Project leader

tumblr_mig7fcvcbu1r474a8o1_500_large

”Nat, you’ve got 5 minutes?” frågade professorn mig med allvar i tonen. Det var redan lunchtid och jag hade plockat upp mina nycklar från bordet och var på väg upp från skrivbordet.
”Ehm..yes of course” sa jag och tittade på honom med nyfikenhet i blicken. Tills jag mindes att jag trillade in 2 timmar senare än vad som förväntas av en på måndag, att jag har tusen projekt men inte hinner med allting jag ska göra för att det dyker upp annat hela tiden. För att artikeln ska publiceras och jag är ansvarig för bilderna och format ska kollas upp och text ska redigeras, för ingen annan har tid att göra det. Men jag säger aldrig nej.
Panik spred sig i kroppen, tänk om han vill prata allvar, om jag får vara kvar..eller säga att det är oacceptabelt att komma sent varje dag till jobbet, trots att jag jobbar mina 37 timmar i veckan och mycket mer..men ändå.
”Should we grab a cup?” frågade han och nickade ut mot dörren. Helvete lunchkön kommer att att vara besvärlig om vi dyker upp för sent.
”Yes sure” svarade jag till honom och kände hjärtat slå hårt. Per har gått in och ut från kontoret, Ollie kommer och pratar med mig när jag inte hörs eller syns mycket för att jag är sönderstressad på att försöka få fram resultat. Han saknar mitt skratt säger han och jag ler mot honom, hur kan man inte tycka om Ollie, han har sånt stort hjärta och han fladdrar med ögonlocken när han ser mig som för att härma mitt sätt att vara. Jag skrattar alltid när han gör så, oavsett vad som tynger ner mig så är dessa människor jag jobbar med så viktiga för mig och jag vet att bara ett leende kan göra de glada. Så jag ler och skrattar, njuter av uppmärksamheten och kärleken jag får, de är som en andra familj och jag vill inte lämna dem, jag vill så gärna vara kvar.

”I sent the edited pictures to the doctors at the hospital, hopefully they will reach them, the files seem to be too big” sa jag till professorn för att småprata på vägen och passa på att visa att jag har minsan jobbat hela morgonen, även om jag kom in sent idag igen.
”Oh of course, if you sent them one by one they should have sent most probably” svarade professorn och verkade på rätt bra humör ändå, men fortfarande lite formell.
”I think I might have sent at least six different emails to them, totally spamming their accounts” sa jag med en glad ton som fick professorn att skratta medan vi gick förbi akvariet och svängde in mot köket. Vi ställde oss runt det lilla fyrkantiga bordet, antog våra platser som vi alltid brukar när vi ska diskutera resultat. Förutom det att denna gången så hade jag ingen aning om vad han ville säga till mig. Judgment day, jag var mentalt förbered för det värsta.

”Well Nat, two things..” sa han med sin formella ton och ville prata business. Jag dog. ”First we have that project that Mats left since he moved to New Zealand for a year and that you were going to continue..”. Han inledde med något att göra, I don’t mind.
”Yes, of course” svarade jag och nickade samtidigt.
”And I know that you’ve been very busy with the project that you’re working on right now..” Puh, han vet att jag har jobbat sönder mig på sistonde, det är lugnande att höra. ”so I talked to the other professor over there” han pekade med handen några byggnader längre bort, ”and he said that those experiments should take roughly a week, so my thought was that if you could find a week when things are starting to clear out a bit..”
”Yes yes of course because he needs to order the material and it has to be done quickly” sa jag och professorn nästan i kör. Materialen som vi ska använda är radioaktivt och sönderfaller väldigt snabbt så då måste vi hinna köra experimenten direkt efter att paketet kommer till labbet.
”Yes” sa han instämmande.
”Of course, of course, I’ll check my calendar and see how things are looking” sa jag självsäkert och undrade om jag hade kommit ihåg att be Mats om alla papper och protokoll som han använde till experimenten.
”Could you please do that and then contact him yourself when you find some time?” frågade professorn snällt. jag gillade hur den här konversationen gick, vi diskuterade och pratade båda två och det var inte bara ett ”gör det här” utan ”kan du tänka dig att göra det här och när passar det dig?”.
”Yes I will do that as soon as I can” svarade jag snällt tillbaka.

”And second.. I wonder if you would like to be involved in this high technology grant and be a project leader regarding the proteins project that you’ve been working on?”. Jag var helt paff, vad var det han frågade mig nyss? Project leader? Whaat?
”Ehm.. what does it mean?” frågade jag fortfarande förbluffad. Ville hoppa upp och skutta av glädje men ville inte ta ut vinsten i förväg.
”It means that you’ll be responsible for keeping in touch with the people involved and keeping a momentum in the project, so things are happening and going forward. And I’ve seen how you’ve been talking to them so far and that the project is going the right way and I think you would be good for that role”. Dog av glädje igen, vad är detta, är det mig han pratar om?
”And of course we would have to write half time reports and report the results to the board of the research grant, I would require presentations from you that I’d have to show at the board meetings but overall it would all be in your hands, to make sure that the project develops and continues further”.
”I..I would love to do that” svarade jag överraskad att han ville ge mig det ansvaret. ”And I feel very involved with the project and it is very important to me that it continues further”.
”Yes and that’s what i thought too. Initially, the professor at the other lab was meant to be leading that project but since he’s not really involved and the experiments take place here at the company and that nobody knows the project better than you do who’s been working on it from the beginning..well it would fit very well” sa han glad och fortfarande formell, professorn alltså. ”I will be writing a project description and will send all of the files to you so you get the background information and what needs to be done, probably by next week”.
”Oh..all of a sudden I feel very important” sa jag för att lätta på stämningen och för att ”seal the deal”.
”Well good, good!” sa professorn och vi började gå bort från köket och mot lunchen. Jag flög nästan.

15 comments
  1. linnea said:

    Grattis :D så himla bra! Det är du värd!! (:

    • Tack, det var skönt att få lite bekräftelse och förtroende på att jag klarar av jobbet. Man får som en ny kick och mer energi, hoppas att det leder till att jag får vara kvar även efter maj men det är iaf ett steg åt rätt håll. Puss

  2. Grattis fina du! :) Kuuuuul!
    Nu kanske jag är trög, men vad exakt betyder det? Hur länge får du stanna kvar nu alltså?
    <3

    • Åh tack så himla mycket!
      Jag vet inte riktigt själv vad det innebär, men än att det blir mer jobb till mig. Vi har inte pratat om hur länge jag blir kvar men det kommer nog snart, när professorn inte är sönderstressad och omöjlig att prata med. Jag tänkte att så länge det finns ett behov för det jag gör och ett intresse, att de ser en potential i mina projekt och i mig som person så vill de nog ha kvar mig, hoppas jag. Men denna gången var det mer glädje för att de ser att jag jobbar bra och att jag har potential, att jag kan göra det jobbet. Just nu när allting är så himla osäkert så vågar jag inte tacka nej till någonting, utan jag åtar mig allt även om det stressar mig men jag hoppas att det leder till att de vill behålla mig. Puss (och grattis själv till jobbet, så himla glad för din skull)

      • Det låter vettigt. :) Ibland får man ha sånadär jobbiga stressperioder för att kunna visa vad man går för. Du fixar detta!!
        Hihi tack fina du <3

  3. Nina said:

    Grattis! :D kul att höra att de går bra för dig :)

    • Tack Nina, vet fortfarande inte vad det innebär men så länge det finns ett behov för det jag gör så vill de nog ha kvar mig..hoppas jag :)

      • Nina said:

        Det verkar ju va du som får alla på bra humör på kontoret och som kör ditt eget race, klart de vill ha kvar dig! :D

      • Åh tack så himla mycket, blir så pepp av positivt tänkande. Jag hoppas att jag inte framstår alltför mycket som oseriös och lat, det är min största rädsla, att de tycker om en..but it’s not business. men än så länge är det bra, fram till maj. Lär iaf veta lite mer när det närmar sig :). Puss, hoppas du får en fin dag :)

      • Nina said:

        Nejnej, oseriös och lat låter du verkligen inte! Du låter som den coola bruden på företaget :D hoppas innerligt att du blir kvar!

      • Tack så mycket, hoppas jag med. Det hade varit så skönt att slippa ”kommer att hamna under en bro” -stressen men det verkar gå år rätt håll iaf så jag försöker att vara positiv :). Puss hoppas du får en mysig lördag Nina <3

  4. F. said:

    yay bästa tjejen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: