Fiskespö

lSTzkoQX-qM_large

”Jag drömde om din bror inatt” sa min pappa lite försiktigt imorse medan jag satt vid frukostbordet och tog mig en kaffe alldeles ensam.
”Mhmm?” sa jag och tittade upp. Ibland måste man göra vissa grejer, lyssna på vad människor har att säga även om man själv inte riktigt vill prata om lillebror som inte lever längre.
”Vi var ute på en balkong och det fanns vatten under oss. Jag såg fiskar och pekade åt det hållet och han kom fram med ett fiskespö. Han hade olika storlekar på spöet men fiskarna var små så han räckte fram den minsta till mig. Och där stod vi och fiskade”. Pappa vad helt i sin egen värld och berättade om hur märkligt det var för honom. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, kände mig lite instängd och tvungen att vara närvarande. ”Det är första gången på tio år. Jag vet inte hur många gånger jag har önskat att han dök upp i mina drömmar och nu gjorde han det”. Jag satt där och förvred mig på min plats. I vår familj pratar vi inte om känslor, vi pratar inte överhuvudtaget och vi pratar inte om honom. Vi saknar honom på varsitt håll och sörjer att han inte finns längre men håller en samlad fasad framför de andra. Som om det aldrig hände..

”Vad märkligt att han dök upp på din födelsedag” svarade jag och försvann i mitt eget huvud. Han såg sin son, min lillebror och de gjorde pappans favoritsyssla, de fiskade tillsammans. Jag åkte tillbaka många år i tiden, tillbaka till min barndom när jag gick upp väldigt tidigt, någon gång innan 6 tiden på morgonen för att fiska med pappa. Vi packade med oss fiskespö och tillbehör, sådant som jag knappt minns namnet på, sådant som jag inte längre vet hur man använder. Vi tog oss till vattnet och ställde oss på en liten avlägsen plats vid sidan av stranden. Innan alla började dyka upp på stranden för att fånga morgonstrålarna. Vi stod där, sida vid sida och ibland fångade jag någon fisk, för det mesta fick jag ingenting.
”Du vet att jag säger sånt till dig för att du förstår. Alla andra hade tänkt att jag var galen som vill tro att detta är något mer än bara än dröm. Men du är annorlunda, du förstår” sa han och jag såg smärtan i hans ögon. Jag ville säga något, någonting lite mer än vad intressant din berättelse var, något lite mer tröstande, något lite mer analyserande men jag fann inte orden. Och ingenting blev sagd mer än tystnaden som delade avståndet mellan oss.

4 comments
  1. Elena said:

    Det är inte alltid orden behövs. Kram från Stockholm <3

    • Tack, kram tillbaka från Köpenhamn nu <3

  2. Astrid said:

    Ibland kan man inte säga något, och ibland det hjälpa lika bra att bara lyssna.
    En natt för några veckor sedan drömde jag om min vän M och vaknade med en märklig känsla. Så slog det mig att det var precis ett år sedan han dog, just den natten. Hade inte tänkt på det dagarna innan, jag hade så mycket i skolan men på något sätt tog han sig in hos mig och visade att han fortfarande finns kvar. Jag tror inte att det bara är en slump. <3

    • Det värmer att höra att andra har liknande upplevelser och att man själv inte är knäpp. Jag ser mig själv som spirituell, inte i den traditionella bemärkelsen av att vara religiös men mest om att det finns mer i universum än vad vi är medvetna om. Jag kunde se min bror förut, inte på ett tag nu, men förut i helt konstiga och nya omgivningar där jag var helt medveten om att jag inte drömde..men att jag sov..eller ibland att jag bara såg han framför mig när jag väntade på spårvagnen en fredagskväll. Men det var nog fint för min pappa att se honom och få en liten blick om än bara ett minne..men än släng av honom på sin födelsedag.
      Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: