The working woman that you are

tumblr_mj6vqvSRai1s599yzo1_500_large

Det är tisdag och professorn och jag har haft ett medarbetare utvecklingssamtal (MUS som de säger här). Min första någonsin och herregud hur ska man bete sig på sådana, jag höll på att dö. Han satt i soffan framför mig med sin laptop (en gigantisk svart lenovo) och var sig själv medan jag skakade som ett löv på stolen mittemot honom, klädd i pastellrosa topp från H&M och svarta jeans. Luggen uppsatt på sidan med hårklämma för att se snäll ut. Rädslan för att bli grillad och höra att jag inte gör ett bra jobb är enorm.

”So have you ever had any of these MUS talks?” frågade professorn mig för att inleda lite mjukt.
”No, this is my first one ever so you might have to guide me through this” svarade jag försiktigt och med ett leende, som alltid när de pratar med mig, jag kan inte titta på folk surt.
”Well you know that this is something that we’re supposed to do every year, talk about how it is going in general and what the goals for next year are. So my question to you is how do you feel about work in general, how is it going with everything?” frågade han mig. Jag kände mig så träffad av den där frågan, kände pressen på att komma med någonting bra.
”I love this job. I really enjoy the environment I am in and the people that I work with. I really enjoy my projects and even if it has been challenging along the way, it still gives me such a joy when I get good results and something is happening”.
”Nat I have to say I am very happy to have you in my group, I think you do a great job!” sa han till mig och jag log mot honom, detta går bra. ”Not only with your projects, because I know how dedicated you are to your projects but also for bringing in the good spirit and joy to the company. You always come in with a smile and in a company that is developing and changing at such a fast pace, you are the social glue that brings people together. And that is a very good skill to have”, jag rodnade och blev mer rosa om kinderna än min pastellrosa topp, log och fick ofrivilliga ryck i mungiporna och kanske även någon släng av feber.
”Thank you, that is very good to hear” svarade jag fortfarande lite omtumlad, att man aldrig lär sig att tro på sig själv och förväntar sig att höra det värsta från andra.

”You have matured a lot, from being a student to being the working woman that you are and finding your place in the company in this year that you’ve been here. And I remember us having this conversation a while ago and I gave you some advice and you have really embraced that and matured on the way. The whole thing about learning not to speak too loud and disturb other people when we’re sharing an office and becoming more confident”. Detdär sved ju ganska mycket första gången jag hörde det från honom men nu lär det mest positivt.
”It has indeed been a transition year, with finishing school and starting my adult life for real. And getting myself a career and developing and learning along the way”
”And I also have to say that you are very socially skilled, especially when it comes to the new people joining us, taking them in and making them feel welcome. That is a very good thing, also just the fact that you can strike up a conversation with a complete stranger and have a momentum and joy in it. You should never lose that”. Jag fick nästan tårar där, att få höra så himla mycket bra och postivt om mig själv.
”Professor I have to say that I really appreciate how you are with me, pushing me when I need to be pushed or just guiding me and showing me the greater picture whenever I am stuck in something. And I really appreciate how we can discuss about something and I feel that I am being heard and that I get to come with input”.
”Oh thank you, I don’t want to call myself that.. but you know I’d like to see myself as some kind of a coach, guiding people in the right direction”. Hans ansiktsuttryck var priceless medan han lutade sig bakåt i soffan och såg sig själv som en coach, nöjd för att någon hade påpekat det och hans ögon såg fuktiga ut men han höll ett samlat min.

Men mest av allt är jag så himla glad för att professorn ser sig själv i mig, att jag vill ha båda världar, både forskning och business och att han ser potential i mig.

14 comments
  1. Johanna said:

    Sånt jävla grattis! Vilka fantastiska saker att höra om sig själv :)

    • Tack så mycket. Ja det var helt fint, professorn alltså, man kan inte låta bli att tycka om honom <3

    • Johanna said:

      Jag funderar själv på hur min arbetsplats kommer att se ut i framtiden. Civilingenjör är ganska brett för mig fortfarande. Måste skaffa en plan.

      • äsch då, ibland hittar planen en :)
        när blir du färdig? puss

      • Johanna said:

        2016. Om en evighet. Fast i dagsläget känns det bra att inte vara bara en termin från mastern, utan att den skall väljas först nästa år. Då kan jag skaffa mig lite planer och framtid innan :)

        Det vore helt underbart att kunna få jobb i en lite mer upphetsande stad än Göteborg, trots att jag älskar Göteborg. Typ Köpenhamn, Budapest eller Berlin :)

      • Jag röstar på Köpenhamn! (haha)
        Men det är skönt att du inte blir färdig de närmaste åren, med den här ekonomin är det helt omöjligt. Många av mina vänner och även de som gick ut året innan mig har fortfarande inte fått jobb. Jag hade tur att mina vägar korsades med professorns men jag hade inte velat gå ut 2012 när ekonomin gick åt skogen. Välja master, vilken ångest. Hur vet man exakt vad man vill bli liksom? Tur att man i slutändan blir ingenjör iaf och har en bred jobbmarknad :).

  2. Wohooo duktig du är :) Glad jag blev av att läsa detta!

    • Tack söta, jag blev överraskad men försöker att ta till mig de bra orden och fortsätta i samma anda framåt, det blir nog bra detta hörru :)
      Puss <3

  3. Angie said:

    Efter att ha lst din blogg ett tag så kan jag inte mer än att hålla med honom. Jag skulle vara glad om jag hade en sån som dig i min klass eller på mitt jobb. Ta till dig allt det där han sa, you’re amazing guuuurl!

    • ååh Angie, tack så himla mycket <3
      Jag sitter här och rodnar om kinderna (och dricker vin) :)

  4. Åh vad kul! Sträck på dig och var stolt för så fina ord får nog inte alla höra ;)

    • tack :D
      har så svårt att ta till mig bra grejer, sitter här och försöker att vrida och vända på orden i hopp om att hitta något dåligt (himla knäpp hjärna) men när jag kom ut från det samtalet idag så strålade det om mig, den känslan ska jag försöka hålla fast vid :). Puss

  5. linnea said:

    Så himla fint att få höra. Du gör visst ett grymt bra jobb helt enkelt! Hoppas på att få höra det från någon arbetsgivare någon dag med (:

    • Ja det var helt fint, var typ tårögd stundtals och det är för att jag har alltid trott att de inte tar mig på allvar och att de tror att jag är lat och omogen. Så man får lite pepp på att man syns och behövs här :).
      När blir du färdig linnea? :) Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: