Put on a smile girl and pretend like nothing ever happened

tumblr_meo14bk4NN1rzwxgto1_500_large

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta av min egen dumhet. Måndagen efter festen, jag dör, lunchen kommer snart och jag måste typ be om ursäkt till Henrik, alternativt låtsas som ingenting, äta min lunch snabbt som fan och försvinna därifrån.
Min röst är hes sedan i fredags och folk här retas med mig angående italienaren. Vilket är okej, honom får de retas om..men inte Henrik..eller Birdie. Jag dör..åååh varför ställer jag till med så mycket dumhet på bara en kväll, varför?

Buller, stackarn, ställde sig framför min dörr imorse och ropade halvhjärtat, ”Naat?”
”Yees?” svarade jag från insidan. Gick runt i trosor och BH och orkade inte ta på mig kläder och öppna dörren.
”So it is monday again..and I’m thinking ”fuck”” sa Buller med ångest i rösten.
”I am thinking that too..that soon we will die..or something” sa jag lika deprimerad på insidan.
”Why do we have to go to work?” frågade han igen och jag kunde nästan föreställa mig hur han såg ut där på utsidan av dörren, med sänkt huvud, tittandes på golvet.
”We’ll go and we’ll have to face the people, be embarrassed to death and then we’ll survive.. we will because we have to” sa jag uppmuntrande med sänkta axlar själv, kände hur jag knappt kunde borsta håret för att händerna darrade.
”We will..we have to” hörde jag Buller repetera mina ord där i hallen. ”Okay, I am leaving then..” sa han halvhjärtat igen och öppnade ytterdörren. Min egen panik kom smygandes då, så fort han tog sig ut. Herregud vad har jag ställt till med?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: