Unholy friday

tumblr_m2e39wfqZX1rp6di5o1_500_large

Det var den åttonde mars och fredag. En kyla hade lagd sig över staden och kyliga vindar blåste mitt hår över ansiktet. Jag cyklade i motvind längs med Nørrebroparken på väg till Caro och kämpade för att hålla tröttheten borta. Gårdagens nötallergishock och den höga dosen antihistaminer och lugnande tog ut sin rätt och jag pendlade mellan att nästan cykla sovandes och mellan att känna mig bortkopplad..och lugn. Alldeles, alldeles lugn.

Jag svängde in på Caros gata, förbi vägbommen som stänger in området för bilar. Parkerade cykeln utanför dörren till trapphuset och låste cykelhjälmen vid baklåset. Ringde på knappen till Caros lägenhet och hon slussade in mig. Scott från Australien var på besök, en kille hon hade träffat när hon var ute och reste i Vietnam. Han var väldigt smal, såg ut som en nomad med långt hår. Mitt första intryck var att han såg ut som Jesus.

Vi drack några öl och tryckte Lindts choklad med havssalt i (livsfarlig) innan vi tog på oss alla våra kläder för att inta stan. Jag fick låna Caros röda mössa för att det var så kallt och jag äger ingen mössa i den här staden. Scott hade ingen cykel så vi färdades alla till fots. Vi mötte upp Allan vid Nørrebrorunddelen och jag beundrade demonstrationerna och fyrverkerierna på andra sidan gatan. Den här staden är så levande, känslan på en fredagskväll är obeskrivlig. Det är som om vad som helst kan hända, äventyret ligger bara runt hörnet. I det här fallet låg äventyret i Christiania.
”Is that why they gave you a red hat, so they wouldn’t lose you?” sa Scott när vi åkte rulltrappan ned till metron och var omringade av ett hav av folk.
”I am starting to believe so” svarade jag road och stack ut huvudet på sidan samtidigt som Caro och tittade på folkmassan nedanför oss. Allan åkte på den andra rulltrappan några meter bort så vi vinkade glada och fredagspeppade mot honom. Han vinkade tillbaka.

Christiania har en huvudingång som av någon anledning ingen från Köpenhamn tar, det är mest reserverat till turisterna. Vi tog sidodörren vid en mörk gränd och promenerade in till huvudgatan, gick in på The Green Lights district, där en haschblomma pyntar väggen. Väl inne på gröna området får man inte fota och det tar de allvarligt på säger Caro. Vi gick in på en trappa/salong som leder in till toaletterna och där står vår gubbe, grönländaren som har ett bord där han säljer olika typer av marijuana, helt öppet såklart. Det ”får” man göra på Christiania. Kommer ut därifrån med en färdigrullad joint som vi tänder på direkt medan vanliga människor promenerar omkring oss. Det känns inte konstigt alls, alla gör det, röker en joint eller fler och de som inte gör det stirrar inte på andra.
”Kommer du ihåg detdär stället?” frågade Caro mig medan hon pekade ut i kvällsmörkret mot uteserveringen till baren som finns där inuti området.
”Ja minns när vi satt på den där stora stenen i solen, drack öl och rökte på..vilken dag!”. Jag var inne i min värld, i april året innan när staden var varm och solig och han skulle landa dagen efter från Singapore.
”We smoked pot and walked around the area among green bushes and trees” förklarade Caro till Allan och Scott, ”it was like being in Narnia”. Vi tittade på varandra, jag och Caro och log av känslan som de minnena framkallar. Ett av mina absolut bästa dagar i Köpenhamn.
Huvudet började bli lite suddigt, som instoppat i bomull och mungiporna pekade uppåt då och då av sig själva. Smilepot, man ler som en fåne utan anledning.
Gick in till baren och satte oss i en bås. Det började spelas musik, mest R&B och några danska hits. Mycket Destiny’s Child.
”You know what we shoud do?” sa Caro och ögonen var två storlekar större än vad de brukar. Vi tittade alla med spänning, ”what?”.
”They have a sauna in here, naked sauna with all the good looking hipsters. We should go there”. Allan spärrade på ögonen, ansträngde sig för att se ut som om han inte ville. Jag övervägde det hela en lång sekund.
”I am not going to stand naked in a sauna with strangers, I am not in bikini shape yet” svarade jag förvirrad.
”Oh come on, just for the fun of it” sa Caro fortfarande lika exalterad.
”Well it would make a good story, Nat doing stupid stuff again” sa jag övervägandes det hela. ”Although.. no. I don’t want to be naked somewhere, I haven’t even shaved”.
”Nobody has in there, they’re all Christiania hippies” sa Caro med världens största leende. Vi skrattade i kör.
”We should go to church after this” sa jag helt övertygad. ”The church that we passed by on the way to here”.
”Yes and tell them we found him, here he is, Jesus” svarade Caro helt exalterad.
”Heysus has come back to earth” ropade jag medan det glittrade om ögonen. Scott såg verkligen ut som Jesus.
”I am not a believer so I don’t mind” sa han och log.
”We should smoke some more and then go to church and embarrass ourselves” sa Caro och viftade på händerna i luften.
”I’ve always thought that, every saturday when I’ve been so hangover so that I cannot move. I always think that I should go to church at some point” erkände jag.
”I don’t know why that always happens when you’re hangover, it happens to me too all the time. I start thinking about life and philosophing about big things” fortsatte Scott på min linje.
”I don’t know, maybe I am surprized that I am still alive after all that drinking and that I should show my gratitude by paying my respect at church”. Jag ryckte på axlarna och tog in den kalla luften utomhus. Rökte lite mer medan vi gick mot huvudingången och även utgången från Christiania. Där stod jag på en sten och pratade högt om något jag inte minns nu i efterhand. Vi gick på gatan och förbi kyrkan. En stor majestätisk kyrka med neonljus på sidorna.
”Disco-church” sa jag för mig själv medan vi öppnade de stora dörrarna som slussade oss in i en väldigt stor sal där det spelades kyrklig musik. Det var nästan lite nedsläckt därinne och ljuset som spred sig omkring kom från många stearinljus som brann i nattens köpenhamn. Vi satte oss på golvet, eller halvlåg snarare på fatboys som låg utspridda lite överallt i gångarna.

”Jag får en konstig känsla av den här kyrkan” viskade jag till Caro som låg bredvid mig.
”Jag med, den här kyrkan känns lite..ond” sa hon och vi tittade upp mot taket samtidigt.
”Än har vi inte brunnit” sa jag och tittade åt sidan för att försäkra mig om att vi inte hade börjat brinna.
”Nej, än har vi inte gått upp i flammor” sa Caro och lät förvånad.
”Det känns väldigt coolt att vara här. Väldigt märkligt”
”Det är som att vara i Narnia. Vi är i Narnia!” sa Caro och såg sådär alldeles finurlig ut, nöjd åt upptäckten och åt att den där märkliga känslan gick att identifiera.
”Ska vi gå?”

Vi reste oss upp, Caro fick dra upp min lata kropp från golvet och vi promenerade mot utgången igen.

5 comments
  1. Jag har alltid tänkt att du kommer från en muslimsk bakgrund, vad konstigt det kändes att se ”every saturday when I’ve been so hangover so that I cannot move. I always think that I should go to church at some point” haha knäppt :) Känner igen den där tanken förresten…

    • Hehe jag och mormor gick till kyrkan varje söndag när jag var liten :)
      Jag är inte alls troende i den traditionella bemärkningen men ser mig själv som spirituell :)

      Konstigt att man tänker så när man mår som sämst men måste vara ens barndom som har etsat sig fast..kyrkan och söndagar och all existentiell ångest :S

      • tycker dock att gamla stora kyrkor är fina, de har en speciell känsla kring dem, fin arkitektur och karaktär <3

      • Jaså Hehe där ser man.
        Min farfar var likadan! Vaknade upp bakfull på söndagar, fick skäll av farmor, sedan kyrka + be vid krucifixet halva dagen. ;)

      • hahaha vad roligt det var att läsa om din farfar :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: