In the army now

tumblr_mjmzanBczE1rmp3mmo1_500_large

”What are those rings, are they in the way?” frågade Birdie Susse om hennes sammanhängande ringar.
”No, i don’t think I even feel them..they’re just rings” sa Susse och tittade på sin vänstra hand.
”But then you cannot make go in prosperity with your fingers” sa Birdie och gjorde spocktecknet och log alldeles nöjd.
”Oooh Commander Spock” sa jag såg sådär drömsk ut medan jag tänkte tillbaka på Birdies fest när jag dansade och flörtade med Spock.
”Yeah..that was a good party” sa Birdie.
”Legolas, you look like legolas!” brast Susse ut mitt i allt apropo Halloweenkostymer.
”He totally does” sa jag till Susse och kände hur mungiporna pekade uppåt, himla vin.
”Yeah, Nat you should have been at the party the year before when I dressed like legolas, with the hair and everything”.
”I don’t need to be there to imagine stuff” svarade jag flirtigt igen. Birdie log sitt birdie-smile, som alltid när jag slänger någon komplimang åt hans håll. ”Got any new scars to show?” frågade jag utan någon skam i kroppen, jag borde låsas in.
”Scars?” frågade Susse förvirrad.
”From the freesbee you mean?” sa Birdie som snappade upp mina tankar direkt. ”Not on the arms” sa han medan han tittade noga på sina armbågar, jag kände hur jag bara ville dra min hand över hans högra arm.
”Where are the scars?” frågade jag med stora ögon.
”I’ve got one over here” sa han och drog upp t-shirten på sidan för att visa ett sår. ”I had to make a lay out and throw myself after the freesbee”.
”For the ladies you mean?” frågade jag helt inne i berättandet. ”And did it hurt?”
”Not really..but you know everytime you throw yourself after the freesbee and the skin makes contact with the floors..you know the sound..the higher it sounds, the bigger the scar afterwards”.
”Mhm..”
”It’s nothing compared to the scars I got when I was in the army in germany”.
”You were in the army? Tell me more about that” sa jag helt betagen igen.
Han började berätta med så mycket entusiasm, helt inne i sin berättelse. Och jag vet inte ens om jag lyssnade på hans historia, jag var så fascinerad av hur hans ansiktsdrag förändrades när han berättade om något specifikt, hur han viftade med armarna och skapade figurer i luften, hur han såg helt glad ut och som sig själv i några minuter.
”Bird, I’ve got to say I’ve got even more newfound respect for you” sa jag när han var färdig med sin berättelse.
”And the funniest part is, did you see her eyes all the time I was talking about the army? She looked like a puppy dog on drugs” sa Birdie till Susse och skrattade sitt härliga skratt.
”So I like scars.. so what?!” sa jag lite nonchalant och vände blicken mot Sølver för att undkomma situationen. Damn him.

6 comments
  1. Linnéa S said:

    Haha, alltså det faktum att jag, när jag såg att du uppdaterat, BÄNKADE mig framför datorn med coca cola och sour patch kids godis för att läsa. SÅ SPÄNNANDE! vill veta mer <3

    • hahahaha jag sitter här och skrattar för mig själv, så underbar du är <3

  2. Haha vill också veta mer… :) Nuuuu…

    Älskar att du minns så mycket från partykvällar! Jag får aldrig minnesluckor, däremot har jag svårt att minnas konversationer. I fredags vet jag att jag dampade ur på Nyamko Sabuni och Anja Pärson inför mina vänner, men detaljer… Njae… Suddigt. :P Hahaha

    • min hjärna är uttråkad och minns random grejer..i hopp på något saftigt..haha :p

  3. Johanna said:

    Birdybird! Jag gillar kvällen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: