräns, för att inte våga känna för mycket och för att det känns så ovisst det hela.
Men nu, nu håller han sig borta och det känns så tråkigt. Det känns som att vi varken är vänner eller något mer. Vi är ingenting och jag saknar honom, jag saknar honom som har en förmåga att göra mig glad, honom som ger mig energi. Jag saknar att höra hans härliga skratt och bli alldeles varm om hjärtat av hans harmoniska vibbar. Jag saknar min gamla Birdie, min odefinierbara vad-det-nu-är. Som det var innan allting hände.

4 comments
  1. Elena said:

    Han är förmodligen rädd för sina känslor. Han försöker stänga sig från omvärlden för att återställa sig. Been there, done that.

    • Jag tror också att det är så men blir så förvirrad när det är mig han riktar det mot. Knappt pratar med mig, undviker mig i korridoren och om vi råkar ses så tittar han bort. Jag undrar vad jag har gjort eller kanske jag vet inte hur jag ska bete mig..känns som om jag förpestar hans luft bara genom att existera :/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: