Morning light

58281_322853397832581_1008469348_n_large

Morgonljuset kom in via fönsterglaset och världen såg grå och blöt ut. Det blåser kalla vindar i den här staden men idag har vi fått plusgrader för första gången på länge. Det har snöat hela natten och hustaken på andra sidan gården ser vita och tunga ut, den röda tegeln syns fläckvis lite här och där och allting ser lite suddigt ut i kontrast till den gråa himlen. Jag har suttit på sängkanten och dagdrömt om något, kan knappt minnas vad, omsluten av min handduk med vattendroppar som faller ned från håret till axlarna, färdas längs med huden på ryggen och ger mig rysningar i kroppen tills dropparna når kanten på den blekgula handduken. Jag fryser men är för disträ för att resa mig upp och börja den här dagen. Jag är medveten om att jag fryser men allting annat är bortkopplat, kan inte röra på armarna, viljan finns inte där och jag vet inte ens om jag blinkar med ögonlocken. Lost in space, någonstans i vakuum där det inte finns någonting, knappt jag, det finns ingenting, inga känslor, inga händelser, ingen luft. Inser att jag är på farlig mark, där jag har varit förut och på något sätt hittat vägen tillbaka. Jag vet inte hur många minuter jag förlorar dagligen i mitt vakuum, morgonen känns knappt och hela kroppen är rensad från känslor, från intryck.

En cykelresa senare och jag är på kontoret. Sitter vid min dator och stirrar på ett excelblad, kan inte komma underfund med vad det är som fattas.
”Sølver, I think I might have the winter depression” säger jag lite bortkopplad medan jag fortsätter att titta på skärmen. Sølver har suttit där bredvid mig i tystnad i några minuter och försökt att koma ifrån sin egen tristess.
”No you don’t, don’t think that” säger han uppmuntrande men det ligger en underton av hopplöshet i hans röst också.
”I cannot believe how nothing is ever happening in my life. Nothing.” säger jag och rycker på axlarna långsamt. Det är så tomt och jag är så långt bort från verkligheten, i en värld där allting är suddigt, där gatorna är täckta av slask och där universumets stillhet suger mig från ekorrhjulet jag befinner mig i.
”Things will happen for you too, it will happen for you too, you know that right? Just wait some longer and things will happen” säger han medan han leker med den trasiga kanten på mitt skrivbordsvägg. Han plockar upp den gråa ploppen, tittar på den för hundrade gången, inser att den är sönder som alla andra gånger och trycker tillbaka den.

”Yeah I guess so” svarar jag lite disträ och undrar om jag ens vill att någonting ska hända. Jag vet inte om jag har en egen vilja längre och jag vet inte hur man håller sig kopplad till verkligheten. Tar fram en penna från min kopp på skrivbordet, den är mintgrön som färgen på min tunna tröja idag. Antecknar en siffra som kan vara svaret till att ekvationen inte går ihop och lägger tillbaka pennan på skrivbordet. Tittar ut genom glasväggen och ser en reflektion av mig själv i min stora skärm, får rysningar igen. Så märklig måndag.

5 comments
  1. Alltså den här årstiden… Urk. Jag är förvånad att inte typ hela världen blir sjukskriven i januari och februari… ;(

    <3

    • Man får genomlida lite till, snart kommer våren. Känner att det fattas lite glädje i mitt liv, allt är så himla grått. Puss

      • Jaaa våren! :) Snart snart snart…
        Puss

  2. Linnea s said:

    Fina du! Nu sitter jag i cafeterian på mitt college i nyc och läser ikapp din blogg, saknade den massor! Snart har jag föreläsning, kram <3

    • Men ååååh jag har saknat dig! Kan inte fatta att du är på andra sidan Atlanten nu, how is it so far? Har du det bra? Är dina kurskamrater snälla? <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: