Last one standing

tumblr_mi2qhmdSo21s3gdt9o1_500_large

The bird alltså. Vi var kvar sent båda två igår. Jag för att jag har så mycket att göra den här veckan när the deadline för att ansöka om ett patent närmar sig och jag måste ha resultat. Han för att han har så långa arbetstider, alltid. Han är först här på jobbet och konkurrerar mot mig för den som är sist att lämna stället. Jag gick fram och tillbaka i korridoren, för att lämna min stora hög med smutsiga kaffekoppar i köket, för att hämta min macka i kylskåpet, för att hämta vatten. För att titta till honom när jag var uttråkad. Han har bytt skrivbord nu så han sitter på Edwards gamla plats och jag får lite hjärtklappning varje gång jag ser honom där, på en plats som har varit tom på sistonde. Och han sitter inte alls på samma sätt som Edward brukar, med spända axlar och nästintill orörlig, tittandes på sin Macbook Pro. Birdie sitter lite mer avslappnad, lite för lågt i jämförelse med det höga skrivbordet och han föredrar att koppla datorn till sin stora skärm och jobba på den istället. De är så olika men jag får hjärtklappning varje gång jag går förbi det kontoret ändå.

Fjärde gången jag gick i korridoren så hade jag precis ätit färdigt min macka framför min dator och jobbat på att hantera datan från mina experiment samtidigt. Klockan var någonting över 6 och jag hade danska senare på kvällen. Lämnade mina bestick i diskmaskinen men det fanns ingen plats till tallriken då den såg nästintill överfull ut av alla kaffekoppar som har vandrat till tredje våningen med Sølver och mig. Mental note, lämna tillbaka några koppar till Marie, the almighty evil sekreterare imorgon för att göra en god gärning. Kommer ut i korridoren igen, öppna ytor överallt så jag behöver inte öppna eller stänga några dörrar efter mig för att komma till köket. De enda rumen som är stängda är labdörrarna samt kontorsdörrarna som vanligtvis står vidöppna för att folk ska komma ut och in hela tiden. En stängd dörr isolerar människor bakom några glasväggar och vi tycker om att socialisera här. Testar på labdörrarna en och en så att de är låsta för dagen. Ena dörren är öppen så jag går in där för att trycka stop på mitt ena experiment som fortfarande kör. Birdie är där och tar prover på sina egna stationer.

”Helloo..” säger jag lite casual och ställer mig vid min pump. Kollar vätskenivån inuti och så att inge tuber har kommit i kläm.
”Helloooj” säger han glatt och tittar på mig. ”What are you still doing here?”
”I have no life and way too much to do this week anyways” svarade jag hastigt och ryckte på axlarna.
”Oh we know that, but shouldn’t you be at home crying or cleaning or that online dating..” sa han med sin retiga röst när han kom till online dating delen. Hah, the bird har issues med att jag dejtar andra.
”I don’t do that online dating anymore..” svarade jag lika retsamt medan jag lutade mig på ena sidan mot ramen till dörren.
”Why not?” frågade han helt casual igen som om han inte hade något intresse i det hela.
”Because there’s only schmucks out there and I’m tired of it. You know there’s something wrong with all those people..and of course not me. I am perfect” sa jag ironiskt och höjde på ögonbrynen.
”Yes yes of course” sa han skrattandes medan han showade lite omkring där i labbet. Jag mindes mitt löfte till mig själv om att inte leta längre efter sådana som är upptagna så jag bestämde mig för att gå.

”Anyways..you’re the last one standing. I’m leaving now” sa jag och gick hastigt därifrån. Han sa någonting efter mig men jag hörde ingenting. Gick till mitt kontor, samlade mina grejer och tog på mig halsduken och kappan. Kent i hörlurarna och mobilen i kappfickan. Gick ut i korridoren igen, tittade ut en sista gång efter honom men kunde inte se något och låste dörren efter mig. Gick ut i trapphuset och började oroa mig för att Henrik skulle dyka upp från ingenstans. Tills jag insåg att det är nog för sent för de allra flesta att vara på arbetet. Gick hela vägen ner till källaren där min cykel var parkerad över helgen och fick syn på en annan cykel bredvid min. Sportig modell i blåvita färger. Fina Jag:en tänkte jag, ingen annan cykel är lika fin som dig. Förberedde mig mentalt för att lyfta cykeln uppför trapporna och tog på mig hjälmen så jag slapp ha den i händerna. Ingen här ändå så det är ingen som ser att jag ser ut som en tönt med hjälmen på. Hör steg komma nedför trapporna och fick lite smått panik. Oh nej, kom ägaren till den där cykeln på att komma precis just nu för att hämta cykeln bredvid min? Tog av mig hjälmen så jag såg casual ut och inte som en tönt och började fiffla med cykellåset. Birdie kommer nedför trapporna och ser lika förvånad ut som jag.

”Well hello” sa jag överraskad och kände mig lite nervös, dammit.
”Have you had your bike in here over the weekend because of your visitor?” sa Birdie som förstod hela bilden, kille som har varit och hälsat på och äger ingen cykel, min cykel är här. Han ställde sig vid källardörren och var nästintill halvvägs ut.
”Where does that door lead to, I’ve always wondered that” sa jag förvånad och förstelnad på plats.
”To the basement, where I’ll change clothes and then get home on that bike standing next to yours” sa han retsamt.
”Oh that one, I see now, I thought it was a kids bike” sa jag kvickt och vann några punch line points.
”What that one, look at your bike, it is much lower, I can just stand next to it” sa han och ställde sig några centimeter ifrån mig med världens största leende. Crap, jag fick panik igen, något står inte rätt till här, luften är laddad av någonting odefinierbart.

”Heyy..don’t mock the Jag. It is soo pretty, it even got the golden stripes going on” sa jag och viftade med händerna mot cykeln för att byta samtalsämne och rädda situationen. Han ställde sig vid dörren igen och log mot mig, ”See you tomorrow” och försvann på andra sidan dörren. Jag lyfte upp cykeln och nästintill sprang uppför trapporna och ut i den kalla luften. Kunde andas igen.

2 comments
  1. Astrid said:

    Även om jag fattar att det känns konstigt för att B är upptagen och dessutom en kompis, men gud vad glad jag blir när du skriver sånt här. Det låter som att livet och känslorna har återvänt! Ingen grå filt där inte :)

    • Det är något iaf men jag är rädd att det bara är den där gamla spänningen över saker som är förbjudna, att jag hamnar tillbaka i gamla mönster. Allting kändes så hopplöst igår..som om livet står stilla..eller går ifrån mig..att jag inte är inränkad i de där grejerna som händer omkring mig. Och mitt i allt så går jag och saknar Edward. Hjärnan är så förvirrad..
      Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: