I am not alright

tumblr_mjjvikLW1A1rt710wo1_500_large

”Hey we’re going to this other place, are you girls coming?” frågade den isländska killen i gänget. Jag tittade på Birdie igen, han var inte alls med på noterna.
”Are you sure about this..us following you there?” frågade jag honom.
”I..I don’t know” svarade han halvhjärtat. De stod alla med kläderna på och såg ut att vara redo för att gå. Men jag ville inte ge upp, gick snabbt mot garderoben och hämtade ut våra jackor, ville vara med honom, om än på avstånd. Vi cyklade iväg till ett ställe några hundra meter bort, Fugu, ett svagt minne av att jag nog hade varit där förut med Mats och hans vänner. Ett bord blev ledigt så fort vi kom in och där la vi våra ytterjackor på en hög och hängde runt bordet. Jag började rätt så snabbt prata med en engelsman vid bordet bredvid och Birdie såg för det mesta obekväm ut av att ha oss i närheten. Det kändes som om jag hade gjort någonting fel men visste inte vad. Varför ser han ut som att han hatar mig, som att han inte alls kan vara i samma rum som jag. Men jag håller mig borta ju. Tusen tankar i mitt huvud och ont i hjärtat, för Birdies skull. Bytte bord, till engelsmannen bord för att inte störa honom alls. Susse gick hem och Ingrid socialiserade med random personer. Hon är väldigt duktig på det. Tills jag vänder mig om och Birdie såg sådär plågad ut igen. Jag log mot Ingrid och samtidigt hörde jag Birdie säga att de skulle iväg och att vi borde stanna kvar där.

”We need to go..I need to hang out with my friends tonight” sa han med smärta i rösten.
”But why, have we done something wrong?” frågade Ingrid som inte var med på noterna.
”Hey you’ll be fine here. Nat over there seems to have gotten some new friends already” sa han och försökte att prata bort situationen. Tittade mig i ögonen hela tiden som han pratade med Ingrid. Åh Birdie, jag förstår din smärta.
”Me yeah, I’m always socializing, you know that” sa jag lättsamt och fortsatte på hans linje. Han log igen ett leende fylld med sorg, med smärta och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ingrid ville fortfarande veta varför, lät inte honom vara.
”I just found out that my girlfriend cheated on me and now we’ve broken up and I’m not alright” sa han ärligt till Ingrid. Jag kunde inte riktigt höra vad hon sa tillbaka till honom.
”Because I don’t want you guys to look at me like that..with pity eyes” hörde jag honom säga till henne.
”Me? I’m not looking at you with any pity eyes” sa jag förvånad. Jag vet hur det är att vara i hans situation, jag vet hur man inte vill känna sig som ett offer. Man vill allra helst kunna vara normal bland sina vänner, veta att de förstår även om man inte säger allting rakt ut.
”You’re not..but she is” sa Birdie och såg nästintill gråtfärdig ut. Han ville gå, fly fältet men Ingrid vad envis.
”Listen..” sa jag för att avbryta det hela, ”You’ll be fine” sa jag med smärta i ögonen, tittade in i hans ögon som såg så mörka ut i den dämpade belysningen. ”Now go and have fun with your friends”. Och jag log också ett halvt leende, vände mig om och lät honom gå iväg. Min Birdie, jag känner mig så maktlös.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: