Veronica

tumblr_m2wticXpFG1rph13go1_500_large

Det hände en gång för flera år sen. Vi var hos en kompis till oss, jag och Sanna och några till som jag inte riktigt minns. Vi skulle laga mat, killen som hade bjudit oss är Libanes och då skulle det bli något traditionellt. Vi gick vårt första år på mastern och hade helt plötsligt lärt känna många nya människor, de flesta hade redan gått i ens klass men det hade tillkommit många nya internationella studenter. Jag och John var ihop då, hade varit så i fyra år och de första tecknen av att förhållandet var skakigt hade redan gjort sig påminda. Ett var killen som höll i Quizzen på afterworken. Jag tappade andan varje gång han kom in i rummet och hjärtat slog en miljon gånger per sekund och kinderna rodnade i all oändlighet och jag gick tillbaka flera år till fnittrig och bubblig och alldeles för mycket. Stackars mina kompisar som fick genomlida flera månader av besatthet.

Vi skulle göra tabouleh och jag satte igång med att hacka tomaterna. Någon annan började hacka persilja frenetiskt och vi turades om när handflatan inte orkade trycka på knivet en gång till för att komma till änden av persiljebunten. Killen hade bjudit med två tjejer som var Erasmusstudenter och vi åt tillsammans, vissa på golvet och vissa kring bordet. Det var en liten delad lägenhet längst bort på Länsmansgården i Göteborg. Ena tjejen hade axellångt blont hår, röda läppar med lite synliga huggtänder och den där hakan. Den som de alla verkar ha, Edward, danska sångaren Xander, killen på afterworkquizzen. Edward i twilight-hakan. Jag blev lite stum, lite blyg och kände mig lite skyldig för att jag hade sådana tankar. Stirrade på hennes läppar i smyg och rodnade för mig själv. Kunde inte möta hennes blick så varje gång hon tittade åt mitt håll så tittade jag snabbt bort med ögonen. Jag tror att hon log en gång åt mitt håll, jag blev som förstelnad på plats. Men jag kunde inte sluta titta, studera henne på avstånd. Lyssnade inte ens när andra prata med mig för jag var helt upptagen med att vara besatt av henne. Infatuation och någon slags bubblig känsla i magen.

Kunde inte hålla mig till slut så när vi låg i sängen och jäste jag och Sanna bredvid varandra så lutade jag mig mot henne och viskade långt.
”Sanna, hon ser ut som tjej-varianten av Edward i Twilight. Jag kan inte sluta stirra!” sa jag högt seriös och väntade på Sannas reaktion.
”Vem, blondinen?” frågade Sanna med sin skånska dialekt.
”Ja hon, kan inte sluta stirra igen, är helt besatt..” svarade jag och rodnade på kinderna.
”Har du gått och blivit kär i en tjej nu?” sa Sanna helt fnittrig.
”Ja, jag fattar inte vad som händer, så fort de ser lite ut som Edward i twilight så blir jag helt fascinerad. Jag tror att jag har blivit lesbisk nu” sa jag högst allvarlig och Sanna tittade på mig med uppspärrade blåa ögon. Jag satt och fantiserade om henne och kände hur det bildades någon slags tomhet och sug inuti magen, ville ha henne, so badly.
”Så det är därför du satt helt tyst här och sa ingenting?”.
”Jag klarar inte av att prata, kan inte ens tittade åt hennes håll när hon tittar mig i ögonen, vad är dethär som händer nu, jag känner mig helt förvirrad”. Jag tittade på Sanna och hon såg helt fnittrig ut, jag likaså. Vi började skratta högt och fick skrattattack efter skrattattack. De andra började titta och undrade vad vi skrattade åt, vi skrattade ännu mer. Efter en kvart eller en halvtimme kunde vi lugna ner oss, tills de började fråga igen vad det var med oss och vi skrattade lite till. Sedan tog vi spårvagnen hem och jag satt fortfarande helt förvirrad.

”Jag tror att jag behöver stalka henne” erkände jag för Sanna och hon blinkade snabbt med ögonen, ”Of course you do” sa hon och skakade på huvudet som i ”nu har knäppisen fått för sig något igen”. Göteborg var regningt och det hade blivit lite mörkare därute. Det fanns skog i närheten, knallgrön vegetation som man bara hittar i Sverige och temperaturen hade sjunkit med någon grad. Jag minns så tydligt hur jag kände min knottriga hud under skinnjackan och tröttheten av att ännu en söndag har passerat.

Veronica hette hon, kom att tänka på henne en tisdagskväll.

2 comments
  1. Hehe we’ve all been there. ;) Jag hade en rejäl crush på en tjej i min gymnasieklass. Var något särskilt med hennes läppar också. Och den coola attityden. Hmm…

    • haha och sen så blir man helt awkward och kan inte kontrollera sig själv bland folk :p

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: